Alltså, jag känner mig ofta rätt påläst, upplyst och förbaskat klok 😄 (och särskilt när det handlar om andra) men likt förbenat så tar ibland känslorna över makten i kroppen! Och det kan dom gärna få göra! Jag älskar känslor, men inte när dom har en destruktiv inverkan! 

Om det är konflikt mellan tanken och känslan så vinner alltid känslan! Kan resonera med mig själv, se problemet..men trots det vill den destruktiva känslan hänga kvar! Och ju längre den får hänga kvar desto mer negativ blir min tillvaro! 

Låter jag rörig?!..ja, kanske! Men låt säga att jag och N är oeniga (har hänt nångång) 😂 Jag vill då diskutera detta tills vi blir eniga, vilket vi sannolikt inte kommer bli! Man måste få tycka olika. Jag blir irriterad och fortsätter diskutera i affekt. Känslorna blir starka och N tycker att vi släpper och pratar sen. Det gör mig galen att han inte vill reda ut! 

Haha..ska jag vara ärlig! Tror aldrig det hänt att känslan försvunnit av att vi diskuterat! Nä, antingen måste jag dansa, springa eller ut i friska luften. Låta kroppen hamna på en ny frekvens! Känslor är svåra att resonera med så är det bara. Släpp och ”ta upp tråden” senare!

Reda ut vad som hände och försöka lära till nästa gång! Hitta en strategi, känslan kommer förmodligen även då vinna men kanske är man lite förberedd! 

Är inne i en fas där jag reflekterar väldigt mycket kring motpoler! Inom yogan pratar man om yin/yang. Livet behöver det,  sol/regn, dag/natt, ljus/mörker, kallt/varmt men oxå glädje/sorg, stillhet/rörelse…ja, ni fattar! Vi behöver kanske vara oeniga för att sen får bli eniga! ❤️