Säg att det inte bara är vår relation som kan skapa ett världskrig av den mest banala lilla skitsak.

När det händer handlar det allt som oftast om dolda teman och ett egoistiskt tankesätt utan förståelse för den andra.

Gått kurs i kommunikation som bygger på ”tala och lyssna” men oxå:

Att förstå den andra.

Att förväntningar är upphov till mycket.

Att beteenden och saker man inte gillar eller stör sig på aldrig riktigt reds ut kan därför skapa triggers och blir dolda teman.

Verktygen vi fick på kursen är fantastiskt bra i teorin men inte alltid helt lätt i praktiken. Låser sig och känslor tar över.

Vi kommer från olika bakgrund. Olika saker och händelser har präglat oss. Sen det manliga och kvinnliga. Inte för att generalisera men bara där bor det tankevurpor, tolkningar och olikheter som ger utrymme till konflikt. Vi ser inte alltid saker på samma sätt.

Finns något i mig som vill diskutera fram en gemensam syn i skön känsla. Lika med, jag vill få Nils att tycka som mig.

Varför lär jag mig inte? Det funkar inte riktigt så! Vi kan och får tycka och tänka olika i vissa saker.

Vet att bästa lösningen är att ta paus, nollställa, sen lyssna och försöka se det från ett annat håll än mitt eget. Typ från hans håll.

Mötas i förståelse och utifrån den platsen komma till lösningar!

Klyschigt..men visst ligger det nåt klokt i att välja sina strider, om man nu måste strida.

För vad har den här lilla skitsaken för betydelse i det stora hela? Typ förmodligen ingen!

Men tänker ibland är det ändå viktigt att ta upp, rensa och reda ut saker så att man kan bli kvitt dolda teman. ❤️