Lördag 17/3

Assar vaknar vid 02.30. Får tutte och strykningar på ryggen. Verkar komma till ro, blundar och andas djupt igen så jag håller fast vid min plan att bara somna om.

Efter en liten stund kommer det ljud från spjälsängen.

Na Na Na…Na Na Na…

Kan avslöja att det är ett läte som liksom låter som en sång. Både fridfullt och rofyllt på samma gång.

MEN måste ärligt erkänna, klockan 02.30 är det ingen fin och skön sång. Inget nynnande man vill lyssna till. För redan nu, bara av dom första inledande tonerna kan med största sannolikhet glömma planen man hade. Planen att somna om.

Så vi kliver upp och byter en blöja. Tittar ut genom fönstret, vilket är en del av rutinen nätter då vi går upp. Men när vi står där mitt i natten jag och Assar så är det som att något händer.

Precis det som Bob pratade om på föreläsningen. NÄRVARO.

Blicken jag får och blicken jag ger. Vi är båda här. Ingen annanstans. Vi ser varandra och ler. Det är KÄRLEK ❤️

Såklart man känner kärlek till sina barn. Man vet man älskar dom över allt annat, men hur ofta är det man får och verkligen fångar ögonblicket? Det där ögonblicket när båda är där?

Tänker att det gäller för övrigt inte bara sina barn. Gäller ju i alla relationer med dom man tycker om.

Så nu börjar vi dagen med att se och le, godmorgon ❤️

Annonser

Fredag 16/3

Att vakna till en tyst och tom lägenhet kanske låter tråkigt, ensamt och sorgsamt.

Eller känns det som idag, så rätt!!!

Vetskapen om att Nils är i Åre och har det fantastiskt. Att barnen är hos mormor och morfar och äter gröt med äppelmos gör liksom att min känsla är oförskämt bra.

Inget dåligt samvete över att gilla en familjepaus med egentid. Får möjlighet att ägna vårt hem uppmärksamhet och närvaro. Ser saker som jag inte brukar hinna och orka reflektera över.

Flyttar om lite och ser att det finns förändringar som faktiskt skapar en helt ny och lättare känsla inombords. Bara genom att vända på mattan under köksbordet upplevs hela rummet annorlunda. Inte vet jag om det blev bättre, men just nu var det härligt!

Konstaterar att oftast brukar egentiden för vår del vara att man själv åker iväg för att få den tiden. Att man lämnar hemmet, familj och vardagen för att byta miljö en stund.

Men kul insikt att miljön här hemma är helt annorlunda i tystnad. Om man även byter lite plats, gallra bort och städer upp så blir det inte bara en ny miljö utan även en helt annan energi.

Blir intressant att se om Nils märker nåt när han kommer hem…kanske, kanske inte. Hans egentid fortsätter till söndag vilket han är värd. Själv ska jag hämta barnen efter lunch.

Har börjat längta och ser fram emot bastu-bada och annat mys som hör vår fredagstradition till. En sak som jag med 100% säkerhet vet är att Ossian kommer se och känna förändringen hemma direkt.

Kanske är han mer lik sin mamma än sin pappa ändå..vi får väl se, vad som ses eller inte ses på söndag 😍

Torsdag 15/3

Kvällens föreläsning: BOB HANSSON!!!!

Skulle på något vis vilja beskriva och återge något klokt och konkret av vad han levererade. Men ärligt, just för tillfället, helt omöjligt. Vet egentligen inte ens om det kommer kunna återberättas. Tror Bob måste upplevas. Han pratade konstant utan paus i två timmar och hoppade från det ena till det andra med humor och allvar.

Landar här hemma mer uppfylld av känslor än påfylld med kunskap. För faktiskt det han säger är självklara saker. Sånt vi alla redan vet. Men behöver påminnas!

Stort Tack till Bob och stort tack till Moments!

Imorgon är det fredag. Hur skulle det se ut om vi var fullt närvarande i möten med andra, slösade snällhet och kärlek och log mot alla vi mötte. Tycker vi provar!

Torsdag 15/3

Jag hade tydligen torsdag igår! Tänk vad man ibland inte tänker. Det blev helt plötsligt två torsdagar den här veckan.

Anledningen till att allt snurrade till sig är nog Nils inplanerade Åreresa. Eftersom han åkte idag så bytte vi lite jobbdagar för att få ihop allt.

Så nu blev den här veckan en dag längre helt plötsligt. Tack för det, fick ett ryck och börja röja balkong. Det var rörigt innan och nu ännu rörigare.

Precis skjutsat iväg barnen till mormor och morfar. Inväntar föreläsning med Bob och började bara sådär helt apropå funderar över konceptet dagar och veckor.

Varför är det egentligen sju dagar i veckan och varför känns måndag som veckans första?

Ju närmare fredag man kommer desto gladare blir människan. Nästan så att man kan känna det i luften, att stämningar lättar.

Eller så är det bara jag som inbillar mig och kanske har den känslan. Oavsett blir det helg och sen startar veckan om igen med måndag.

Eftersom jag just nu har tid över så passar jag på att googla på veckodagar.

…och det är ju faktiskt inte är alla länder som har måndag som veckans första dag. Nä, det ser annorlunda på andra platser.

