MammaMåndag hej hej.

Att vara ett och ett halvt år måste ju vara ganska frustrerande emellanåt. Så mycket man vill säga men inte kan prata. Man pekar, kastar och använder sin lilla kropp för att uttrycka att man exempelvis inte vill klä på sig. Brottningsmatch för mamman varje gång pyjamas ska av eller ytteroverall tas på. Snacka om muskelpaket med både kraft och vilja.

En promenad, därefter bada badkar, fixa lunch och sen är det vila. På förskolan har dom lugna stunden så vi kör samma. Ett bra sätt att låta dagen mellanlanda.

Efter vilan vill Ossian baka. Vill göra en kaka till pappa och hans kompisar på jobbet.

Recept är inte att tänka på. Vi tager vad vi haver. Blandar hejvilt i äpplen, jordnötssmör, ägg, kanel, kardemumma, lite bikarbonat, mandelmjöl och ghee..strör över solrosfrön och in i ugnen.

Faktiskt rätt nöjd med både utseendet och doften. Men om nån skulle be oss göra en repris av samma kaka..helt helt omöjligt!

Packar ner kaka i ryggsäcken, passerar farmor på våning 2 som gärna hänger med Assar en stund. Ingen av oss fyra är svårövertalad. Assar får egentid med farmor och jag och Ossian kan ta bobben ner till stan.

Alltså, det finns inte ord för hur praktiskt, fantastiskt och vansinnigt bra det är att ha farmor och farfar i samma hus.

Om man ska punkta upp för och nackdelar med att bo kvar i lägenhet – köpa hus så ligger nog farmor och farfar nästan högre upp än utsikten. Vilket säger en hel del.

Har full förståelse om vissa tycker att bara tanken med svärföräldrar i samma hus känns otänkbar. Men jag måste ha fått typ dom allra bästa och kan faktiskt inte se en enda nackdel. Den dag vi nu flyttar skulle jag hjärtans gärna ta dom med på något sätt!

Vi kommer ner på kontoret och bjuder på kakan. Varpå Nils säger:

”Mmm…goda, dom här känner man igen”

Kan inte låta bli att le. Antingen har han dåliga smaklökar, är lite disträ, bara säger något utan att tänka eller är våran kaka helt enkelt en kopia av någon kaka som tidigare bakats. Det får vara vilket som! Kakan blev helt klart godkänd! ❤️