Jag har många sidor som garanterat är jobbiga och ibland till och med provocerande för nära och kära. Nils får stå ut med rätt mycket. Han kan liksom aldrig riktigt veta.

Vem är hon egentligen? 😄

”Ska hon ha hårdkokt gula eller är det rinnig den ska vara. Hon som inte gillade basta ska nu helt plötsligt basta varje kväll…osv”

Från att tidigare tänkt och vänt det till något negativt mot mig själv är jag nu otroligt glad över att vara intressant.

Mmm…för det är ju det jag blir. Jag blir intressant – även för mig själv!

Kan det vara så att om man är intresserad och nyfiken så blir man intressant?! Livet blir ju åtminstone lite mer spännande.

Nyfiken på att ompröva saker både för sin egen och för omgivningens skull. Testa och även lite försiktigt ifrågasätta sig själv, sina val och åsikter.

Våga våga våga tänka och göra lite annorlunda. Tidigare kan jag ha förknippat mina omprövningar som vilsenhet – trott att det varit ett sökande av negativt slag. Idag är det utveckling!

För krasst skulle man ju faktiskt kunna påstå att vi är inte samma människa idag som vi var igår.

Nepp, idag har vi mer erfarenhet och kunskap än igår om vi tillåter oss själva öppna upp för det.

Sen finns det ju såklart även i allt detta en balans av mognad och trygghet i att vissa saker liksom landat och får vila lugnt!

Igår var jag på en lunchföreläsning om snällhet och kärlek med Gabriella och Victoria som driver företaget Moments. Dom gav enkla tips och tankar på hur mycket härligare livet kan bli med små kärleksfulla handlingar.

Att sprida kärlek och snällhet gör att vi blir bemött på samma sätt.

Vi fick göra en liten ”övning”. Skulle skicka ett sms till någon, utan emojis, hjärtan eller annat och bara skriva:

”Tänker på dig just nu, skickar varma tankar”

Jag skickade till Nils och tänkte liksom att han måste ju undra..formuleringen kändes inte riktigt som ”jag”..han borde undra vad detta kom ifrån! Helt apropå får han ett sms inga hjärtan och bara sådär…

Att tyda av hans svar var det liksom inga konstigheter!

När jag kom hem på kvällen blev jag tvungen att fråga..”-Du tyckte inte lunch sms:et kändes lite konstigt?”

”-NÄ, vad tänkte du?”

Berättade om ”övningen” och föreläsningen varpå han svarar att med tanke på att det kan komma vad som helst från dig närsomhelst så kändes det bara helt naturligt! Tackar, då vet jag!

Känner mig intressant, oförutsägbar, snäll och gör kärleksfulla handlingar! ❤️

Och apropå kärlek och snällhet. Den 15 mars anordnar Moments en föreläsningskväll på Thuleteatern med just det temat.

Det är författaren och poeten Bob Hanson som kommer! Har mött och lyssnat på honom ett par gånger. Han är en galet skön prick med värme och klokhet. Så kan lova, det kommer blir en härlig kväll med extra allt! Hoppas vi ses där! ❤️

Scrollade just igenom Facebook och i flödet av alla möjliga budskap snappade jag upp:

”Jag vill yoga, för jag mår bra av yoga. För mig är yoga som att gå i terapi hos mig själv.

Jag har ju alla svaren inom mig som det så fint heter, och sant är det också. När jag yogar förstår jag varför jag mår som jag gör och känner som jag gör. Jag varken kan eller vill värja mig för de känslor som finns inom mig. Jag blir liksom ett med mig själv och känner mig levande”

Tycker det var väldigt fint, talande och håller med. Yoga är toppen men i ärlighetens namn får jag inte alltid tiden att räcka och behöver prioritera. Så ibland får yogan stå tillbaka för att ge plats åt jogg i skogen vilket även för mig kan liknas vid terapi där mina svar och tankar får ta plats utan att avbrytas.

Även funnit en ny vän, bastun! Känns kul..tidigare ogillat att basta – alltid valt badkaret här hemma. Men sen några månader tillbaka verkligen gillar kroppen att basta och den iskalla duschen efteråt är underbar! Glad att jag liksom gjorde en ”omprövning” och gav bastun ny chans.

