Jag grottar i hälsa och läser på alltifrån infrabustuns fördelar, kryoterapi och olika massagetekniker. För paradisets räkning och framtida satsningar men även för eget intresse.

Det här med hälsa är verkligen intressant. Frågar mig ibland, hur hälsosam är jag? Vad är hälsa? Ordet rymmer väldigt mycket!

Igår lyssnade jag på Andreas Domeijs föreläsning om träning. Under 20 min förmedlade han träningens fördelar på ett prestationslöst och glädjefyllt sätt. Han bjuder på sig själv och är otroligt inspirerande.

När jag kommer hem blir det att jag funderar vidare på det här med träning. Min egen relation till den och mina egna val.

Jag är träningsvillig och har liksom skapat behovet av att fysiskt röra mig. Att träning liksom innehåller svett för att räknas som träning sitter rätt djupt rotat. Träning har blivit en del av min identitet och funnits med som en självklar del i herrejisses så många år. I vissa perioder på tok för mycket men tror aldrig jag varit i en period när jag har rört mig för lite.

Ser sällan hindren för att hitta tiden. Nä, träningen ligger högt i ordningen på någon form av prioriteringslista. Morgontur är och har länge varit min bästa start på dagen. Tror det är kombinationerna av rörelsen, andas frisk luft, egentid, hinna tänka eller ibland inte alls tänka.

Men här kommer en insikt. Min kropp är trött. Rätt jobbig insikt faktiskt. Att liksom erkänna att det inte finns något tryck i kroppen. Att inse att benen är tunga och faktiskt behöver gå i uppförsbackar.

”Vad tusan hände? Det här är inte min kropp! Jag ska ju orka. Jag är konditionsstark, har en grym grundfysik och kan ju lätt springa ett marathon”

Men herregud, det var ju för 10 år sen!!!

Men tydligen på något sätt är jag inte beredd att släppa den identiteten… Eller?

Det blir liksom en inre stress att bära den bilden av sig själv. Kanske därför jag behöver yogan 😂 Leva upp till någon gammal bild. Omgivningen bryr sig inte, är nog snarare min egen besvikelse. En insikt i att våga, behöva och faktiskt vilja släppa taget och förändra. ❤️

Så åter till träning. Träning är fantastiskt. Gäller att hitta den form som passar den fas man befinner sig i.

Andreas pratade på sin föreläsning om att planera in träningen och se till att den blir av.

Mitt mål är för tillfället planera in återhämtning och vila. Våga släppa taget om gamla ”meriter” och istället för att springa acceptera att det är helt okej att faktiskt gå..och se det sköna i det!

Efter Zyto-scanningen så fick jag även det svart på vitt. Den bekräftade det jag visste. Kroppen är trött. Så känner mig så tacksam över oljorna. Dom i samarbete med mina insikter kommer göra gott i kropp och knopp.

Nu ska yogamattan få mera tid och morgonturer vara i lägre tempo.

Ser ni mig springa på varvet utgå då inte ifrån att jag är inne på min andra mil. Nä, sanningen kan nog mer vara att jag rullat från kusthöjden och ner på stan för att nånstans ändå framkalla en liten svettdroppe och stilla mina behov av rörelsen. ❤️

Tycker inredning är svårt och har konstaterat att jag liksom inte har något stort intresse av det. Eller jo, har intresse av att ha fint, trivas och omge mig av saker som betyder nåt.

Att följa bloggar, läsa inredningstidningar och hänga med i trender är inte så mycket min grej…och tror för övrigt saknar jag nog det där ”ögat” för detaljer. Kan mer känna att det finns eller inte finns detaljer, men svårt att se dom.

Så numera gör jag lite som med kläder. Jag tänker inte så mycket på att det ska matcha utan fokuserar mer på vad det får mig känna.

Har länge varit på jakt efter en tavla till vårt vardagsrum. Men liksom inte hittat någon.

Konstigt kanske?! Finns ju oändligt många med fina mönster och vackra bilder. Mio, Ikea och andra butiker har en en uppsjö. Men ingen som tilltalat och ingen som fått och gett mig någon känsla.

