Ena dagen sängliggandes i sjukhussal med dropp. Nästa skogspromenad, patienthotell och hopp. 😃

Livet livet livet! 

Att ropa hej hej och utan minsta oro lita på att läget nu är helt lugnt och stabilt kanske är våghalsigt. Vi har ”vår historia” och den gör såklart hela situationen lite mer komplicerad. 

Men faktiskt, nu tänker vi våga lita på mirakel. Tro på att Assar bestämt sig för att stanna kvar ett tag till. 

Att vi imorgon åker hem, kramas med Ossian och att livet blir lite lugnt ett tag. Längtar så jag nästan spricker. 

Sammanfattar dagarna och konstaterar att det jag kommer plocka med härifrån är inte till största del det jobbiga kaoset utan mer erfarenheten av: 

Att livet gör lite som det vill. 

Att ovisshetens effektivaste medicin är andas, acceptera och avleda. 

Att situationer som för stunden känns ogenomlidliga i själva verket stärker.

En sak till vill jag lyfta..känner mig så otroligt ödmjuk och överväldigad för allt stöd vi fått. Tack och Kärlek. Nu ska här sovas! ❤️