Känner att bloggskrivandet varit en aningens glesare och mindre frekvent den sista tiden. Anledning och orsak är flera men en kan vara att jag skaffat mig en vacker skrivbok och hänger en hel del där. 

Finns något fint med att dela tankar men det finns oxå något fint med att behålla dom för sig själv. Just nu kretsar livet mycket kring den växande magen, järnvärden och allt annat härligt som tillkommer under graviditetens upplopp. 😂

Men idag kom liksom lusten för att dela. Inte för att på något sätt skryta över hur fina vänner jag har och hur fint dom ordnat. Utan känner mer att jag vill ta tillfället i akt att faktiskt få sätta ord på tacksamheten över fin vänskap. 

Livet är föränderligt och så även vi människor. Vi är inte samma person idag som vi var för 20 år sen. Våra liv kantas av olika upplevelser och händelser som utvecklar och formar våra liv. 

Vi möter hela tiden människor som alla på ett eller annat sätt gör avtryck. Vissa möten blir intensiva och i korta perioder, andra möten blir längre och vissa till och med livslånga. 

Tittar mig runt där vi sitter samlade och äter hotellfrukost. 

Blir rörd av tanken på att dom nu fixat och vill fira mig för jag fyllt 40 år. Egentligen borde det vara jag som firade dom. Jag uppskattar verkligen att jag får vara en del i detta tjejgäng. Tack mallan för att du för drygt 20 år sen bjöd med mig och lät en liten junior som jag hänga med er större tjejer. 😘

I vissa perioder har vi umgåtts mer och i vissa perioder mindre, precis så vänskap måste få vara. 

Men en sak är säker, finns så mycket trygghet, klokhet och värme i denna skara och jag tror på riktigt vår vänskap kommer hålla i sig livet ut. Den känns liksom självklar och rätt på ett speciellt sätt! 

Kramar till Tjejerna Nr 1 som var med men även kramar till er som inte var med, tack för det fina ni ordnat! ❤️

På Malou efter tio igår pratade dom om p-piller, minipiller, depression och annat kopplat till hormoner.

Mot slutet dök frågan upp när det kommer finnas ett p-piller till mannen. 

Doktorns svar: 

”Man har länge pratat om att det är runt hörnet. Pågår mycket forskning på det, men uppskattningsvis är det säkert 8-10 år bort.”

Intressant att fundera kring den dagen när det finns på marknaden. 

Hur kommer det tas emot och vad kommer biverkningarna bli? För allt som har en verkan har ju ofta även en biverkan på ett eller annat sätt. 

Med manliga p-piller ges mannen mer möjlighet att vara med, dela ansvar och styra. Men det innebär oxå att kvinnan måste vara beredd att släppa en del av kontrollen. För hur som haver är det ju dock kvinnans kropp som i slutänden blir gravid eller inte gravid. 

Egentligen är det väl inte kring dessa frågor som jag tror problem kommer uppstå. Det kan vi nog lösa med vår partner.  

Däremot funderar jag mer kring farorna som uppstår när vi börjar laborera för mycket med våra kroppar. 

Tänker att det är då det kan uppstå komplikationer och problem. 

Men vad vet jag. Tar i nuläget ingen ställning och avvaktar med att bilda mig någon åsikt. Har ju själv faktiskt både bra och dåliga erfarenheter av ”onaturliga” preparat. 

Kanske är det bara positivt att det öppnas upp fler valmöjligheter och förhoppningsvis blir det nåt bra. Men som sagt, några år bort. 

Till nåt helt annat, på nyhetsmorgon idag pratade dom om julpynt och dekoration. Hur vi idag föredrar att mer använda naturen. Att vi väljer kottar, pinnar och ris istället för glittriga, syntetiska material. 

Där har jag däremot en åsikt och lättare att ta ställning..Gillar gillar gillar.(Sålänge man tar för sig i naturen på ett kärleksfullt sätt.) ❤️

PS. Googlar bara lite snabbt för skoj på ”manliga p-piller” och hittar då info om att det redan finns. Men att läkemedelsföretag inte ser något intresse på marknad för det. 

Lätt att nu bli förvirrad. Doktorn på tv:n säger 8-10 år bort och Google säger att det redan finns. Hmm..alltså vilken källa är sann? Jag har faktiskt ingen aning! 

Kan dock konstatera att det inom många områden inte alltid blir lätt.

För människan att avgöra vilken källa som är rätt.

