Se lite glad ut

Innan jag skaffade hund kunde jag nog inte förställa mig hur viktig roll och stor plats i livet en lurvig liten fyrbent varelse skulle kunna ta. 

Diaz är verkligen kravlös kärlek. Dom krav jag behöver slås mot är mina egna. Ibland kommer det där dåliga samvetet över mig, att han inte fått så mycket uppmärksamhet och att han enligt mina referensramar säkert haft en tråkig dag. 

Dom dagarna händer det att jag kliver upp typ mitt i natten och sätter mig och pratar med honom, berättar att hur fin och glad jag är att ha honom i mitt liv. 

Han brukar dock knappt öppna ögonen men jag intalar mig att han lyssnar och förstår. I vilket fall som helst sover jag bättre 😂

Ossian har mer och mer på riktigt börjat intressera sig för Diaz. Han styr, ställer och tillrättavisar. Men oxå mycket lek, bus och kramar. Känns fint att dom sakta men säkert börjar hitta en egen relation. 

Imorse var det vitt, halt och icebugs läge. Diaz älskar verkligen snö. Han rullar sig, springer och bromsar och glider omkring.

Hela hans kroppsspråk säger glädje. Försöker fånga det på bild! Men helt omöjligt. Han kan verkligen inte se glad! Har tänkt på det förut. Hur sur han ser ut på alla bilder jag har.

Men kanske är det så att hundar liksom inte kan le..Blir tvungen att googla ”glad hund” när jag kommer hem. Inser att jag har fel, vissa hundar kan absolut le. 😄

Men egentligen spelar det ingen roll, jag gillar Diaz lika mycket ändå. För även om glädjen inte syns på bild så kan jag känna den. ❤️


Vilken överraskning 

När man tittar på packningen kan man omöjligt tro vi bara varit borta 2 nätter. Bilen är typ full med grejor. Bär och bär och försöker med ena ögat ha koll så att Ossian inte gör något bus och så att Diaz inte skäller ut någon granne eller börjar jaga en katt. 

Stänger ytterdörren halvsvettig och med överfylld hall. Ett hungrigt barn som går in med skorna och vill ha kokt potatis med smör NU. Plus en hund som hoppar upp i soffan utan att jag hinner torka hans tassar..jommen utan att överdriva skulle man kunna beskriva situationen som ett lätt KAOS.

Mitt i allt detta ringer telefonen. Det är från interflora. Ett blombud. 

Känns nästan som någon trycker på en knapp och ändrar kanal. Ossian glömmer potatis och jag glömmer packning och smutsiga tassar. 

Öppnar den gigantiska blomsterpåsen och möts av en färgglad stor bukett. Läser kortet och Ojoj vad mycket känslor en bukett och ett kort kan framkalla. 

Överraskningar blir verkligen som bäst när det inte finns den minsta lilla föraning eller förväntan. Snacka om att jag blev 100 % överraskad! 😘 

Ni är finast! Tack! ❤️

Jag känner mig så älskad ❤️

Har faktiskt lite svårt att riktigt ta in att siffrorna på min födelsedagstårta är 40. Skulle nog hellre vilja se att dom sa 30..men inser att det är omöjligt. Vilka år skulle jag plocka bort? 

Nä..får nog helt enkelt välkomna åldern, siffrorna och fira att livet just nu är som bäst. För vill absolut inte backa men känner att jag inte heller har brådska framåt. 

Igår hämtade vi Ossian på förskolan efter lunch, lämnade Diaz till hundvakt och körde upp till Östersund/Frösön. Vi har hela familjen fattat tycke och gillar hotellet. Skön energi och skönt att ”bara vara”. 

Dagen idag hade inte kunnat vara bättre. Börjar med överraskningar och avslutas med överraskningar. Vi har fyllt den med storsjöbadet, Jamtli, träning och middag på hotellet. 

Telefonen har fått ligga vilande på rummet. Ville känna närvaro, härvaro och njuta av samvaro. 

Men har nu läst meddelanden och fina hälsningar..oj, vilken kärleksdusch och på riktigt, berörs in i hjärtat. 

”Jag känner mig så älskad ❤️”

Kanske en fras man inte använder varje dag men en känsla jag önskar alla får känna. 

Tack alla som finns i mitt liv och hjälper mig göra det fantastiskt!