Reflekterar idag över hur otroligt lätt det är att komma ur spår och tappa stigen man påbörjat. Jag älskar skriva och mådde bra av att dela och formulera ner mina tankar. Så händer nåt, livet kommer emellan och jag prioriterar annat. 

Tänker imorgon, imorgon, imorgon…och så blir det bara svårare och svårare att ”komma tillbaka”. Konstigt egentligen eftersom det är nåt jag gillar. 

Tänker att det är samma med andra saker man kommer igång med. Träning, yoga, bra matvanor, städrutiner osv… Man mår jättebra, känner sig duktig och tänker det här ska jag alltid fortsätta med. Så händer nåt och man tappar rutinen. Och det blir svårt att ”komma tillbaka”. Tröskeln blir bara högre och högre! Men då är det bara att bestämma sig..och hux flux så är man tillbaka! Och vad spelar det då för roll att man varit borta och tagit paus. Kanske är det bara bra och precis som det ska va! ❤️