Återigen hamnar vi i skogen! Jag utan att överdriva dras ut som en magnet! 

O är på dåligt humör, vill inte ha overallen som jag bedömer vara ett varmt och skönt klädval! Klockan tickar och egentligen borde vi plocka undan i köket och börja förbereda middag. Nej! Det gör vi sen! Skogen lockar! 

Jag har alltid låtit N göra elden, har känts enklast så. Idag vill jag själv! Han förklarar otroligt pedagogiskt sin taktik och ger mig tips. Det är inte barabara att få fjutt på ett vedträ! Inte heller bara att slunga en yxa och klyva itu. 

Uppgiften gör mig väldigt fokuserad och inser mitt i allt varför N ofta vill elda! Det här är ju meditation på det allra naturligaste sättet! Snacka om att släppa tankar och fokusera på en sak. Att sen när elden brinner ta emot den levande energin och värmen som alstras är skönt. Inombords bubblar en känsla av ”Yes, I made fire”.

Även fast elden är ganska yvig och hetsk i sitt ”kroppsspråk” är den otroligt lugnande.

Precis som våren är början på något nytt är den vackra lilla högen med torra vedträn en känsla av att något komma skall. Små trevande lågor som söker och hittar fäste. Elden som blir kraftfullare och mer självklar precis som sommaren när den slår ut i blom. 

Lågor som avtar och stillsamt övergår till en vacker levande röd glöd som till slut blir till kol! På samma sätt som höstens sprakande färgkompott avslutas med vissna växter och lövtomma träd! 

Alla faser har sin tjusning och är lika viktiga. Tänker att kontraster i balans skapar harmoni! Ha en skön kväll! Tror jag blivit skogsstörd och eldnörd! ❤️