Tog en nostalgitripp i mina gamla trakter! Staden Umeå var min hemma arena för tio år sen! Passerar Teg, Ålidhem och Haga! 

Här har jag verkligen slitit på asfalten, stigar, spår och gångväg! Många mil, många timmar..Passerar Iksu och beskådar jättebilden! Nio år sen och bilden är fortfarande kvar! Den är sig lik, möjligen lite färglösare! 

Ser en söt, sund och glad tjej! Men mitt hjärta säger nåt annat! Inte lycklig, inte sann (inte mot omgivningen men framförallt inte heller mot sig själv) Nu kanske jag generaliserar lite, visst hade livet sina goda stunder även på den här tiden..så ni som var mig kära och nära under dessa år, ta det på rätt sätt! 

Att hela och göra en annan människa lycklig är ett projekt som är dömt att misslyckas! Den kommer inifrån och vi ansvarar själva över vår egen lycka! 

Idag har jag blivit vän med lyckan, vi hänger rätt ofta..när jag är snäll med mig själv blir den ännu större! ❤️

Jag och en god vän är i Umeå, bott på hotell och haft det mys. Igår innan vi somnade sa jag:

”-Om jag känner mig pigg imorgonbitti tar jag nog en löptur” (tycker om att starta morgonen så..luft, syre, rörelse och hotellfrukosten smakar även mycket godare, eller förmodligen samma smak men själva upplevelsen av frukosten förstärks) 😄 Jag tror för övrigt jag skulle kunna äta frukost alla måltider! Gillar det verkligen!

När vi vaknar på morgonen mår min vän inte riktigt bra..så vi bestämmer oss för akuten! Och nu ska jag dela en tanke jag verkligen skäms över..jag hinner tänka..men hur blir det nu? Jag som planerat att springa! Nåt satte stopp!

Är man ett kontrollfreak som jag blir det väldigt jobbigt när något eller någon ruckar i planeringen! Lät dock tanken komma men aktiverade inga känslor! Jag kan springa sen..WOW, det är så skönt..jag kunde kontrollera mina känslor genom att välja hur jag skulle hantera tanken!

Min vän mår nu bra och jag har bevisat för mig själv att jag har tagit ett steg närmare frihet!  🙏

Bloggat en vecka och tankar om varför jag gör det och om det verkligen är klokt att blotta sina tankar snurrar..men jag vet svaret och känner mig rätt trygg i min avsikt! 

Söker inte bekräftelse och är inte ute efter att sola mig i nån strålglans! NÄNÄ..tror mer det finns risker. Kanske råkar jag sticka ut näsan och skriver nåt som inte gillas..

Usch, obehagliga tanke! Man vill ju vara omtyckt och passa in överallt..Väljer dock att ta den risken, övertygelsen på att det gör mer gott än ont både för mig och andra känner jag starkt! Vill dela ”fint och fult” och tänker att jag skriver till dom som vill läsa! 

Det är fantastiskt att tillåta sig lita på magkänslan! Mina kreativa tankar får ta plats, känner en lätthet i både kropp och själ när sanningar får komma fram i ljuset! 

Att hitta sin avsikt ökar livets flöde och ger enorma insikter! Kan gälla egentligen vad som helst! Testa att ställa dig frågan:

”-Vad är min avsikt?” Om svaret blir:

”-Finns ingen”..Så är även det en insikt! ❤️

Löpturen går via stan upp mot Åsbergsmasten, längesen jag sprang här. På en bänk i skuggan uppe vid kyrkan sitter en sliten kille, känner igen honom. Jag har sett honom på andra bänkar vid andra tillfällen. Han nickar och ger mig tummen upp! Jag nickar tillbaka och ger honom ett leende! Aj, vad det berörde, vad konstigt det kändes! Han tyckte att jag var duktig! Tänk om han visste hur många gånger jag flytt från känslor genom att springa, hur många löpturer som varit destruktiva och fyllda av ångest!

Så är det dock inte idag, jag njuter och andas! Men resan hit har inte varit lätt! (finns såklart fortfarande dagar när ångesten hakar på, men då på ett helt annat sätt)

Jag når toppen och vänder neråt, när jag passerar bänken är han borta! Fundera lite över var han gått med sin ångest och fylls av en sorgsamhet! Livet utmanar oss hela tiden! Grunden till hans beroende är förmodligen detsamma som för mig..en flykt från jobbiga känslor! ❤️

PS. Hittade en låt idag som jag lät gå om och om i lurarna! Gillade texten och gunget, lägg till den i din spellista, du behöver inte köra på repete om du inte vill! 😄

Idag storbesök från Östersund. Min kära vän H och hans pappa var här på nostalgitripp för att besöka barndoms”hodden”! Pappan hade jobbat på domsjöfabriken när det begav sig..kontorist! 

”Jaha, säger jag..typ du satt vid en dator?..” Hallåååå…det var 40 år sen..Dator fanns inte, inte heller mobil!    

