Hjärtats röst

Att vara vilsen och sökande tror jag ligger i våran mänskliga natur. Strävan efter att hitta balans, skapa harmoni och må så bra som möjligt! Sökande efter kärlek, glädje och lycka! Sökandet utanför sig själv känns vanligt och behöver inte vara fel. 

För vi behöver ta ansvar över våran yttre svär, se över jobb, relationer och miljöer och sen aktivt förändra och påverka det som inte är bra. Men hur ska vi veta? Hur ska vi veta vad som behöver förändras och hur ska vi göra? 

Jag skulle säga tystnad, stillhet och tomrum! Då är det iallafall lättare att höra hjärtats röst! Igår när jag höll yogapass för en grupp så kände vi på tystnaden. Vi lät allt bli knäpptyst! Det kändes otroligt häftigt, man skulle kunna hört ”den där knappnålen falla” och det var som om man kunde ta på energin! 

Hur ofta känner du på tystnaden? Om svaret är  ”-Inte så ofta!” Så testa! Stäng av alla ljud och fokusera på en enda sak. Lyssna på tystnaden! Hur låter den? 

PS. Och bli inte rädd om det inte bara blir lugnt, skönt och stilla. Det är mycket möjligt att din hjärna försöker överrösta ditt hjärta! Men som med allt annat här i livet kan det behövas träning. Så lika bra att börja! ❤️ SatNam 

  

Annonser

Något har hänt

Jag tappade precis mobilen i backen..krasch och skärmen bildar på en tiondels sekund ett vackert mönster! Det är för mig inte första gången. Nänä, det har hänt ett flertal tillfällen. 

Den liksom bara bestämmer sig för att lämna handen, den kastar sig ut i fritt fall och gör sen ett magplask. Min rörelse när jag böjer mig ner, fattar tag om telefonen och lyfter upp den handlar om några få sekunder men jag hinner typ be till den övre makten och lova mig själv att i eftermiddag skaffa ett skydd. Hinner till och med förbereda mig på att om den går sönder så låt inte världen braka samman och lägg ingen onödig energi! Det är bara en skärm! ”Madelen! Det är bara en skärm!”

När olyckor varit framme eller när saker gått emot har jag nog varit duktig på att dra på mig ”offer koftan” eller kanske ”häxrocken” passar bättre. Koftan/rocken är inte det minsta klädsam och den är inte heller särskilt bekväm. Tung, stickning och kan göra nästan vem som helst gråtfärdig och illa till mods.

Men varför ändå välja den???!  Varför inte försöka rycka på axlarna och se saken och situationen för vad den är. Att älta gör ju bara situationen värre. Men det är som jag gillat det. Jag har gillat krypa in och gömma mig lite i ”koftrocken”. Inte ett dugg mysigt men ändå nånstans ett enkelt sätt att hantera situationen. Och en anledning att få vara både arg och irriterad! Haha..Herregud det låter ju inte sunt! 😄

Men åter till idag! Telefonskärmen är alltså sprucken. Jag drar till med en ramsa av fula ord men varken kofta eller rock åker på. Tanken ”det var bara en skärm” känns sann och jag lägger inte ner mer onödig energi. Den går att laga. 

Denna lilla händelse med telefonen får bli ett exempel på en positiv förändring. Jag tillåter mig inte att överreagera. Jag låter det bara vara. Det är vad det är och jag har ingen lust att låta det kosta mer energi än just en liten ramsa 😂 (och såklart pengarna som det kommer kosta att laga) 

Kanske beror det på allt som händer i världen. Kanske har jag blivit mer medveten om vad som är viktigt här i livet. Oavsett anledning så kan man lätt konstatera att en sprucken skärm verkligen är en värdslig sak..

Så när du hamnar i situationer där ilska och irration vill ta plats..fråga dig om det är värt det??!! Finns det kanske andra viktigare saker att använda den energin till! ❤️ 

  

Vore ibland skönt att ha en manlig hjärna!

Jag är och kommer nog alltid vara projektledaren i våran familj. Den som styr, planerar och organiserar.

Jag har som en liten inbyggd checklista i huvudet och är ofta steget före i planeringen. Kan vara bra ibland men inte alltid. N har inte en sån. (Eller vad vet jag, han kanske har en sån men väljer att inte lika slaviskt bry sig om den) 

I vilket fall som helst, vill absolut inte påstå att han saknar förmågan att få saker att fungera och få saker gjorda. Nä, vi gör det bara på olika sätt. 

För att generalisera så tror jag ofta det är kvinnorna som tar befälet hemma och det är egentligen inte så konstigt. Läste häromdagen en artikel om skillnaden på den manliga och kvinnliga hjärnan. 

Man skulle kunna likna den manliga hjärnan som ett hus där flera telefonlinjer är inkopplade, men där bara en åt gången kan användas. Mannen kan alltså bara prata med en person åt gången. 

Den kvinnliga hjärnan däremot liknar ett hus som bara har en endast en inkommande telefonlinje, men där flera samtal kan vara inkopplade samtidigt på hennes lina. Hon kan alltså prata med flera olika personer på en gång. 

En konsekvens av detta är att den manliga hjärnan lättare kan fokusera på en sak/en uppgift/ett problem medan hos kvinnan kommunicerar hjärnan på flera håll. Hon kan vara medveten om barnen, tvätten, jobbet, städning, svärmor och om sin man på samma gång! Och det kan vara ganska krävande och kan skapa stress och andra ogynnsamma symptom. 

Jag frågar mig själv om jag skulle vilja byta. Avsäga mig befälet hemma och tilldelas en mer maskulin hjärna. Svaret är nej. Men däremot tror jag det är väldigt viktigt för oss kvinnor att se till att vi ger oss tid för vila och återhämtning. Och det utan att få dåligt samvete! 

Ha en bra dag och ta hand om din hjärna! Den är fantastisk och otroligt samarbetsvillig om den får vad den behöver! 

PS. Gillar den tomma, avslappnade och stressfria blicken i dessa två underbara varelser! Här kan vi snacka total hjärnvila! Kärlek ❤️