Storebror

Att vara storebror innebär att man liksom alltid är den större. Den som måste vänta. Vänta medan mamma bara ska ge lillebror mat, vänta tills lillebror somnat, vänta medan det byts blöjor, vänta, vänta, vänta, vänta…

OCH inte nog med det. Man ska oxå förstå att lillebror är mindre och inte förstår.

Att lillebror vill hjälpa till att bygga bilbana på sitt sätt, att lillebror vill prova vad som händer när man putta på tornet och att han bara vill smaka på pusselbitarna och gärna stoppa legobitar i munnen!

Man är fyra år och man ska acceptera och förstå!

Vi har har haft och fortfarande har en hel del tjuvnyp och knuffproblem från den stora mot den lilla. Hamnar nästan dagligen i konflikt kring det.

Nu har vi dock hittat ett sätt att prata om det. Det är myrorna – Myrorna i kroppen som ”tokar” till det. Det är dom som knuffas och det är dom som inte kan behärska tjuvnypen.

Det är inte så att vi skyller över och på något sätt låter Ossian komma undan med att det är myrornas fel – Däremot blir det lätt att prata kring det när man tar myrorna till hjälp.

”Om du ska följa med så får du lämna myrorna hemma – Nu kanske det är läge att gå till ditt rum och lugna ner myrorna lite …osv”

Måste erkänna att det känns i mammahjärtat när man hör honom sitta på sin säng och högt prata till myrorna..Att höra honom säga att han blir ledsen på dom när dom ställer till det! Herregud..Söta lilla Storebror!

Idag har vi haft en heldag tillsammans.

Bara han och Jag..utan lillebror! Inte en enda myra i sikte. Han fick vara liten men kändes så stor!

Tack för idag älskade unge! ❤️

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s