Och detta leder mig direkt över till en helt annan sak. Inget med terapi att göra men där jag liksom bytt sida, det är ägg! (Kommer på det eftersom jag i detta nu äter ett)

Hårdkokta ägg har varit NO NO..nästan hellre varit utan än att äta det! Rinnig gula har varit det perfekta ägget! Men hör och häpna, från en dag till en annan så är den rinniga gulan utbytt till hårdkokt!

Så har du inget för dig ikväll kanske roa dig med att fundera över vilken terapiform som passar livet just nu. Var och när lyssnar du bäst på dig själv?! Och en annan kul grej, ompröva vissa saker..ett tu tre kanske du finner nåt nytt!❤️

Tokjobbig natt för båda med hosta och grin. Det enda som funkat för Assar har varit att bära, vanka omkring och vagga fram och tillbaka.

Eftersom Ossian hade bråttom till världen så är hans svaga punkt lungorna. Sätter sig alltid där, djup obehaglig hosta! Låter både ont och jobbigt. Så vila, stärka och liksom acceptera att sjukdom hör till…Nu bygger vi upp immunförsvaret..Tjohoo, bra för framtiden.

Satte båda barnen i vagnen. Frisk luft, massor med kläder och ett mål inställt på Coop för att handla.

Ett minne som jag har sen liten är att jag fick en serietidning när jag var sjuk. Att jag fick ligga i soffan framför tv:n med täcke och till och med äta där.

Kan vara så att det hände ett par gånger och det har fastat. Oavsett så har jag nu delat mina barnsjukdomsminnen med Ossian och därav ska vi nu handla serietidning.

När vi kommer tillbaka möter vi Sture. Sture med lastbilen!

Ossian har ett gott öga både till Sture och lastbilar och inte nog med det, vid några tillfällen har han fått åka med och vid ett tillfälle köpte dom en glass på Statoil.

När vi kommer in i hissen viskar Ossian:

”Mamma, jag brukar få åka Stures lastbil och då köper vi glass”

Japp, så är det – vissa saker lägger vi på minnet. Är rätt övertygad om att Sture, lastbilen och glassen är ett sånt minne, som har fastnat och kanske även serietidningen kommer göra det! ❤️

Det är jag och Ossian påväg hem från utflykt. Vi sitter i bilen med högtalaren på och pratar med min bror på telefon om domännamn.

Ska jag använda mitt för- och efternamn eller bygga vidare på Livet som människa…?!?

Mitt efternamn är Sundberg..men Nils friade för ganska precis tre och ett halvt år sen, barnen heter Bjuggstam och planen är väl att heta detsamma nån dag – för jag sa ja och står fast vid det!

Men att det inte blivit bröllop än finns det många bidragande faktorer till.

Viljan finns och att det ska vara VI känns självklart. Så det handlar inte om oklarheter där.

Nä, frågan är hur, när och var…Beslut beslut beslut som vi inte kommer vidare i. Men tror nog vi närmar oss bröllopsdagen för varje dag. 😍

Tillbaka till domännamn…Vi pratar hit och dit och konstaterar att det är dumt att använda Sundberg.. däremot känns ”Livet som människa” mer rätt.

Det är ju kring det jag kommer bygga företaget. Så jag ska suga på den. Vi lägger på luren och det blir tyst i bilen en stund sen frågar Ossian:

”-Mamma, vad är livet som människa?”

Oj, vilken fråga…vet att han lyssnat och såklart snappar upp ord och sen ställer en fråga – utan mer djupanalys.

Jag svarar gulledig och då ställer han frågan igen med lite högre röst och kastar in ”MAMMA, HUR är livet som människa?”

Precis när jag ska påbörja försök till förklaring kör vi upp mot garaget och han vill trycka upp porten. Sen är frågan glömd och vi fortsätter livet som människor. ❤️

Har på sista tiden varit på jakt efter lite pedagogiska barnböcker som handlar om kroppen. Där man på ett roligt och enkelt sätt beskriver och förklarar kroppens funktioner, tar upp andning, våra olika sinnen, känslor och kanske till och med berör stress.

Nu läser vi om Frankie och lär oss om kroppen. Boken är inte riktigt det jag söker, blir mer en grund sen samtalar vi runt.

