Igår hade jag ett möte med en person på kommunen. Egentligen vet jag inte riktigt min avsikt med mötet. Jo, förresten, avsikten var nog att kanske få lite insikt! 

Tänkte att han sitter på information och kunskap som kan vara bra för mig! Men han började med att be mig berätta och jag var nog rätt spretig i min ”presentation av mig själv och mina idéer”. Ångrar lite såhär i efterhand att jag istället för att babbla haft en annan strategi! Bett honom lite mer detaljerat berätta. Vad och hur man idag jobbar för och med ”hälsa/friskvård/ungdom/måbra/ yoga/företag/privatpersoner/ förebyggande”. 

Mycket jag skulle velat veta! En nutidsanalys på hur vi mår och hur samhället ser ut. Tror inte det är fel slutsats av mig med att säga att vi har aldrig varit så stressade och ”mått så psykiskt dåligt” som vi gör idag! 

Att ställa frågor som var det finns resurser eller möjlighet till samarbete kändes meningslöst! Det dras in och stramas åt, finns inga pengar osv..

Vi pratar lite om stressen och är överens om att det är en av dom största ”energitjuvarna” men JAHA..lösning på det? 

Lägga mera pengar på sjukvård, utbrändhet, slimma organisationer och förlita sig på evidensbaserad forskning och stå fast vid ramar och strategier som tidigare fungerat? Samhället ser inte likadant ut, vilket i min värld innebär att vi måste anpassa och förändra oss! Vi kan inte fortsätta som vi håller på! 

Tänker ofta på ungdomarna idag, den generationen som växer upp och kommer efter oss..som ska ta över och förvalta det vi skapar! 

Min första känsla när jag kom från mötet var uppgivenhet men med lite distans och funderingar så känner jag mig ännu mera övertygad om att jag är på rätt spår! Hur och i vilken form jag ska kunna bidra är dock oklart! 🙏