Så kom jag på det..Fotar väggen och gör en beställning av min fina vän och konstnär Victoria Säker.

Så för ca 3 veckor la jag min beställning och nu idag har den flyttat in.

Jag är så fantastiskt nöjd. Den är unik. Den är min och jag älskar det den får mig känna. Tack tack tack Victoria! ✨

Sommar tider hej hej sommartider hej! Gårdagens strålar och slask liksom talar för, inger hopp och bekräftar att efter kyla, mörker och massor av snö kommer både värme och ljus.

Det liksom bara är så. Tänk att inom en snar framtid ser vi tussilago som vill hälsa på oss vid vägkanten och dofter som talar om att det är vår.

Årstider kommer, årstider går och vi följer med. Vi kan varken påskynda, välja bort eller hoppa över. (Tänker i detta sammanhang bort klimatförändringar)

Årstider liksom väder kanske kan liknas vid livets cykler. Vi kommer in i perioder där allt känns lätt, rullar på och liksom inte tar så mycket energi. Vi blommar, njuter och växer.

Men vem kan vara i blomster hela tiden? Finns det någon människa som alltid är i balans? Om den människan finns, var och hur sker utvecklingen? Hur växer man?

Kanske måste man ibland gallra bort i rabatten. Ta bort, skala av, stanna upp. Låta sig hamna i perioder där det finns utrymme för nya saker att växa och nya saker att ta plats.

Promenad med finaste vän igår. Det där var till dig. Ska bli spännande att se vad vilan och påfyllnaden kommer göra i din rabatt. Helt säker på att det som kommer, blir en vacker gåva till hela världen men framförallt till dig själv ❤️

Ställa frågor, se bilder och höra fröknarna berätta om mitt barn. Igår hade vi utvecklingssamtal för Ossian.

Förra gången var ett år sen och då kändes han liksom så liten. Nu idag är han en helt egen individ på ett så självklart sätt. Han är någons kompis och en del i ett större sammanhang. Han liksom har ett liv utanför min kontrollzon.

Tidigare handlade utvecklingen om att äta själv, lära sig gå, prata och klä på. Nu är utvecklingen på ett helt annat plan.

Känns konstig och fint på samma gång att fröken berättar vad han tycker om att göra, hur han kommunicerar, leker och ibland uttrycker att han känner sig blyg när han kommer på morgonen. Han är verbalt duktig på att uttrycka känslor och observant på omgivningen.

Blir stolt och varm i hjärtat och samtidigt medveten om att tiden går så fort.

Råd från omgivning är passa på att njuta av tiden och det vet vi alla, inte alltid enkelt så det tåls att påminnas om och om igen. ❤️

Jag har gjort en Zyto scanning. Så otroligt intressant!

Egentligen helt emot min filosofi. Att en apparat som jag lägger handen på ska kunna mäta mina system. Allt ifrån hormonsystem, immunsystem till sömn, matsmältning och ryggrad…och mycket mer!

Tycker mig känna min kropp relativt bra så lockas lite av att ”genomskåda” apparaten..haha, för det bor allt en liten skeptiker i mig. Samtidigt är en del otroligt nyfiken på vad den kan få fram. Typiskt mänskligt, att vilja ha saker och ting på papper.

Kostnad 300 kr då ska apparaten läsa av kroppens frekvenser, registrera obalanser och därefter får man en timmes privat konsultation med Susanna där hon går igenom allt.

Tar ca 15 min och sen kommer rapporten. Alltså, att säga att det som kommer ut är omfattande är ingen överdrift. Och att säga att den ljuger kan jag inte. Känns som den identifierat mig klockrent och märker hur jag bara sitter och nickar under vårt samtal.

Hon kommer med tips, råd och läser med hjälp av rapporten av mig som en öppen bok. En del av det hon säger har jag själv full koll på, annat blir en påminnelse och vissa saker känns lite som sköna aha:n.

