Idag fyller min bror 36 år. Jag var 3 år när han anlände till vår familj. Kommer inte riktigt ihåg den dagen men gissar att mitt liv förändrades rätt rejält! Från att ha 100 % uppmärksamhet från föräldrarna blev jag nu tvungen att dela den med en skrynklig liten tjockis..Haha, han var faktiskt en stor bebis! Men garanterat enligt mina föräldrar helt perfekt!

Tror jag var en rätt snäll storasyster för det mesta men styrde och ställde nog en hel del. Han fick vara med mig och mina kompisar om han gav mig en snickers. Ville gärna bestämma hans kläder och välja hans flickvänner! Ni vet sånt som ingår i en storasysters uppgift! (Måste dock erkänna att han var ganska omöjlig att påverka emellanåt och väldigt bestämd i sina val) 

Vi båda flyttade till umeå och känslan av att ha honom nära, i samma stad var skön. Praktiskt oxå för mamma och pappa att ha barnen i samma stad! Vi traditionsfikade på lördagarna tillsammans med gemensamma vänner. (Helt utan att någon snickers var inblandad) 

När jag nu har ett eget barn så vet jag vilket mirakel det är att få bli förälder. Det slår allt. Men om jag ska rangordna en andra plats på mirakel så skulle det bli att få ha ett syskon. Kanske var jag inte kapabel att förstå det som barn men nu som vuxen blir det mer tydligt. För att bli lite lagomt sentimental och helt ärligt från hjärtat: 

Att få en bror är den bästa present som mamma och pappa har gett mig! 

Idag bor vi inte i samma stad och det kan jag sakna otroligt mycket. Men jag vet att han bara är ett samtal bort och finns närhelst jag behöver! Han har gjort ett strålande val av flickvän och klär sig snyggt..(vet inte säkert men låtsas att det är min förtjänst) 😂

Grattis och hurra för bästa bror idag! ❤️