Så bästa rådet till oss själva blir att följa vårt eget vett 😘

Varför köpa nytt när man kan fynda på secondhand? Ser nästintill omvända ut och kostade 35 kronor. Jag som hittade men lät morfar betala.

Han har liksom ”paxat” inköp av Ossians första skridskor sen länge, så där vill jag inte kliva över och göra mig ovän. 

Åker till förskolan. Hämtning är numera en ”kamp”. Han vill inte gå hem. Men idag känner jag mig väldigt nöjd, har en bra trumf.

Köpt skridskor, morfar väntar i hallen och nu ska vi för första gången åka, på riktigt, PÅ ISEN! Det där på isen är väldigt viktigt att tillägga. 

Målad som en katt med ett leende upp till örorna och med ett skratt som nästan låter tillgjort upprepar han typ allt jag sagt om att vi nu ska till ishallen..Men efter all upprepning kommer följdfrågor: 

”Mamma, Åka skridskor nu? Inte sen? Inte en annan dag? Inte åka hem, åka skridskor NU? ”

Känner mig rätt träffad, det där med en annan dag och sen brukar kunna vara mina svar när det liksom inte passar. 

Blir idag väldigt tydligt att han vill försäkra sig om att den här händelsen kommer ske nu och absolut inte sen! Kloka barn! 

Vi åker till hallen och hmm..inte blev det direkt så hejigt som förväntat. Han börjar gråta när vi ställer ner honom och vill sen mest bara åka runt och bli hållen i morfars famn. Har tidigare konstaterat att han är en liten slow-starter. Han behöver tid. (Precis som jag) 😄

När vi kommer hem träffar vi på farmor och han visar glatt sina nya skidskor. Skönt, han verkar ha en  positiv upplevelse av sin ”is premiär”. Så har jag tur kommer åka skridskor fungera som trumf fler gånger. ❤️



Igår firade vi min underbara morfar. 90 år och pigg som en nötkärna. Både i kropp och knopp enligt mig. Själv håller han inte alltid riktigt med om det. 

”Men Madelene, du måste ju förstå att en gammal man som jag inte orkar på samma sätt längre, inte heller hör och kommer ihåg allt som sägs”

Javisst, köper det…men kan avslöja att man kan glömma och höra dåligt även när man är bara hälften så gammal..och faktiskt man kan vara orkeslös och trött oxå.

Känner i vilket fall som helst få 90 åringar som behärskar datorn som morfar. Han hänger med i nyheter, följer aktier, läser illustrerad vetenskap, läser bloggar och böcker. 

Sen att det bor så mycket kärlek, omtanke, nyfikenhet, generositet och finurlighet i honom gör såklart att han blir den allra bästa morfarn man kan tänkas ha. 

Han har tydliggjort för oss alla att någon uppvaktning ska det inte vara. Däremot önskar han få bjuda på mat på varvsberget. 

Men jag vill så gärna göra dagen till något speciellt. Inte bara en vanlig födelsedag, utan något extra. Börjar klura på ett tal om hur fantastisk han är på alla sätt och vis. Men inser medan jag klurar hur mycket frågor och tankar som dyker upp. Om morfars barndom, uppväxt och saker han varit med om. 

Så jag ändrar mig. Skriver inget tal utan vill istället ge morfar möjlighet att minnas, dela och berätta om sina 90 händelserika år. 

Inte bara för hans skull, utan för allas. Vet att vi är fler som är nyfikna och intresserade av barnet, ungdomen och medelålders Emil! 

Gör en liten låda med frågor. Alltifrån hur han träffade mormor, hans första bil och om han kommer ihåg sina födelsedagar från barndomen. 

Han som i vanliga fall brukar tillhöra dom som har slut på tallriken bland dom första glömmer äta. Han ursäktar sig för att han hamnar på sidospår och pratar för mycket. 

Ursäkten är onödig. Vi alla lyssnar, vill höra mer och ställer följdfrågor vilka morfar med inlevelse svarar på direkt från hjärtat. 

En ”frågelåda” gör det väldigt enkelt att på ett lite styrt sätt skapa ett naturligt berättande. Blev en fantastisk dag för oss alla och jag känner jag fått lära känna morfar 90 år ännu lite mera. ❤️ 

Morfar! Vet att du läser detta och kanske kan du nu skriva ut den här texten på din nya skrivare?! 😍 

Blommor gör mig verkligen glad. 

Tanken på att den som köpt blommorna till mig vill göra mig glad. Gör mig glad. 

Att jag blir glad, gör den som köpt blommorna glad.

