Minus -20 grader imorse men det hindrar inte från en morgontur och har man hund har man ju liksom en ännu större anledning att ta sig ut!

Funderar inte så mycket, kliver upp, ger kroppen lite energi och snörar på mina icebugs.

Möter dom vanliga, hejar och vi tittar på varandra med frostiga ögonfransar! Konstaterar att vi är riktigt tuffa. Att vi liksom inte låter kylan vika ner oss i första taget.

När jag sen landat hemma kommer tankar mer kring om jag är galen eller inte?!?

Är det normalt att ge sig ut på en tur i minus -20. (Även om det inte blev en lång tur så gav jag mig ju iväg, utan att faktiskt fundera så mycket..det går lite på autopilot och vana. Om möjlighet ges tar jag gärna chansen att starta dagen med frisk luft till lungorna)

Trivs med den morgonrutinen och det är bevisligen inte så att kylan sätter stopp!

Jag är ju dock även förespråkare för att känna in, känna efter och sen fråga mig vad jag behöver!

Och i ärlighetens namn..om jag imorse börjat fråga mig själv om kroppen ville ut i minus -20 eller ligga kvar i sängen så tvivlar jag på att mina icebugs skulle ha vunnit!

Däremot vet jag att känslan i kroppen efteråt vinner över den känsla som finns av att inte fått komma ut!

Slutsatsen som jag ger mig själv är att jag faktiskt inte behöver känna in och känna efter hela hela tiden..,inte med sånt som jag faktiskt vet jag mår bra av och som jag gillar!

Vet att det kan låta galet och att vissa inte ens skulle ge sig ut med betalt! Man är olika! ❤️

Hur startar du din morgon i dom bästa av världar? Och finns det vanor och rutiner som kanske ska ses över?!

Vem vet, kanske är det dax att förändra och byta ut någon?!?

Att ha en vana som är ett behov eller tituleras som ett ”måste” behöver ju inte alltid vara en vana man ska hålla fast vid!

Kan ju oxå vara intressant att fundera kring!

❤️