Längtan efter barn, jakten efter barn, förtvivlan, frustration och maktlösheten över att inte kunna påverka situationen.

Blickar bakåt och tänker på vår historia. Ossian blev till på vårt första IVF försök och lite naivt trodde vi nog att det var det vanliga. MEN så är det absolut inte. 

Vi har efter det kämpat med många försök. Utsatt både kropp och relation för prövningar. Jättelyckliga av att fått ett barn men nånstans förminskar det inte längtan efter ett syskon och längtan efter ett till barn. 

Att gå igenom ivf behandlingar blir allt vanligare idag och målgruppen ”ofrivilligbarnlöshet” ökar. Vad det beror på finns det många teorier kring . Men en anledning hör garanterat ihop med vår hälsostatus. Kost, stress, livssituation och såklart även vår ålder. 

Tillbaka till vår längtan. Vet inte riktigt hur många ivf försök det blev tillslut. Man var liksom inne i en karusell av hormoner och livet kretsade väldigt mycket kring detta. Som kvinna lever man med det 24 timmar om dygnet. 

Man bor ju i sin kropp och det är ju där allt händer/eller inte händer. Även om man har sin partner med så emellanåt kände iallafall jag mig ganska ensam. Det går liksom inte att förmedla eller kräva att omgivningen ska förstå vad man går igenom. 

(Här ser jag ett behov för framtiden, tror på samtalsgrupper med yoga och stresshantering. Där man kan få stöd och ventilera med andra i samma situation. För om man inte var stressad innan så kan jag lova att man blir under behandlingar) 

Jag har dock full tilltro till att männen i dessa situationer kämpar allt dom kan. Försöker förstå oss och ge bästa stöd. (Nils du var fantastisk!) Deras längtan kan ju vara precis lika stark och nånstans kanske mannen ibland kan känna ännu större maktlöshet i situationen. 

Nu är det så att i vårt fall så har det overkliga hänt. Det som enligt sjukvården inte skulle kunna ske. 

Vi skulle inte kunna få barn på egen hand. Vad hände..? Tror det får bli ett eget inlägg, men kan säga att dom hade fel. Om allt går som det ska kommer en liten stjärna till oss i slutet av december. 

Mirakel kan ske och har skett. Så jag skulle vilja säga till alla som kämpar. Ge inte upp! ❤️