Häromdagen rosor, idag liljor. Skulle kunna bli misstänksam och undra vad som komma skall. Men faktiskt han säger det är för att jag kämpar på så bra med stor mage och dålig sömn. Och jag tror honom! 

Sen vet jag iofs att han hemskt gärna vill jaga i helgen (igen) men inte ”förankrat och frågat”..😂 

Men är han smart frågar han snart! För jag kommer inte säga nej 💋



Aldrig haft problem med huden och vill nu inte direkt påstå att jag välkomnar erfarenheten med öppna armar. Usch och fy så tråkigt. Möter en knottrig röd haka i spegeln och måste erkänna att det påverkar humöret. En aningen ytligt kan tyckas men när det börjar sprida sig upp på kinderna ser det verkligen inte bra ut.

Började googla, läsa och självdiagnostiserar min huds beteende till rosacea. Har pratat med en läkare som varken bekräftade eller dementerade.

Det är såklart mycket hormoner i kroppen som påverkar och ställer till obalanser. Kanske kommer det försvinna av sig själv. Men oavsett vill jag såklart försöka göra något åt det nu.

Finns krämer och mediciner på Apoteket man kan prova men ingen del av mig lockas av att köpa en tub ”onaturlig salva”. Särskilt inte nu när jag är gravid.

Huden är ju ett av våra största organ så att försöka mata huden med det jag kan tänka mig stoppa i munnen känns som en bra ”riktlinje”. 😄

Tänker allt som går in genom huden hamnar precis som allt som går in genom munnen till slut inuti kroppen.

Har i en veckas tid nu smörjt in med honung under natten, kokosolja och jojobaolja under dagen. Och det har blivit så mycket bättre. Önskade jag hade en före och efterbild. Men tyvärr!
Så dagens tips, oavsett om du har problem eller inte. Testa naturligt! 😊 

Honung har en bakteriedödande effekt och är även bra mot acne. Är lugnande och återfuktande och innehåller antioxidanter, vitaminer och mineraler. 

Kokosolja är fuktgivande, mjukgörande med antiinflammatoriska egenskaper. 

Jojobaolja återfuktar huden på djupet, innehåller A-vitamin, D-vitamin och naturliga antioxidanter som vårdar huden och säkerställer att din hud håller sig så frisk helt utan kemiska tillsatser. 

Idag är det Farsdag. Enligt Wikipedia firades den första gången i Sverige 1931. Det är alltså en 85 årig tradition och det står att det är en dag för barn att fira sina fäder.  

Att vara far är man varje dag. Att en dag om året uppmärksamma och fira det lite extra tycker jag absolut är fint. Sålänge det inte blir ett sock och slips kalas eller ett dåligt samvete över att man inte hittat nån bra present. 

Jag frågade Ossian imorse vad vi skulle ge pappa Nils på Farsdag. Svaret blev: ”Morötter, vi slår in i ett paket”

Så nu har vi inskaffat morötter. Och inte vilka som helst. Skojar inte, han gick omkring och valde säkert 10 minuter innan han fastnade för ”den rätta påsen”. Nu ska vi slå in. 

Nils förlåt, dom där handskarna från fjällräven får du önska dig igen till jul. Känn istället kärleken från morötterna och kärleken från Ossian. Han tycker du är bäst. ❤️ 

Vilket jag såklart håller med om. Så har du tur får du kanske ett paket från mig med. Inte för att du är min far men för att jag älskar och vill fira att du är den allra allra bästa till Ossian…och snart även till Assar! 

Min egen far, som är den allra allra bästa för mig är i Oslo så han kommer få sin slips när han kommer hem. 😘

Med informationen bekväma, oömma kläder för en lugn dag inomhus hämtades jag imorse klockan 09.00. 

Visste inte var vi skulle, vad vi skulle göra eller vilka som skulle vara med. Men såklart fanns små aningar. (Eller jo, visste litegrann…vem som skulle hämta) 

Mitt tidigare jag hade nog funderat massor, känt lite nervositet och kanske till och med ogillat känslan av att inte veta. Men dagens känsla var bara pirrig och nyfiken. Tack för den utvecklingen! Kanske kan jag från och med nu börja uppskatta ”planerade överraskningar”. 😂 

Det blev en helt perfekt dag. Vedic art målning, fika/lunch och surr i lugn miljö och vackert vinterlandskap utanför fönstren. 

Samma känsla jag får när jag skriver fick jag av att måla. Tiden liksom stannar när färg, form och struktur mötte målarduken. Superhärligt!

