Igår var jag och pappa på besök hos älskade mormor och morfar. Morfars dator hade hängt sig och behöver naturligtvis åtgärdas och support. 

Ni vet själv känslan av frustration när det tekniska inte fungerar. Bara för man snart är 90 år behöver det inte innebära att den blir mindre.(fast jag överdriver om jag påstår att det blev några märkbara humörsvängningar) 

Men i vilket fall som helst är det otroligt charmigt att se morfars ivrighet över att få det ordnat. Sen se tacksamheten när det är klart. 

Nu kan han fortsätta kolla aktierna, läsa bloggar, följa Modo och uppdatera sig på allt annat värdefullt vetande. 

För han är vetasjuk min morfar, det erkänner han själv med ett stort leende på läpparna. 

Kanske är det precis därför som han upplevs så mycket yngre. Har liksom svårt se att siffran 90 och han hör ihop. ❤️