Susanna som i grunden är sjuksköterska har jobbat många år med naturmedicin och hennes bredd, kunskap och erfarenhet känns äkta, sann och landar mjukt. Tack Susanna, du är grym!

Har nu fått rekommendationer på oljor utifrån min personliga rapport och fascineras över hur kraftfull en liten droppe kan vara. WOW!

Det som blir intressant är att kunna göra en ny scanning igen framöver och se om och hur obalanser balanseras.

I mitt fall är det ju hormonsystemet som spökar, vilket inte är en nyhet, fortsättning följer…

PS. Om du råkar bli nyfiken att Zyto göra och oljor höra. Susanna kommer upp till Övik två helger nu i april. Så det finns möjlighet, låt mig veta! Kan varmt rekommendera det! ❤️

Bob Hansson sa något klokt på sin föreläsning…kanske inte ordagrant, men skulle vilja påstå att budskapet lät nåt liknande:

Att ju galnare jag är,

Ju mindre jag bryr mig om att tänka på vad andra vill ha och förväntar sig.

När jag vågar visa mig själv helt ocensurerat och utan filter.

Det är då jag blir som mest älskad. Det är då folk gillar mig!

Eftersom jag bara kan utgå från mig själv och ingen annan så istället för att göra ett påstående så får det bli en fråga.

Är det inte så att alla vi människor ibland är rädda att bli påkomna? Rädda att blotta knasiga saker eller tankar? Men varför egentligen? Kanske är dom ”konstiga” sakerna inte konstiga..kanske är dom helt normala.

Tankar och saker man tror man är ensam om…tänk om det finns fler som känner samma. Men hur ska man veta?

Om vi jobbar för att hålla uppe en bild av någon man tror sig vilja vara eller någon man tror omgivning och samhället förväntar sig att man är.

Vill säga rätt. Vill tänka rätt. Vill vara rätt.

Jag känner ofta jag vill dela mina åsikter men inte försvara. Blotta men behålla integritet. Vara stark genom att vara svag.

Det är fasen inte alltid lätt att vara människa. Eller är det kanske vi som gör det svårt?

Det finns en rädsla att dömas och inte passa in. Att vara udda, speciell och konstig.

Imorse sa jag till Nils, jag känner mig ibland som en bluff. Varpå han svarar:

”-Vad bra, då är vi två!”

Svaret gjorde att känslan lätt nedstämd utbytes till skratt. Tänk jag är inte ensam, finns fler bluffar.

Och nu..för exakt för tio minuter sedan kom ett sms från Nils, med tre ord!

JAG

ÄLSKAR

DIG

Tror världen blir som bäst utan allt för mycket filter. Så det ligger mycket i vad Bob sa.

Ju mer vi vågar vara oss själva desto mer kan kärlek växa. Nils, du är ingen bluff. Inte jag heller!

Kärlek ❤️

Frukost, promenad, ingen stress, inga planer, solen skiner och helt plötsligt får man för sig att packa in barnen i bilen och åka på Ikea.

Perfekt lördagsutflykt…tyckte jag då.

Det är en grej jag ska köpa. Och kan redan nu avslöja. Det blev bara den saken. Ingen liten blomma, värmeljus eller färgglada servetter.

Med Assar som vägrar sitta i vagn checkar vi in Ossian på leklandet. Så genialisk idé av Ikea.

Glad, tacksam och även stolt över att han vågade och ville bli lämnad helt själv med främmande barn.

Frågan om när vi ska tillbaka har redan kommit. Och måste erkänna att det ärligaste svaret är nog : Det kommer dröja! Iallafall med uppställning två barn och en vuxen.

Sen fika. Hälsa på kompis. Klä av. Leka. Prata. Klä på. Tanka. Byta blöja. Middag. Köra hem. Handla. Hälsa på kompis (den hade vi kunnat hoppa över men krokodiltårar för att man tydligen lovat, andas och lägger det på minnet inte lova det man kanske inte sen kan hålla)

Typ snabbaste nattning. Varken saga eller sång och vi hoppade till och med över borsta tänder.

