Ni som känner mig eller ni som följt mig i bloggen vet vår historia kring barnlöshet. Jag i samrådan med Nils valde att dela och berätta, av den enkla anledningen att det kanske skulle kunna hjälpa någon annan som kämpar och går igenom samma sak. Utan att överdriva skulle jag vilja påstå att det är ett heltidsjobb att gå igenom IVF. Men till skillnad från ett jobb får man aldrig helg eller ledigt.

Allt kretsar kring hormoner, äggblåsor, sprutor, sprayer, undersökningar, utplock och i bästa fall en isättning..och då har man bara kommit halvvägs.

Känslorna åker berg och dalbana och kvinnans kropp blir liksom som ett vandrande växthus där man kämpar med att försöka så ett frö, sen reglerar värme och vattning för att försöka få det att gro. Ni som är där eller har varit i det förstår och känner kanske igen er.

För mig var det som om livet sattes lite på paus. Svårt att känna glädje. Ovissheten, frustration, ledsamhet, ilska, oro, uppgivenhet, hoppfullhet och längtan allt i ett enda virrvarr.

Vår historia är ju faktiskt ett lyckat första IVF försök som gav oss Ossian – Att han sen valde att komma i vecka 28 och gav oss en väldigt annorlunda start som föräldrar finns det mycket att skriva om, men det tar vi inte nu. Men det kommer över mig med jämna mellanrum..som en våg av tacksamhet till sjukvården över att allt gick bra. Han lever, han mår bra och han är en liten fighter som vilken annan fyraåring som helst.

Men tillbaka till IVF. Efter en rad misslyckad försök i jakten på ett syskon så sa kroppen tillslut ”Nu är det nog – Orkar och klarar inte mer”. Beslutet var smärtsamt att ta men en del av mig kände stor lättnad. Hade pressat kroppen hårt och nu behövde den vila.

Fortsättningen på vår ”syskonjakt” är att det som inte kunde ske, faktiskt skedde. Vi har fått ett syskon och lilla Assar är idag drygt ett år.

Det blev ett långt ”intro” för att komma till den verkliga poängen med detta inlägg. När jag delade vår historia på bloggen och även mama uppmärksammade den så har det inneburit många fina samtal och nya kontakter. Fattar ni hur många vi är? Som antingen gjort denna resa eller som är mitt i karusellen…Vi är många!

Jag har haft enskilda samtal och några i grupp och skulle nu vilja testa en ny form.

Så, skulle du vilja vara med i min lilla pilotgrupp skicka ett mail så berättar jag mera. Spelar ingen roll var du bor.

Bara förståelsen från någon som går igenom samma kan lösa blockeringar och göra situationen lättare att hantera.

Min mail: madelene.sundberg76@gmail.com

Känner du nån som kanske kan vara intresserad, låt mig veta 😍

Tack och ha en fin dag! ❤️