Vi försov oss. Ingen lång försovning men märkbart för att inse hur morgonen behöver den tid man beräknat den ska ta.

Finns inte utrymme för utsvävningar och finns inte heller utrymme att börja glömma saker. 

Lite intressant är det väl ändå, det är då man glömmer. När man försöker skynda sig och göra allt lite snabbare. 

Jag glömmer packa ner regnkläderna, Nils glömmer telefonen och Ossian kommer idag få vara utan tutte på förskolan. (vilket iofs kanske bara är bra) 

Kramar Ossian men Nils får ingen puss och knappt ett hejdå..Stress är dåligt för mitt humör. Ingen behöver tala om det, jag vet. 

Fortsätter jaga ikapp tid. Ett möte/träff  nere på stan kl 8.30. Hinner precis, men då visar det sig att personen ifråga sjuk. 

Nånstans i kroppen kan jag ana och erinra en liten irritation. Hade jag vetat hade jag inte behövt stressa på samma sätt..Men vänder sen tanken och tänker. Ett möte i ett ”stresstillstånd” blir nog ändå inte så bra. 

Faktiskt, det här var nog precis vad som behövdes. Så nu läge att stanna upp, ta en kopp kaffe och låta andetaget hinna ikapp! ❤️