Så otroligt märkligt att tänka sig ett samhälle utan all denna teknik som vi idag omges av! Men tänk så skönt och avstressande att slippa vara uppkopplad och konstant kontaktbar..(Säger hon som precis börjat blogga..haha) 

Vi gjorde en mysig utflykt ikväll upp på berget. Av ren vana följde mobilen med! Man kan fråga sig VARFÖR? Vem skulle jag behöva prata med precis då? Varför skulle jag behöva vara anträffbar? 

Ytterligare frågor skulle kunna vara, hur påverkar denna ”mobilhets” våra barn? Hur kommer deras mobilrelation se ut? Bilden talar sitt tydliga språk! Snart 2-år..hanterar och navigerar utan minsta problem! 

Nääää..nästa gång stannar mobilen hemma!! Så får det bli! 

Någon tycker att det är morgon 05.30, jag försöker ignorera men det lyckas dåligt..När någon står upp i sängen, ger ifrån sig missnöjda ljud och sparkar på väggen bredvid fattar man att man förlorat! 

Efter en flaska välling finns energi över till att riva lägenheten! Men jag har lösningen! MUSIK! Vi dansar..dansar och dansar! Och då menar jag inte vacker, graciös dans som ser bra ut. Mer som apor! Det är otroligt frigörande att låta kroppen röra sig precis som den vill! Utan att bry sig om hur det ser ut! Den älskar det!  

Tidigare när någon sagt dansa har jag associerat det med ett dansgolv, blinkande lampor, nån konstig doft av svett, alkohol och parfym. Hålla in magen och samtidigt se snygg ut, varit mer i huvudet än i kroppen! Men dans är så mycket mer! 

Så det blir dagens tips! Dra ner rullgardinen eller kör ute på gräsmattan..Rekommenderar trummor..det är taktfullt, härligt och så långt ifrån discosoundet man kan komma! Kör hårt och njut!  

Den kritiska timmen innan läggdags kan vara mysig men oxå en aningens påfrestande! Jag väljer att göra det lätt för mig! Vi går ut! 

Vagnen får följa med men såhär i efterhand var det rätt onödigt..är man snart två år vill och kan man gå själv!!! Punkt! Vi utforskar stenar, grässtrån, balanserar på en stubbe och kastar pinne! 

Efter ett tag vill O hålla kopplet…Diaz anpassar sig direkt, han blir mer försiktig, väntar in och tar hänsyn till tempot! Håller koll på att O hänger med! Fina kloka hund och stora lilleman! 

 Blir alldeles varm i hjärtat av samspelet och får samtidigt en liten tankeställare gällande min egen anpassning…jag har mycket kvar innan jag kan titulera mig hund! ❤️

När livet accelererar och typ gasen är det enda ”instrument” som används reagerar vi alla olika! Det första som kan hända är att stressen flyttar in,  och när den flyttar in så blir det även annat och andra som blir lidande!

Noterade i morse att för N blir minnet det som blir mest påtagligt..han blir glömsk och disträ. Jag däremot blir en pansarvagn som plöjer fram. Blir lösningsorienterad och fokuserar på att få logistik och allt det praktiska att fungera. (Mindfullness..vad är det? Inget jag har tid med nu när jag har fullt upp med att stressa)

Om någon (läs N) försöker krama pansarvagnen blir det lätt fel hon har inte tid, om han skulle glömma krama så blir det också fel! Haha..inte lätt att göra rätt! Tror lösningen får bli att vi trampar lite på bromsen! Då har vi både tid att kramas och kommer även komma ihåg att göra det! Så nu växlar vi ner, lättar på gasen och välkomnar helgen!

Även fast jag kan leda mig själv i både meditation och yoga är det en annan upplevelse att göra det i grupp! Landa på mattan, låta någon annan styra och bara följa med! 

Ikväll var det ett kvällsevent i Billsta på temat ”Ja till livet!” Såhär i efterhand skulle jag inte kunna återge något..ingen övning, inget av vad som sades och knappt heller vilka som var där..(mer än mina vänner som jag åkte med)  Om det är bra eller dåligt vet jag inte heller! Kanske tyder det på total avslappning och fullständig närvaro i kroppen eller tyder det på brist av närvaro..?! Oavsett känner jag mig lugn, pigg och väldigt tillfreds! 

Namaste! 🙏  

Träning, check på det! 

Dusch, check på det! 

Handduk NOT! 

Känns rätt oglammigt att torka sig med papper, men det funkar alldeles strålande! När jag står här i omklädningsrummet med pappershögar runt omkring kan jag inte låta bli att le! Tittar på tjejen bredvid! Hennes kläder ligger fint ihopvikta bredvid väskan, stor fluffig handduk och en liten sminkväskan prydligt uppställd! Blir lite avis, tittar tillbaka på min plastpåse där jag pulat ner mina träningskläder, mina pappershögar som måste samlas ihop och plockas upp! Konstaterar att det ser rätt traschigt ut! 

Tjejen tittar på mig och säger..”-Det där händer mig oxå ibland, tur det finns papper!” 

Konstaterar att vi alla så lika men ändå så olika..Kan dock inte se henne knövla ihop sina grejer i en coop påse! Där finns en olikhet! Oh yeah, där är jag nog rätt unik! I like packa i påsar!