Redan från när O var liten bebis har jag släpat med honom på det ena och det andra..försökt att inte låta honom ”begränsa” mig i vissa saker. Han har fått sova/sitta i vagnen på gymmet, följt med på tjejträffar, gått på hockey och varit med i alla möjliga olika sammanhang! Jag har mått bra av det och tror och hoppas även han varit tillfreds. Han har iallafall verkat väldigt nöjd. 

Men saker och ting förändras. Hans behov blir större och det går inte att tro att en tvååring vill titta på när mamman tränar eller sitta still i knä när vi är på kusinens dansuppvisning! 

Näää..nu är det hans tur att bestämma och min tur att hänga med. Vi väljer ofta lekparken framför gymmet och sagostund före hockey. Precis som det ska vara. Men idag valde jag egoistiskt nog gymmet! Och det gick det med! Han somnade på golvet, vaknade pigg och glad! Jag var oxå pigg och glad, träning gör gott! 

Kommer ihåg att pappa redan när jag var liten sa något i stil med att man måste se till att serva sin egen bil innan man kan erbjuda andra skjuts! Och det ligger massor i det! Kanske inte se det som egoism utan som en väldigt klok och smart handling! 

Det du gör för dig själv av kärlek kommer även gynna din omgivning! ”När jag är påfylld kan jag fylla på andra”. 🌸

  

  
  

Det som nu vill bli skrivet är verkligen inte något nytt sensationellt tankesätt men det blev för mig väldigt tydligt idag vid flera tillfällen. Så därför VILL jag dela! 

Skillnaden på ”jag vill”, ”jag ska” och ”jag måste” är kanske rent resultatmässigt inte så stor men innebörden och känslan kan påverkas rätt mycket beroende på vilket ord man väljer. I dom allra flesta fall blir det så mycket härligare med inställningen ”jag vill”. Imorgon är det måndag, varför inte börja veckan med att byta ut alla ska och måsten mot ”jag vill”?! Jag vill, vill du?! ❤️ 

  

Det är inte varje dag man kan åka helikopter och det är inte direkt varje helg det finns möjlighet att gå på yoga ute på Ulvön..Lät meningen gå några varv i huvudet imorse och sen fattar jag rätt snabbt ett beslut! Klart jag ska åka! Barnvakt av bästa mormor och morfar, check! Yogamatta packad, check!

När vi sitter i bilen påväg till helikoptergaraget känner jag mig lite stolt över att vara så spontan. Eftersom spontanitet inte hör till mina starka sidor direkt. Men så säger N: ”-Jag är inte förvånad!”

Hmmm..har vi så olika syn på mig tänker jag först. Är det så att jag har fel bild av mig själv? Är jag kanske spontan? Funderar ett tag och kommer fram till att om sanningen ska fram så började vi faktiskt redan igår prata om att möjligheten att jag skulle följa med ut till Ulvön fanns. Eftersom N hade ett filmuppdrag där. Men då var jag väldigt bestämd NEJ NEJ NEJ, passar inte! Jag har planerat att vara hemma! Tror då inte ens jag tänkte så mycket vad jag sa nej till, jag hade bara bestämt mig för ett NEJ, punkt slut!

Spontan eller inte..spelar ingen roll, kanske har jag en lång startsträcka men när jag väl tar beslutet så gäller det att hänga med för då kan det gå undan! 

Är otroligt glad jag åkte!Fick umgås med fina vänner, äta skärgårdsbuffé, åka helikopter men pricken på allt, ny inspirerande yogaenergi! Härligt! ❤️

  

   
   

Det är nåt magiskt, mystiskt med fullmåne. Kanske är det just för att den representerar sinnet, känslor, kreativitet, intuition och även den feminina kraften. Man brukar säga att fullmåne är en tid för att avsluta saker som inte längre är bra för oss, sånt som inte gynnar och ger näring. 

Så ut med gammalt och in med nytt! Vad bör jag lämna och vad vill jag plocka in? Ska somna med den tanken ikväll! Godnatt! 

  

Trycker på play, trummorna börjar ljuda! Sluter ögonen och går helt in i mig själv! Rytmen och vibrationerna gör min kropp följsam och avslappnad samtidigt som jag känner svettdropparna i pannan!

Att sitta ner, meditera och yoga, lyssna inåt och bara vara i stillhet är skönt men ibland vill kroppen röra sig, skaka, hoppa och dansa! Frigöra, släppa spänningar, öppna upp och få ett flöde. Dynamisk meditation eller även kallat shaking! Jag älskar det! 🙏 I början tycker nog de flesta att det är lite galet. Men effekten är magisk – gör mig närvarande! 

