Bär med minnen

Först hämtar jag upp lilla O på förskolan och sen plockar vi upp svärmor! Åker ut mot stugan och bästa, vackraste skogen runt ögeltjärn! Färgerna lyser likaså solen och luften är frisk. O traskar på och vill bära bärplockaren. Han rafsar i mossan och vet exakt hur man ska göra! Gullevän, så fint! 

Svärmor frågar om vi plockade mycket bär när vi var små. Svaret är JA, det gjorde vi. (Iallafall är det så jag minns det, att vi plockade mycket alltså, frågan är om det verkligen var så eller om det bara är min upplevelse) Kommer iallafall ihåg hur vi innan skogen stannade till på nån kiosk eller affär och fick välja en tidning. Det förekom alltså mutor! 

Så säga det är vuxet att plocka bär stämmer inte i mitt fall, vi plockade även som barn. Däremot är det kanske vuxet att gilla det, att känna lycka över en fylld hink och att njuta så mycket av naturen. 

Konstaterar att vissa saker som jag som barn tyckte var tråkigt har landat i mig som fina minnen och är saker som jag idag tycker om. Tack mamma och pappa för ni drog med oss på tråkiga bärutflykter. Nu gör jag samma sak med O, även om han inte riktigt än protesterar och kräver mutning! Han är nöjd sålänge snutte och tutte är med! 

  

  

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s