Idag var vi på bio. Premiär för Ossian och indirekt så blir det även premiär för oss med barnmatiné.

Att se hur han nyfiket och förväntansfullt pratar och berättar att vi nu ska på bio. (utan att egentligen veta vad det är) Vi betalar biljetterna, köper popcorn och hittar våra platser. Spännande och so far so good! 

Sen börjar trailer och ljudet skruvas upp. Då är allt inte riktigt lika härligt längre, utan mer läskigt. En av oss är beredd att gå hem.

Vi berättar att det varken är farligt eller läskigt. Utan att det är mysigt att vara på bio och att Alfons snart kommer. Då blir det genast härligt och mysigt igen, kan vända fort när man är liten. Tänk om man själv kunde vända en känsla lika enkelt! 😂

Filmen var precis lagom lång, mer än 45 min hade nog lett till klättring och krypning under och över stolar. 

Vi avrundar biobesöket med fika på UH. När vi kommer hem får jag ta ett bad ..själv, ingen behöver berätta eller bekräfta för mig att det är mysigt och härligt, känns ända ner i tårna 😍