Det är inte varje dag man kan åka helikopter och det är inte direkt varje helg det finns möjlighet att gå på yoga ute på Ulvön..Lät meningen gå några varv i huvudet imorse och sen fattar jag rätt snabbt ett beslut! Klart jag ska åka! Barnvakt av bästa mormor och morfar, check! Yogamatta packad, check!

När vi sitter i bilen påväg till helikoptergaraget känner jag mig lite stolt över att vara så spontan. Eftersom spontanitet inte hör till mina starka sidor direkt. Men så säger N: ”-Jag är inte förvånad!”

Hmmm..har vi så olika syn på mig tänker jag först. Är det så att jag har fel bild av mig själv? Är jag kanske spontan? Funderar ett tag och kommer fram till att om sanningen ska fram så började vi faktiskt redan igår prata om att möjligheten att jag skulle följa med ut till Ulvön fanns. Eftersom N hade ett filmuppdrag där. Men då var jag väldigt bestämd NEJ NEJ NEJ, passar inte! Jag har planerat att vara hemma! Tror då inte ens jag tänkte så mycket vad jag sa nej till, jag hade bara bestämt mig för ett NEJ, punkt slut!

Spontan eller inte..spelar ingen roll, kanske har jag en lång startsträcka men när jag väl tar beslutet så gäller det att hänga med för då kan det gå undan! 

Är otroligt glad jag åkte!Fick umgås med fina vänner, äta skärgårdsbuffé, åka helikopter men pricken på allt, ny inspirerande yogaenergi! Härligt! ❤️