Så nu har Ossian full koll på lungorna, hjärtat, tarmarna och att levern renar och hjälper oss ta bort smuts och gifter.

Känns på något sätt fint att ge viktig livskunskap från liten.

Att det vi stoppar i munnen ska kroppen kunna ta hand om och att andetaget ska ner i lungorna men oxå ända ner i magen.

Om någon har några bra boktips, hojta till! För annars är det nog allt så att jag behöver skiva och illustrera en egen.

Ha en trevlig kväll och ta hand om kroppen! 😍

Kommer hem från jobb och möts i dörren av en med viftande svans och två små med glada leenden och armar som bjuder kramar. Den fjärde står vid diskhon och ger en blick som säger ”Hej…längtat efter dig” (om den blicken betyder saknad av mig eller skönt med lite ”avlastning” har jag dock svårt att utläsa)

Nils pappadag och jag vet av erfarenhet att han förmodligen haft fullt upp..särskilt eftersom vi bestämt att ta en lugn vilodag inomhus då ossian har fått lite hosta.

Men just då går det iallafall upp för mig..shit vad fint och faktiskt nyttigt det är att vara ifrån varandra en stund. Att få känna en saknad och andas annan luft.

”Mamma, du är min allra bästa vän, jag älskar dig och har längtat efter dig hela dagen medan du var på jobbet”

Japp, ni läste rätt – allt detta i en och samma mening! Så mycket verbal kärlek.

Tar in stunden med båda små i knät, dom glada leendena, kramarna och budskapet!

För att sen efter 5 minuter få påminna om att man inte ska kör över sin lillebror med sin Bobby car och absolut inte dra Diaz i svansen.

Skönt att vara hemma ❤️

Yes..har precis bestämt att skippa rubriker – frågar mig nu oxå varför jag inte gjort det tidigare?

Har liksom aldrig riktigt gillat att hitta ett passande ord eller sammanfattning av vad inlägget handlar om! Ibland blir vi liksom så insnöade och gör saker av vana. Men känns väldigt utvecklande att nu ta steget att förändra och rubricera med dag och datum! 😂

Så, vad vill bli skrivet idag?? Jo, februari är här och upplagt för sjukdom. Känns som vi alla mer eller mindre drabbas i någon form. Antingen blir barnen sjuka, kollegor eller vi själva.

Så medicin och läkemedel blir liksom ett hett ämne. Hur håller vi oss friska?

Ska vi knapra alvedon, dricka hostmedicin och köpa c-vitamin på brustablett?

Jag gillar grotta ner mig i sånt här. Läsa om örter, kryddor, tillskott och mat som påverkar vår hälsa.

Alla väljer själva men jag har liksom blivit ”nördigt” intresserad av vad man kan göra i största möjliga mån för att slippa ta allt för mycket kemiskt framställda mediciner.

Att köpa en liten kartong på Apoteket, där en bipacksedel är nedstoppad med biverkningar tar lite emot. Även om jag ser att det löser och tar bort symptom. Frågan är om det läker?

Verkan och biverkan, konsekvenser av att välja eller välja bort.

Ja, inte lätt inte lätt…och frågan är vad som är rätt?!?

Tycker det blir jättesvårt när jag ska välja och välja bort. Extra svårt när jag ska välja för någon annans räkning. Typ när det gäller mina barn – dom vill man ju liksom inte experimentera med.

Men tänker att fundera, läsa på, ifrågasätta och försöka landa i nåt som känns rätt i mig är det minsta jag kan göra.

Ta exempel Alvedon/inte alvedon. Vad tycker läkaren? Vad skriver kvällstidningen och vad känner jag? Fasen så svårt…ibland kanske det är värt att ta en biverkan för att på kort sikt få en verkan.

Nåt väldigt positivt är att mat som medicin har börjat få ett fint fotfäste i samhället…mer och mer accepterat att prata om naturmedicin och alternativ medicin.

Att tänka förebyggande, stärka och stödja kroppen. Att titta på brister och kanske i kosttillskottens djungel försöka hitta något naturligt tillskott. Att se samband mellan det vi stoppar i oss och sjukdomar.

Min filosofi bygger på att det mest naturliga borde vara första naturligaste valet. Sen att det finns situationer och sjukdomar man ställs inför där valet må vara pest eller kolera. Då dom syntetiska läkemedlen kanske blir en fråga om överlevnad.

