Vi har gjort en minisemester till Umeå för att fira vår treåring. Hotell, bad, middag och avslutar med Ikea som dock mest var ett ”vuxennöje”.

Vi tar en vagn och börjar vandringen genom husgeråd och porslin. Lägger i en skärbräda och går vidare..lägger i ett lakan som vi ska ha i stugan och går vidare.

Kommer till lampavdelningen och nån liten del av mig hoppas på att hitta en lampa till hallen, den vi har den har krånglat och varit trasig i säkert ett års tid, och jag irriterad typ lika länge.

Tittar runt men ingen lampa som berör eller fångar min uppmärksamhet. Fortsätter ändå titta..så noga är det väl inte…vilken hel lampa som helst är väl bättre än en trasig..eller??? Tydligen inte! Vi går mot kassan, lägger med lite ljus och en blomma!

Jag säger till Nils: Det är billigt att handla på Ikea med mig!

Han svarar: Mmm..och komplicerat!

Kan jag från och med idag lära mig att hur gärna jag än vill handla på Ikea så funkar det dåligt! Förbrukningsgrejer är en sak men i övrigt får jag liksom ingen känsla för grejerna, saknar för mig en själ! Handlar hundra gånger hellre på second hand! Sån är jag! Gillar det genuina, gillar återvinning och gillar känna att det finns en historia.

Så vi får väl så vackert acceptera och leva med en trasig hallampa tills det dyker upp nån som har en historia att berätta.