Dom pratade imorse på nyhetsmorgon om att noshörningen riskeras vara utrotad inom tio år. Tjuvjakten är det största hotet pga att hornen nu börjar ha ett värde dubbelt så mycket som guld! 

En man med stort engagemang och tankar delade sin oro. Han har till och med skrivit en bok, en deckare kring ämnet. 

”Usch, vad trist för noshörningen tänker jag”

Men efterföljande tankar tar mer fokus. Vad håller vi människor på med? Vi håller på att utarma både natur, djurliv och då även indirekt oss själva. 

Såg bilder på oskyldiga noshörningar som strövade omkring utan minsta möjlighet och chans att komma undan en jägare med viljan att komma åt deras horn. 

Nils säger: – Du kanske måste blogga om noshörningen? 

Hmmm…eller Näää eller nu blir det ju indirekt Jooo..haha. Spontant har jag inget mer att komma med kring noshörningen än: 

”-Usch, vad trist. Man blir så ledsen, stackars oskyldiga djur!”

Jag vet faktiskt inte vad lilla jag skulle kunna göra i just denna fråga. Och helt ärligt utan att låta som jag inte bryr mig. Brinner nog inte tillräckligt mycket för att grotta ner mig i just noshörningen. 

Brinner och kämpar för och med andra frågor. Men eftersom min filosofi handlar om att allt hör ihop kan nog noshörningen på ett annat sätt påverkas positivt ändå. 

Är dock så tacksam och glad att mannen på tv:n kämpar och gör strålande insatser. Heja! Heja! 

Vi måste alla hjälpas åt. Sluta att bara tänka och tycka. Börja agera, kanske inte på allt men iallafall nåt. Stora som små insatser, lika viktiga! 

Så vi kanske ska inleda helgen med att ställa oss frågan: Vad kan jag göra för att världen ska bli en bättre värld? ❤️