Kan liksom inte få nog av den kalla, klara, friska luft som hösten bjuder. Känns som varenda por i kroppen suger åt sig allt den bara kan. 

Särskilt morgnarna är magiska. Mössa, vantar och underställ. Tar alla tillfällen som erbjuds att vara ute. Syre, syre, syre. 

Har jag inte möjlighet att vara ute släpper jag gärna in luften. Nils har fått vänja sig vid att balkongdörren är öppen även nattetid. Vilket dom sista nätterna resulterat i att han utan klagomål helt självklart bara hämtat mössa och sover i den. Det är kärlek! 

Jag vet, kanske är det inte helt normalt att ha så ”friskt och kyligt”. Men skyller på gravidhormoner och att min kroppstermostat förmodligen är lite ur balans. 

Ossian brukar komma insmygandes på morgonkvisten. Då stängs såklart balkongdörr, han tar mitt täcke, Nils får sova en stund utan mössa och själv ligger jag vaken och svettas. 

Det är oxå kärlek ❤️..och hormoner 😘