Kommer hem lite trött, mycket uppfylld och med ett stort leende på läpparna. 

Tack vänner för att ni ordnat, deltog, kört många mil. Men störst tack för att ni är ni och mina fantastiska vänner. ❤️ Vet att några inte kunde vara med..lika mycket tack och kärlek till er. 

Nils och Ossian är i stugan och kommer hem om några timmar. Känns skönt och välbehövligt att bara få lite lugn, ro och egentid. Satsar nog på en promenad i månens sken, mest för att byta luft i lungorna sen ett bad. 

Nya intryck gör avtryck och behöver tid för att landa. Har du inte testat vedic art, gör det! 

Ha en skön lördagskväll ✨

Höll på glömma 💞 Ord känns onödiga, dom talar liksom för sig själv. Anna, tack för strumporna! 🙏

Rädslor och tankar..vart är världen påväg? 

Sätter igång Tv:n och möts av skrämmande resultat. Är det möjligt? Är det sant? Mardröm! 

Hämtar telefonen och scrollar i Facebook flödet. Precis som om någon del av mig tänker att där kommer det stå annat. 

Att allt bara är ett skämt. Men mina vänners statusuppdateringar bekräftar det jag nyss sett på tv:n. Trump är USAs nya president och världen kommer förändras. Men hur? 

På något sätt hade det varit skönt om ingen kommenterat. Om nyheterna bara delat nyheten och sen fortsatt med väder och middagstips. 

Då hade jag kunnat lura och för stunden intalat mig själv att det nog inte är så farligt ändå. Att jag överdriver och att min rädsla är obefogad. Men verkligheten är en annan, ingen ingen vet vad som kommer komma ur allt detta.

Men på något tröstsamt sätt känns det bra att vi är överens om att det är katastrof och att vi reagerar. 

Frågan är hur vi kan agera? 

Vi kan inte påverka det som precis har skett men vi kan välja hur och vad vi nu ska fokusera på. Det vi fokuserar på växer och rädsla behöver inte växa, så inte heller hatet. 

Kärleken är den starkaste energin och startknappen sitter i hjärtat. 

Kanske låter det naivt, klyschigt och orealistiskt men faktiskt, alternativet att ”slänga in” handduken, bli rädd, negativ och uppgiven kommer inte göra någons liv bättre! 

Kärlek och ljus till världen, den behöver det nu  ✨💕✨

Känns som livet och tiden efter sjukhusveckan varit en lång skön smekmånad. 

Så mycket tacksamhet till att det vände. Så mycket omtanke och snälla kommentarer från omvärld. Så mycket kärlek till livet. 

När allt kring Assar landat går jag och fyller 40. Hurra hurra hurra så är det omtankar, överraskningar och kärlek i massor igen. 

Det är som ett fyrverkeri som inte har någon botten! Bara en kort paus, byter färg och lyser upp igen. ✨

Men i alla härliga känslor har en liten trötthet och andra små biverkningar börjat komma krypande. För varje vecka som går, mera kilon jag får, viket naturligtvis sätter sina spår. 😂

Ambitionen att styra upp ett firande med stor bjudning, fest eller öppet hus kommer få vänta. Kanske skulle det finnas ork och energi att fixa till. Frågan är mer om energin skulle räcka till att njuta av den delen man vill njuta av, samvaron! 

Nä, tar ett vuxet beslut. Väljer hålla det så enkelt som möjligt men ändå lite festligt. 

Närmaste familjen kom i lördags. Trevligt, lättsamt och avslappnat. Kunde inte ha blivit bättre.

På kvällen dök goda vänner upp med matkassar, receptböcker och blommor. 

(Dom hade under dagen frågat om dom fick komma och fira mig genom att laga och bjuda på mat. Spontana känslan; ”Nämmen inte ska ni behöva det”. Men erbjudandet lät för lockande, släppte principer och tackade ja)

Vilken kväll, vilken mat, vilka vänner och vilket fantastiskt sätt att få äta middag på.

Att helt släppa värdinnerollen och kontrollen men ändå få ha gäster hemma. Att i lugnan ro natta Ossian. Att slippa fundera över hemresa i kall bil och slippa oroa sig över hur maten smakar. 😂 

Nu tycker jag absolut mycket om att ha egna bjudningar men måste erkänna att jag verkligen gillade och uppskattade det här upplägget. Tack tack Jerry och Eva! Ni är bäst! Det kan vi göra om. 😘