En meditation är indelad i faser: 

1) Skaka 2) Dansa 3) Bevittna 4) Vila 

Så skaka igång kroppen och ha en härlig dag! ❤️  

  

Sätter mig på balkongen, tittar på O som röjer runt i legolådan. Känner hur hela jag fylls av en obeskrivlig kärlek och en obegriplig tacksamhet. Men i samma stund som kärleken och tacksamheten tar plats finns en annan känsla, kallar den rädsla. En rädsla över att livet inte alltid frågar om lov när det tar beslut! En rädsla över att det inte finns några som helt garantier här i livet! Inför vissa saker står vi helt maktlösa! Då är det bara att hänga med!

Idag för exakt två år sedan. Kommer ihåg hur jag med andan i halsen lämnade middagen på Bishops. En liten blödning och saknad av sparkar, tror det jag fick kan kallas PANIK!

Ambulans ner till Sundsvalls sjukhus. Fattade ingenting, var som i ett vakuum och hade svårt att ta till mig vad som hände!

Var ju bara i vecka 28. Vad hittade kroppen nu på? Öppen 2 cm, vad betydde det? Blev inlagda på ”högprio avdelningen” under konstant övervak! Hade någon då berättat för mig att jag skulle ligga stilla först i fem dagar och sen bo på sjukhus i 3 månader. Ja, då är frågan hur min hjärna hanterat det och hur den sen påverkat min kropp och mitt sinne! Lika bra att inte veta, ta en dag i taget, här och nu! Men tror det finns någon mänsklig instinkt i oss. Vi vill veta, vi vill ha svar på vad som kommer att hända!

Tre månader på sjukhus är lång tid.(bör dock tilläggas att allt är relativt och särskilt efter att ha jobbat med Min stora dag vet jag att 3 månader kan innebära kort tid för andra) Vi hade en fantastisk personal runt oss hela tiden och familj som backade upp.

Hud mot hud, dag ut och dag in, pumpa mjölk var tredje timme dag som natt! Lyckan över framsteg men också medveten om att det helt plötsligt kan komma ett bakslag. Dagliga läkarronder: ”Allt ser bra ut och han växer som han ska” men kommer ihåg hur jag ofta höll andan, rädslan över att det skulle komma ett MEEEEN..men vi hade turen, det kom aldrig något men.

Vi hittade våra rutiner, levde i en bubbla och det enda som var viktigt och allt kretsade kring var det lilla miraklet. Liten men stark!

Tittar på O igen, han är fortfarande liten men stark. Älskade unge! Känner så mycket kärlek att det nästan gör ont! Och rädslan som finns kanske måste få finnas! Den blir ett bevis på kärlek!

Man brukar säga att man måste vara rädd för att vara modig, kanske är det detsamma med kärlek. Finns inte rädslan över att kunna förlora, så är det nog omöjligt att känna den oändligt starka kärleken..Jag vet inte, bara spekulationer! Vet bara att kärlek är livet men inget att ta för givet!

Har du lite att göra idag, ägna en tanke till kärlek. Både kärlek till andra men även kärleken till dig själv! Att våga älska kräver mod! ❤️

   

När man börjar skrapa på sin yta kan man möta mycket, vissa saker vill man förneka, fly och inte ens för sig själv erkänna! Det blir jobbigt att möta sig själv, så vad gör man? Har mängder med förslag på strategier..tänker dock inte lägga fokus på dom utan mer fokusera på alternativet att fortsätta skala av och komma närmare sig själv! 

Yogan har hjälpt mig att komma närmare mitt sanna jag. Har även tagit hjälp av samtal. Tror ändå en av mina viktigaste pusselbitar var och är möten med andra människor förtroliga samtal med vänner och familj. Våga visa sig svag tycker jag tyder på en enorm styrka! 

Att sträcka ut en hjälpande hand till andra är för många rätt enkelt men att själv be om hjälp eller göra sig sårbar kan vara betydligt svårare! Men jag tror att när man väl törs och vågar prova börjar det hända grejer! 

  
Ett stort tack till N och O som gick med på att publicera denna härliga bild! Tyder på styrka! ❤️

Igår hade jag ett möte med en person på kommunen. Egentligen vet jag inte riktigt min avsikt med mötet. Jo, förresten, avsikten var nog att kanske få lite insikt! 

Tänkte att han sitter på information och kunskap som kan vara bra för mig! Men han började med att be mig berätta och jag var nog rätt spretig i min ”presentation av mig själv och mina idéer”. Ångrar lite såhär i efterhand att jag istället för att babbla haft en annan strategi! Bett honom lite mer detaljerat berätta. Vad och hur man idag jobbar för och med ”hälsa/friskvård/ungdom/måbra/ yoga/företag/privatpersoner/ förebyggande”. 

