Personer har personligheter..har då hundar hundligheter?  Ja, jag skulle säga det! Dom är fyllda av känslor och otroligt lyhörda. Vi håller på att packa ihop oss..(ska på semester till Haag) Ser hur Diaz oroligt vankar omkring, lägger sig bredvid resväskan, följer i blicken varje steg som tas! 
Han känner på sig att något är pågång! Undrar om han funderar på var vi ska? Om han ska få följa med? Att vara hund måste ibland upplevas väldigt maktlöst! Bara gilla läget! Någon annan som tar alla beslut om var och med vem man ska vara! 

Han vill inte kliva ur bilen, han vill följa med! Önskade jag kunde förklara att vi är tillbaka nästa vecka och han ska få vara hemma, springa i skogen och hänga i stugan! Vi lämnar honom och jag ser i backspegeln hur han hittat en  grästuva att snusa på! Han viftar på svansen och ser glad ut! En skön ”hundlighet” måste vara att inte grubbla och fundera så mycket! Önskar ibland jag kunde göra detsamma. Sitter nu i bilen och är fortfarande kvar i morgondiskussionen om en kaviartub..men ska nu släppa den och sikta in mig på nästa tuva!