Gårdagens euroforiska inlägg är helt sant..fantastisk upplevelse och magisk natur! Men som med allt annat här i livet så finns oxå något behind the scenes! 

Kände mig kvällen innan väldigt opepp på att åka, besvärligt att packa och hade ingen kontroll på vad som förväntades av mig och hur upplägg såg ut! Aldrig tidigare varit på liknande uppdrag och heller inte van paddlare. 

Tänk om det blir jättevarmt, behöver ju inte röra mig långt för att hårbotten blir helt klibbig, tänk om jag får typ svettringar på tröjan, hur snyggt är det? Tänk om jag inte kommer i kläderna… Ja, ni hör vilka tankar som malde runt och ville dra ner mig i oro…Haha…Till råga på allt skulle jag paddla en sträcka helt själv eftersom dom andra åkt ut tidigare. 

N gick runt och var smått avundsjuk på mitt äventyr och här drabbades jag av ”inte vilja åka sjukan” (vilket gjorde att det blev ännu svårare att acceptera känslan) Men tillslut så. Jobbade lite med ”vad är det värsta som kan hända frågan” och ”det blir som det är tänkt”. Försökte släppa kontroll och gav negativa tankar och oro ledigt! 

I skule mötte jag upp ett fint par som överlämnade kajak och skjutsade mig vidare! Erkände lite av min paddel oro för dom, men märkte nästan direkt när jag började prata om den att den faktiskt redan var borta..rätt spännande känsla! 

När jag anlände ut på ön möttes jag av ett härligt glatt gäng och varma välkomnande kramar. 

Stämningen var på topp och jag sa till J lite på skämt, -Är du medveten om att jag svettas väldigt lätt? Han svarade med ett stort leende, -Absolut, det är därför du är här! 

Jammendåså..där släppte den oron..När man accepterar och låter oron finnas och ta sin plats, så försvinner den ofta av sig själv! Så enkelt!! 😄 

”Ibland måste man sluta tvivla, undra och oroa sig. Ha tilltro till att saker och ting kommer ordna sig, kanske inte som du planerade, men på det sätt som de är ämnade att vara.”