Mycket jag skulle velat veta! En nutidsanalys på hur vi mår och hur samhället ser ut. Tror inte det är fel slutsats av mig med att säga att vi har aldrig varit så stressade och ”mått så psykiskt dåligt” som vi gör idag! 

Att ställa frågor som var det finns resurser eller möjlighet till samarbete kändes meningslöst! Det dras in och stramas åt, finns inga pengar osv..

Vi pratar lite om stressen och är överens om att det är en av dom största ”energitjuvarna” men JAHA..lösning på det? 

Lägga mera pengar på sjukvård, utbrändhet, slimma organisationer och förlita sig på evidensbaserad forskning och stå fast vid ramar och strategier som tidigare fungerat? Samhället ser inte likadant ut, vilket i min värld innebär att vi måste anpassa och förändra oss! Vi kan inte fortsätta som vi håller på! 

Tänker ofta på ungdomarna idag, den generationen som växer upp och kommer efter oss..som ska ta över och förvalta det vi skapar! 

Min första känsla när jag kom från mötet var uppgivenhet men med lite distans och funderingar så känner jag mig ännu mera övertygad om att jag är på rätt spår! Hur och i vilken form jag ska kunna bidra är dock oklart! 🙏

  

Gårdagens euroforiska inlägg är helt sant..fantastisk upplevelse och magisk natur! Men som med allt annat här i livet så finns oxå något behind the scenes! 

Kände mig kvällen innan väldigt opepp på att åka, besvärligt att packa och hade ingen kontroll på vad som förväntades av mig och hur upplägg såg ut! Aldrig tidigare varit på liknande uppdrag och heller inte van paddlare. 

Tänk om det blir jättevarmt, behöver ju inte röra mig långt för att hårbotten blir helt klibbig, tänk om jag får typ svettringar på tröjan, hur snyggt är det? Tänk om jag inte kommer i kläderna… Ja, ni hör vilka tankar som malde runt och ville dra ner mig i oro…Haha…Till råga på allt skulle jag paddla en sträcka helt själv eftersom dom andra åkt ut tidigare. 

N gick runt och var smått avundsjuk på mitt äventyr och här drabbades jag av ”inte vilja åka sjukan” (vilket gjorde att det blev ännu svårare att acceptera känslan) Men tillslut så. Jobbade lite med ”vad är det värsta som kan hända frågan” och ”det blir som det är tänkt”. Försökte släppa kontroll och gav negativa tankar och oro ledigt! 

I skule mötte jag upp ett fint par som överlämnade kajak och skjutsade mig vidare! Erkände lite av min paddel oro för dom, men märkte nästan direkt när jag började prata om den att den faktiskt redan var borta..rätt spännande känsla! 

När jag anlände ut på ön möttes jag av ett härligt glatt gäng och varma välkomnande kramar. 

Stämningen var på topp och jag sa till J lite på skämt, -Är du medveten om att jag svettas väldigt lätt? Han svarade med ett stort leende, -Absolut, det är därför du är här! 

Jammendåså..där släppte den oron..När man accepterar och låter oron finnas och ta sin plats, så försvinner den ofta av sig själv! Så enkelt!! 😄 

”Ibland måste man sluta tvivla, undra och oroa sig. Ha tilltro till att saker och ting kommer ordna sig, kanske inte som du planerade, men på det sätt som de är ämnade att vara.” 

  

”Sol, vind och vatten, höga berg och djupa hav. Det, är mina drömmar vävda av…” 

Den här helgen har inte varit en dröm, utan så mycket verklighet att jag på köpet fått fräknar, inpyrd röklukt i håret och massor med mersmak! 

Naturen och dess väder är kraftfullt. Att på nära håll uppleva soluppgång, solnedgång, dimma, blåst och månsken är fantastiskt! Som balsam för själen. 

Nu hade jag turen att få vara med på en fjällräven plåtning som statist. Tänkte först skriva att jag i helgen fått agera ”fotomodell” men sanningen är nog snarare just statist. 

Det är dom majestätiska bergen, det stilla vattnet och dom klara färgerna som gör motivet och konstnärerna  är dom skickliga fotograferna. Jag, det övriga gänget och fjällrävenkläderna har endast biroller i sammanhanget, dock viktiga ändå! Svårt att få till en katalog annars! 

Vi paddlade ut till mjältön, tältade, drack kokkaffe och lyssnade till naturens symfoniorkester med vågbrus och fågelkvitter! 

Härliga höga kusten och härlig helg! Tack alla inblandade, nu får vi vänta ett år på att få se det färdiga resultatet! ❤️ 

För er som inte besökt mjältön och dess omnejd rekommenderar jag det verkligen och ni som varit där tidigare vet att man kan åka dit hur många gånger som helst! Man får aldrig nog! ☀️