Fjärilar i magen 

Pratade imorse med en nykär vän med fjärilar i magen. Fick ta del och leva mig in i hennes nyförälskelse. Den bubblande känslan av nyfunnen kärlek. Underbart och så härligt! Första kyssen, blickarna, sms och gulliga små handlingar. Det häftiga var att jag påverkades av hennes energi och fick en sån otrolig kärleksboost!

Efter fyra och ett halvt år har ju kärleken vuxit och blivit något annat..Starkare och djupare på många andra plan. Fortfarande kyssar, blickar, sms och gulliga handlingar men kanske inte alltid med samma innerliga närvaro!

Nu finns det även andra praktikaliteter och andra åtaganden som kräver sitt, vilket är helt normalt! En känsla av trygghet och en känsla av självklarhet finns, vilket är häftigt. Men vi bör nog alla passa oss för att hamna i fällan när vi börjar ”ta varandra för givet”! En relation kräver aktivt jobb för att hållas levande.

Min personliga tro är att om vi skulle låta blickar mötas och om ögonkontakt fick tillhöra vår daglig rutin skulle våra hjärtan vara öppnare. Förståelsen större och konflikter mindre. Att se och bli sedd skapar samhörighet.

Så varför inte se din partner djupt i ögonen ikväll och kyss till som det vore första kyssen.

Till N, jag älskar kärleksjobba med dig och till min nykära vän, njut av kärlekens fjärilar och låt hjärtat svämma över.

Annonser

Åtta månaders tystnad

Kan man bara hux flux börja skriva på bloggen igen eller krävs och förväntas en sammanfattning och förklaring var man hållit hus dom senaste 8 månaderna?
Vet faktisk inte, men för min egen del känns en kort återblick lite intressant!

Skrivandet på bloggen byttes ut mot annat..blev stort fokus inåt, lyssnade på hjärtat, kroppen..drog mig undan, kände mig osocial! Identifierade mina behov och mina önskningar!

Mediterade och lät naturen leda mig! (en aningens flummigt uttryck men tycker själv att det låter vackert och får symboliserar och beskriva en filosofi att leva i samklang med naturen. Har nog länge längtat efter det. Att få reflektera kring naturen, djurlivet och kretsloppet som vi alla befinner oss i, fundera över vad som är viktigt för mig och vad som är min sanning)

En stor pusselbit landade när jag tillsammans med liknande själar åkte iväg en helg till Jämtlands skogar..tystnad, reflektion, trumresor och trädkramar. Åkte därifrån med en kraft och en inre styrka som är lite svår att beskriva men den landade skönt och har tagit plats i mitt innersta rum.

De pratas ofta om kriser hit och dit..vi ser kris som något svagt, något negativt! Något som det nästan är fult att prata om! Vi hör sällan någon säga, ”-Jag är i en kris”

Men kanske var det precis vad jag var i. I en kris..Fast jag kallar det process eftersom jag själv inte riktigt landat i en kärleksfull relation till ordet kris. Det är som ordet bär en smutsig kostym. Men frågan är egentligen varför…kriser  är början till något nytt, kriser är utveckling och kriser går vi alla igenom. Min egna tanke är att livet kan omöjligen leda till utveckling och förändring utan kris och motgång! Livet prövar oss hela tiden. Så kanske är det dax att vi ändrar inställning till ordet kris och börjar se det som vår vän!

Kortfattat, vad har nu dessa 8 månader processande kris resulterat i?

Jo, jag känner mig otroligt övertygad om att mirakel kan ske och att den enda rätta vägen dit är att följa hjärtat!

Vågar nu följa min intuition, lyssna på magkänslan och ha tillit till att universum har en kärleksfull plan. För det har den.

Att acceptera att oro och rädsla kan få finnas, även om den inte gör någon nytta.

Har reflekterat och landat i vissa ståndpunkter som tidigare varit odefinierade, ifrågasatt mig själv och ofrånkomligt även ifrågasatt andra. Insett att relationen med föräldrar inte alltid är enkel men genom ärlig kommunikation, förståelse, förlåtelse och kärlek så kan den växa och blir ännu djupare. Låtit tankarna mötas med hjärtat!

Allt är energi

Allt hör ihop

Alla handlingar får konsekvenser, bra eller dåliga/positiva eller negativa!

Kärlek och hej bloggen, nu är vi igång igen ❤️