Har ni någon person i er omgivning som påverkar er negativt? Någon som bara med sitt sätt att vara kan fylla ett helt rum med dålig stämning. Man liksom vet aldrig hur och vad personen är på för humör eller i för sinnesstämning.
Med tiden kanske man lär sig parera, hantera och bemöta på ett så smidigt sätt som möjligt.
Man vaktar sin tunga och man väljer sina ord. Man liksom bäddar för ”personen” att fortsätta på sitt sätt utan förändring.
Kanske skulle man egentligen helst bara säga rakt ut vad man tycker, men vad händer då?
Garanterat konsekvenser och frågan är då om man är beredd att ta dom? Det är nog där den största oron och rädslan ligger. Risken finns att det blir värre och att man sårar.
I mitt specifika fall som jag nu relaterar till tänker jag, den här ”personen” kan omöjligt må bra och i nästa tanke tänker jag, eller ligger problemet egentligen bara hos mig?
Svaret är såklart, absolut en del ligger hos mig. För annars hade det inte varit ett problem. Men jag ser fler än jag som påverkas negativt. Så någon förändring är nog på sin plats. Frågan är bara vilken?
Förresten, för er som funderat över tvättnötterna, yes yes yes..det blev rent och luktar naturligt! ❤️
Livet som människa 
Det där har jag funderat på så mycket så mycket. Jag har provat. Försiktigt. Att tydligt meddela att JAG blir ledsen när du gör sig eller så, skojar på min bekostnad, kritiserar mina beslut etc.
Det som gör än mer ont. Är när man försökt. Och ändå blir överkörd. Det är så förminskade.
Min strategi är nu att skydda mig själv från umgänge. Och när det sker, ha en tydlig strategi för hur jag ska zooma ut från ögonblicket med de hårda orden eller bemötandet och inte låta det komma åt mig som förut (lättare sagt än gjort). Och upprepa mantrat ”det är hen som agerar utifrån rädsla”. Det är också läskigt när man hamnar i ett förakt för den som förtrycker. Jag vill inte förakta någon. Men tanken på att det är en liten liten person som agerar, förtar avskyn och ersätts med att man nästan tycker synd om hen. *stor kram till dig*
Förstår precis hur du menar. Man får då liksom hitta sina verktyg att bemöta situationen på bästa sätt.
Omöjligt att förändra den andra personen hur gärna man än önskade man kunde. (extra jobbigt blir det dock om det är en människa som man på ett eller annat sätt nästa ”måste” ha nära)
Starkt av dig att du försökt – Vill liksom tro att även om det inte märks utåt så har det ändå fastnat på insidan nånstans.
Stor kram tillbaka till dig Jossan!