Åtta månaders tystnad

Kan man bara hux flux börja skriva på bloggen igen eller krävs och förväntas en sammanfattning och förklaring var man hållit hus dom senaste 8 månaderna?
Vet faktisk inte, men för min egen del känns en kort återblick lite intressant!

Skrivandet på bloggen byttes ut mot annat..blev stort fokus inåt, lyssnade på hjärtat, kroppen..drog mig undan, kände mig osocial! Identifierade mina behov och mina önskningar!

Mediterade och lät naturen leda mig! (en aningens flummigt uttryck men tycker själv att det låter vackert och får symboliserar och beskriva en filosofi att leva i samklang med naturen. Har nog länge längtat efter det. Att få reflektera kring naturen, djurlivet och kretsloppet som vi alla befinner oss i, fundera över vad som är viktigt för mig och vad som är min sanning)

En stor pusselbit landade när jag tillsammans med liknande själar åkte iväg en helg till Jämtlands skogar..tystnad, reflektion, trumresor och trädkramar. Åkte därifrån med en kraft och en inre styrka som är lite svår att beskriva men den landade skönt och har tagit plats i mitt innersta rum.

De pratas ofta om kriser hit och dit..vi ser kris som något svagt, något negativt! Något som det nästan är fult att prata om! Vi hör sällan någon säga, ”-Jag är i en kris”

Men kanske var det precis vad jag var i. I en kris..Fast jag kallar det process eftersom jag själv inte riktigt landat i en kärleksfull relation till ordet kris. Det är som ordet bär en smutsig kostym. Men frågan är egentligen varför…kriser  är början till något nytt, kriser är utveckling och kriser går vi alla igenom. Min egna tanke är att livet kan omöjligen leda till utveckling och förändring utan kris och motgång! Livet prövar oss hela tiden. Så kanske är det dax att vi ändrar inställning till ordet kris och börjar se det som vår vän!

Kortfattat, vad har nu dessa 8 månader processande kris resulterat i?

Jo, jag känner mig otroligt övertygad om att mirakel kan ske och att den enda rätta vägen dit är att följa hjärtat!

Vågar nu följa min intuition, lyssna på magkänslan och ha tillit till att universum har en kärleksfull plan. För det har den.

Att acceptera att oro och rädsla kan få finnas, även om den inte gör någon nytta.

Har reflekterat och landat i vissa ståndpunkter som tidigare varit odefinierade, ifrågasatt mig själv och ofrånkomligt även ifrågasatt andra. Insett att relationen med föräldrar inte alltid är enkel men genom ärlig kommunikation, förståelse, förlåtelse och kärlek så kan den växa och blir ännu djupare. Låtit tankarna mötas med hjärtat!

Allt är energi

Allt hör ihop

Alla handlingar får konsekvenser, bra eller dåliga/positiva eller negativa!

Kärlek och hej bloggen, nu är vi igång igen ❤️


 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s