Så tänker att egentligen borde ”dom syntetiska läkemedlen” vara alternativet när det naturliga inte räcker till!

Idag har jag kokat ihop en pasta av den fantastiska antiinflammatoriska gurkmejan. En matsked i havremjölk och lite ghee – supergott! Googla på golden milk och testa! Kroppen kommer älska dig 😘

Min fantastiska bror frågade mig innan vi lämnade Oslo om jag skulle ville ha hjälp att bygga en hemsida till mitt företag. (Något han aldrig gjort eller jobbat med men uppenbarligen sugen på att lära sig)

Vi konstaterade i helgen att vi är väldigt lika på så många plan! Men han är oxå allt det där som jag inte är!

Innan jag skulle komma på tanken att vilja lära mig bygga en hemsida för skoj skull..nä, den dagen kommer aldrig komma! Men tacksam över olikheten.

Jag säger bara, jatack, jatack! Du får gärna ha mig som ”pilotprojekt”.

Solen skiner, vilken dag! I eftermiddag blir det jobbtimmar på Paradiset/Spa.

Förmiddagen tillägnas Assar. Vi ska njuta av solen, utforska världen och kanske lära oss några nya saker ☀️

Nu är vi påväg hem, samma tåg men andra platser. Att spendera dagar med dom bästa utan mer måsten än att andas, äta och sova är som man säger på norska ”rolig” och helskönt.

Tack Micke och Dina för fantastisk gästvänlighet – att få sitt hem invaderat av sex personer innebär ju en aningens stök, bök och högre ljudnivå.

På ett sätt upplevs det som dagarna gått så fort men samtidigt på ett annat känns det längesen som vi var hemma.

Med tre barn att ta hänsyn till blir aktiviteter och utflykter därefter. Kusinerna har lekt, skrattat och badat. Vi har åkt tricken, promenerat, fikat dyrt, lekt lekpark, sett slottet, fikat mera och bara slappat i soffan. Mysiga middagar med utvecklande samtal.

Är egentligen ingen storstadsmänniska men gillar Oslo, en stor stad men ändå liten på nåt skönt vis.

Tittar igenom bilder från dagarna och känner sån tacksamhet. 🙏 så fina dagar! Men ska samtidigt oxå bli väldans skönt att komma hem, dra på mysbyxor, sträcka ut benen i soffan och dricka en kopp te.

Snart tågbyte i Stockholm och sen ”bara” sex timmar kvar ❤️

Igår började huvudvärken smyga sig på och inatt kändes det som huvudet skulle explodera. För att slippa värktabletter blev det ”mitt i natten yoga” och två timmar benen mot taket för ge extra skjuts av blod och syre till hjärnan.

Somnade tillslut gott men vaknade trött.

10.03 tågavgång mot Oslo. Tolv timmar tåg med två små, hur tänkte vi??? Just nu börjar det kännas mer och mer ogenomtänkt.

Spelar ingen roll hur planerad och bra man styrt upp så är morgonkaos oundvikligt.

Ossian är överladdad, haft jackan på sig sen halv nio och frågar varannan minut när vi ska åka, Assar traskar runt på jakt efter saker att stoppa i toaletten, Nils packar och Diaz smyger omkring med nedsänkt huvud. (Vilket han alltid gör när det packas..funderar nog över om han ska med, vilket han inte ska denna gång)

..och jag, jag då? Jag är ett monster! På riktigt..ett riktigt åskmoln utan tanke på att anstränga mig för att vara trevlig. Vilket i efterhand känns dåligt – men just då kändes det omöjligt.

Läses med irriterad ton: ”Vi måste vattna! Soporna, ska ut! Men herregud hur många mackor har du gjort..?..vi är inte ett fotbollslag som ska resa. Diskmaskinen måste köras! Sluta knuffas! Nu tog du min laddare!”

Jag skyller på att jag är trött men sanningen är nog egentligen att jag blir såhär innan vi ska iväg. Så mycket som ska tänkas på.

Men nu är vi iallafall påväg och tolv timmar att vila..eller inte…

En sak som känns väldigt genomtänkt just nu är att mormor och morfar är med! ❤️