Stöter på en kompis som uttrycker något i stil med..Ojoj, inte visste jag att du varit i kris! Något i hennes tonfall gör att jag känner mig missförstådd. Känns obekvämt eftersom det finns någon form av sympati.

Hennes tolkning av mitt tidigare blogginlägg är förknippat med en kris där jag varit i ett mörkt hål. 

Hmmm…har jag uttryckt mig så fel?.., för så är inte fallet.

Vill därför av någon anledning förtydliga. Mest för nära vänner, om nu någon av er har råkat missförstå och känner er undrande. 

Processen var mitt eget val och har varit positiv och lett till utveckling. Har även fått skapa mirakel, vilket ni vet och som kanske får bli ett helt eget inlägg.

Inser att skriva, förmedla och sätta ord på tankar och känslor är en konst. Ett kreativt uttryck precis som dans, musik och målning. Man lämnar över tolkningen till läsaren, som i sin tur tolkar utifrån vem man är och var man är. Kanske gör även personen i fråga en bedömning.

Det som kan bli lite speciellt är när man lämnar ut personliga känslor och tankar för öppen åskådning. Finns risk att läsaren tolkar in sånt man inte menar.

Bara för att det är glasklart hos mig som sändare innebär ju inte att mottagaren tolkar samma.

Bloggen är en okontrollerbar kanal där jag på något sätt avsäger mig all form av möjlighet till förklaring! Är jag beredd att lämna över tolkning helt till mottagaren? Läskigt men kanske min utmaning!

Viktigt att fundera lite över! ❤️