Frånvaro av närvaro kan ha förekommit delar av dagen. Godnatt! ❤️

Assar vaknar vid 02.30. Får tutte och strykningar på ryggen. Verkar komma till ro, blundar och andas djupt igen så jag håller fast vid min plan att bara somna om.

Efter en liten stund kommer det ljud från spjälsängen.

Na Na Na…Na Na Na…

Kan avslöja att det är ett läte som liksom låter som en sång. Både fridfullt och rofyllt på samma gång.

MEN måste ärligt erkänna, klockan 02.30 är det ingen fin och skön sång. Inget nynnande man vill lyssna till. För redan nu, bara av dom första inledande tonerna kan med största sannolikhet glömma planen man hade. Planen att somna om.

Så vi kliver upp och byter en blöja. Tittar ut genom fönstret, vilket är en del av rutinen nätter då vi går upp. Men när vi står där mitt i natten jag och Assar så är det som att något händer.

Precis det som Bob pratade om på föreläsningen. NÄRVARO.

Blicken jag får och blicken jag ger. Vi är båda här. Ingen annanstans. Vi ser varandra och ler. Det är KÄRLEK ❤️

Såklart man känner kärlek till sina barn. Man vet man älskar dom över allt annat, men hur ofta är det man får och verkligen fångar ögonblicket? Det där ögonblicket när båda är där?

Tänker att det gäller för övrigt inte bara sina barn. Gäller ju i alla relationer med dom man tycker om.

Så nu börjar vi dagen med att se och le, godmorgon ❤️

Att vakna till en tyst och tom lägenhet kanske låter tråkigt, ensamt och sorgsamt.

Eller känns det som idag, så rätt!!!

Vetskapen om att Nils är i Åre och har det fantastiskt. Att barnen är hos mormor och morfar och äter gröt med äppelmos gör liksom att min känsla är oförskämt bra.

Inget dåligt samvete över att gilla en familjepaus med egentid. Får möjlighet att ägna vårt hem uppmärksamhet och närvaro. Ser saker som jag inte brukar hinna och orka reflektera över.

Flyttar om lite och ser att det finns förändringar som faktiskt skapar en helt ny och lättare känsla inombords. Bara genom att vända på mattan under köksbordet upplevs hela rummet annorlunda. Inte vet jag om det blev bättre, men just nu var det härligt!

Konstaterar att oftast brukar egentiden för vår del vara att man själv åker iväg för att få den tiden. Att man lämnar hemmet, familj och vardagen för att byta miljö en stund.

Men kul insikt att miljön här hemma är helt annorlunda i tystnad. Om man även byter lite plats, gallra bort och städer upp så blir det inte bara en ny miljö utan även en helt annan energi.

Blir intressant att se om Nils märker nåt när han kommer hem…kanske, kanske inte. Hans egentid fortsätter till söndag vilket han är värd. Själv ska jag hämta barnen efter lunch.

Har börjat längta och ser fram emot bastu-bada och annat mys som hör vår fredagstradition till. En sak som jag med 100% säkerhet vet är att Ossian kommer se och känna förändringen hemma direkt.

Kanske är han mer lik sin mamma än sin pappa ändå..vi får väl se, vad som ses eller inte ses på söndag 😍

Kvällens föreläsning: BOB HANSSON!!!!

Skulle på något vis vilja beskriva och återge något klokt och konkret av vad han levererade. Men ärligt, just för tillfället, helt omöjligt. Vet egentligen inte ens om det kommer kunna återberättas. Tror Bob måste upplevas. Han pratade konstant utan paus i två timmar och hoppade från det ena till det andra med humor och allvar.

Landar här hemma mer uppfylld av känslor än påfylld med kunskap. För faktiskt det han säger är självklara saker. Sånt vi alla redan vet. Men behöver påminnas!

Stort Tack till Bob och stort tack till Moments!

Imorgon är det fredag. Hur skulle det se ut om vi var fullt närvarande i möten med andra, slösade snällhet och kärlek och log mot alla vi mötte. Tycker vi provar!