Igår började huvudvärken smyga sig på och inatt kändes det som huvudet skulle explodera. För att slippa värktabletter blev det ”mitt i natten yoga” och två timmar benen mot taket för ge extra skjuts av blod och syre till hjärnan.

Somnade tillslut gott men vaknade trött.

10.03 tågavgång mot Oslo. Tolv timmar tåg med två små, hur tänkte vi??? Just nu börjar det kännas mer och mer ogenomtänkt.

Spelar ingen roll hur planerad och bra man styrt upp så är morgonkaos oundvikligt.

Ossian är överladdad, haft jackan på sig sen halv nio och frågar varannan minut när vi ska åka, Assar traskar runt på jakt efter saker att stoppa i toaletten, Nils packar och Diaz smyger omkring med nedsänkt huvud. (Vilket han alltid gör när det packas..funderar nog över om han ska med, vilket han inte ska denna gång)

..och jag, jag då? Jag är ett monster! På riktigt..ett riktigt åskmoln utan tanke på att anstränga mig för att vara trevlig. Vilket i efterhand känns dåligt – men just då kändes det omöjligt.

Läses med irriterad ton: ”Vi måste vattna! Soporna, ska ut! Men herregud hur många mackor har du gjort..?..vi är inte ett fotbollslag som ska resa. Diskmaskinen måste köras! Sluta knuffas! Nu tog du min laddare!”

Jag skyller på att jag är trött men sanningen är nog egentligen att jag blir såhär innan vi ska iväg. Så mycket som ska tänkas på.

Men nu är vi iallafall påväg och tolv timmar att vila..eller inte…

En sak som känns väldigt genomtänkt just nu är att mormor och morfar är med! ❤️