Segern är min

Många mil, många timmar..mycket tid har kretsat kring träning och framförallt löpning. Jag har kämpat, pressat och pushat mig själv. I tunga uppförsbackar har jag använt mantran som ”ge dig inte, det är nu resultaten kommer.., det är nu du blir bättre..känn inte efter..kämpa kämpa kämpa”. Och visst jag har fått resultat och kommit närmare mina mål men det har kostat. Det är en hårfin balans när det handlar om målinriktad träning..man kan inte känna efter för mycket för då tror jag ärligt talat sängen många morgnar skulle vunnit i frågan ”träna eller ligga kvar?”. 

Är det så att om man vill lyckas gäller det att i många lägen bita ihop och vara fokuserat disciplinerad? Eller är det så att när man släpper taget ibland kommer resultatet? Tror det ligger sanning i båda påståendena. Beror nog på vad man pratar om och hur man mäter resultat.

Idag har jag inga större mål med min träning mer än att må bra. Den insikten har tagit tid och förändringen och har inte hänt över en natt. För mig har det legat så mycket identitet i att vara ”duktig, att orka mest och att vinna över N när vi sprungit ihop”. 😂

Idag kan jag se mig ”besegrad” och identiteten har sakta men säkert tonas ner. 

Har kommit till en punkt när det är dax för förändring. Kanske är det som att utvecklas. 

Kroppen är förändrad, målen är förändrade men måste ärligt erkänna att mantrat har på något konstigt sätt hållt sig kvar lite i periferin. Mantrat kanske inte velat släppa taget och acceptera förändringen. 

Jag är tidigare van att lyssna till: ”Kom igen, kom igen..du orkar..du orkar, kämpa, kämpa” 

Men idag i uppförsbacken var det en helt annan röst jag hörde..: ”Pressa inte, ta det med ro, känn kroppen och låt den bestämma, gå sista biten, det är helt ok ..” 

Rösten var så tydlig, så självklar.. Vet att jag hört den förrut! Ibland har jag lyssnat men ibland har jag stängt av och valt att gå emot. Pressat mig själv och i motstånd krigat mig igenom backen för att sen på något märkligt sätt ändå blivit besviken på att jag var dålig..osv.. Konstigt! 

Kanske är det så att förändringen nu har ankrat fast och landat i mig. Tror absolut jag kommer pressa mig i nån uppförsbacke (för att jag vill) och kommer garanterat välja att gå  (för att jag vill) 

Men kan nu medvetet välja mantra utifrån dagsform. Det känns som en stor seger! ❤️

  
 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s