Av en händelse råkade jag nu under morgonen läsa en text, känner bara att jag vill dela. Den hör liksom ihop med gårdagens inlägg! 

Texten handlade om en liten pojke i Kina som höll på lära sig kampsport. På skolan där han gick ordnade man med jämna mellanrum evenemang där elevernas familjer och vänner kunde fira deras framgångar. Olika elever förberedde sig långt innan för att göra sina speciella uppvisningar. Mästaren sa till den lilla pojken att han på uppvisningen skulle knäcka ett visst antal tegelstenar. Den här uppgiften var ovanlig eftersom pojken aldrig hade gjort något sådant tidigare och inte heller skulle göra det i förväg! Visst kunde han öva, men bara på tekniken, inte på att verkligen spräcka stenarna. När den lilla pojken sa till mästaren att han var bekymrad över hur han skulle klara uppgiften, log mästaren bara och sa: ”Det kommer inte bli några problem för dig. Du har allt du behöver för att spräcka tegelstenarna”

Dagen för evenemanget kom och den lilla pojken tog plats på scenen, bugade sig för publiken, bugade sig för mästaren och gick till angrepp på tegelstenarna så som han övat in. Till allas förvåning knäcktes och bröts dom hur enkelt som helst under pojkens hand. Mästaren steg fram, berättade att det pojken hade lyckats med hade aldrig tidigare gjorts. Han själv hade aldrig gjort det och inte heller någon av dom stora mästarna. Mästaren berättade att pojken, som visserligen hade talang, hade kunnat åstadkomma denna till synes omöjliga bedrift inte pågrund av talang utan för att han helt enkelt trodde att han kunde klara det och inte närde några tvivel i sitt hjärta. Att spräcka tegelstenarna var bara den fysiska manifestationen av pojkens inre övertygelse. 

Texten jag läste fortsatte med frågan: Vilka tegelstenar har du i ditt liv? Vilka de än är, är sannolikheten stor att de finns där pågrund av att du inte tror på din förmåga. Men om du kan tro på sanningen, så kommer de tegelstenarna som står i din väg att försvinna.

Tycker den här pojkens historia ger en perfekt bild av den kraft som skapas när vi tror på vår förmåga, och då är nästan ingenting omöjligt! 

Så bort med hinder och bort med tegelstenar! Våga, våga, våga! 

I vissa situationer använder jag frågan ”Vad är det värsta som kan hända?” Ofta tar den bort en stor del av oro och rädsla eftersom svaren brukar vara rätt odramatiska!  

På torsdag-fredag ska jag iallafall gå en kurs i ”starta eget”..Kan ana en liten oroskänsla i magen. Men som sagt, vad är det värsta som kan hända? ☀️