Besök 

Natten var lugn även om sömnen kanske inte blir den allra djupaste. Vänder, vrider och tittar på klockan. Halvsex blir vi väckta för förlossningen är överfylld, blir av med en säng och behöver byta rum. 

Somnar om på Nils arm till ljudet av hans andetag. På riktigt, känner sån tacksamhet över så mycket just nu. Även om allt egentligen är ett kaos så kommer vi så nära varandra. Det är fint! Vi är starka och vi gör det här tillsammans. 

Plus att vi har otrolig uppbackning från alla håll. Alla tankar, kramar och kloka ord som vi får ta emot från vänner och från sånna som vi knappt känner, personalen och sist men inte minst  föräldrar och svärföräldrar som tar hand om Ossian och Diaz. 

Ossian, ossian älskade ossian. Det är nog i detta virr varr en av dom jobbigaste känslorna som får mig lite ur balans. Att vara här och inte med honom. Hann inte ens säga hej då. 

Men nu har han precis varit här och hälsat på. Kom in som en solstråle, bar sin lilla fjällrävenryggsäck, klättrade upp i sängen  och började genast undersöka knappar och slangar. Han är så trygg, medveten och självklar. Blir känslofylld av att bara skriva orden och nu i efterhand titta på bilderna. 

Vi vinkar, kramas och säger hejdå. Jag som i vanliga fall är rätt hård mot Ossian när det kommer till socker och sötsaker låter honom ta med mariekexen som ligger kvar på ett fikafat. Han bär dom varsamt inlindade i en servett och vi är helt överens om att han ska få ett efter middagen. 

Planen att mamma och pappa stannar här ett tag till är han oxå helt införstådd och med på. Det gör mig både rörd och berörd. 

Nu ligger jag i sängen och har precis fått tag i ett fönsterhandtag. Välkommnar syret och inom loppet av 15 min kommer tre olika barnmorskor in. Den första tycker det är kallt, den andra tycker Å vad skönt och den tredje tycker det känns lite för luftigt. Alla är vi olika..Ja, ni hör vilken hög nivå på händelser det är att reflektera kring! 😂

Sammandragningar har under dagen varit lugna, vilket känns otroligt positivt. Nästan så man börjar leka med tanken på att vi snart ska åka hem. Klockan 20.00 tas droppet med bromsmedicinen bort. Då får vi väl se vad som händer. ❤️

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s