…och att veckan delas in i sju beror logiskt på att man utgick från månens rörelse.

Allt så perfekt uttänkt och perfekt antal. Nästan så perfekt, självklart, logiskt att det är onödigt att fundera kring. Släpper det! Nu föreläsning ❤️

Torsdag 14/3

Olja olja olja – Jag älskar olja!

I matlagning, på hud, som medicin, till massage eller bara andas in doften.

Eteriska oljor är rena, naturliga och väldigt koncentrerade. Naturens medicin. Kräver bara någon liten droppe och effekterna är urhäftiga och så många användningsområden.

Idag kom mitt lilla husapotek med posten.

Öppnar paketet och man blir lycklig av att bara titta på flaskorna. Tio flaskor alla med olika egenskaper, möjligheter och styrkor.

Snart kan jag erbjuda behandling med dessa underbara oljor i kombination med taktil massage. En behandling som har fantastisk inverkan på hela kroppen. Mer info kommer ❤️

Dagen har för övrigt fyllts av en mamma förmiddag där upptäckten av toaletten har roat Assar. Att kasta i leksaker, kläder och nappar och inse att durkslaget var för stort. Men att det går att spola ändå och att det då skvätter lite extra. Jättekul!

Efter lunch ett kreativt möte på paradisbadet. Vi träffade Staffan som ska försöka rita, skapa och konkretisera alla våra tankar och idéer. Kom en bra bit men mycket kvar.

Rundar av eftermiddagen med en kaffe. Samlar ihop, sammanfattar och skriver ner det som bör komas ihåg.

Oups! Batteriet till datorn slut och glömt sladd. Penna och anteckningsbok, trygghet – Kan man alltid lita på!

Imorgon kommer Bob Hanson till övik. Nyss köpt biljett. Har du? Blir garanterat en tankvärd kväll med kärlek, snällhet och massor med skratt.

Nu dax att promenera hem till familj. ❤️

Tisdag 13/3

Häromdagen reflekterade jag lite över min ångest kring moms, papper, regler och företagande. Rädslan över att göra fel.

Det är nog banne mig en sida i mig som verkligen är ett handikapp ibland.

Finns fler liknande saker som gör att det kliar i kroppen. Typ ta beslut om server, webhotell och domän till hemsida.

Ska bloggen fortsätta, var försvinner allt jag skrivit om jag stänger ner? Går det att spara på nåt enkelt sätt?

Bloggen är ju trots allt som dagboken under madrassen men med skillnad att den saknar lås, är öppen för alla och att man scrollar istället för att bläddra. Jag vill ha det kvar.

Tycker delar av den tekniska utvecklingen är svår. Svår att förstå, svåra beslut och svårt att känna mig trygg.

Alltså hela cyberrymden, internet och digitala lösningar. Hur funkar allt egentligen?

Ibland kan jag få för mig jag hamnat i fel tidsålder, kan lockas av tanken att backa bandet. Att återgå till stationär telefon och brev. Roande tanke att bli självförsörjande och byta tjänster med varandra.

Men hur det än är, det är 2018 och bara att anpassa sig. Så åter till hemsida/blogg. Rädslan att ta fel beslut och göra tokiga val. Kan allt bara försvinna? Vad passar mig?

Behöver nog bolla detta med någon bra person som har kunskap. Någon jag kan ställa frågor till som har förståelse.

Om nu en av mina negativa och jobbiga sidor må vara rädsla och ångest på vissa plan. Finns andra positiva sidor iform av att vara orädd. Orädd att ställa frågor och orädd att ta kontakt med nya människor.

Så byter nu ämne helt. Vi har skaffat dimmer. Lampan sitter uppe men dimmern ligger i kartongen.

Ingen av oss har liksom tagit tag i det. Vi vet inte hur man gör. Sen enligt butiken att en elektriker bör installera gör att vi inte kommer framåt. Ska vi ens försöka själva? Eller ska vi ringa elektriker?

Efter morgonens hundkissnig står en kille utanför porten. Det står Holmlunds elektriska på jackan. Han ska nog göra jobb hos vår granne. Säkert upptagen och inte tid men vad tusan. Tar tillfället och frågar.

Vi åker upp på sjuan och sådär dimmern på plats! Tack Urban för hjälpen! Glad jag frågade! ❤️

Måndag

MammaMåndag hej hej.

Att vara ett och ett halvt år måste ju vara ganska frustrerande emellanåt. Så mycket man vill säga men inte kan prata. Man pekar, kastar och använder sin lilla kropp för att uttrycka att man exempelvis inte vill klä på sig. Brottningsmatch för mamman varje gång pyjamas ska av eller ytteroverall tas på. Snacka om muskelpaket med både kraft och vilja.

En promenad, därefter bada badkar, fixa lunch och sen är det vila. På förskolan har dom lugna stunden så vi kör samma. Ett bra sätt att låta dagen mellanlanda.

Efter vilan vill Ossian baka. Vill göra en kaka till pappa och hans kompisar på jobbet.

Recept är inte att tänka på. Vi tager vad vi haver. Blandar hejvilt i äpplen, jordnötssmör, ägg, kanel, kardemumma, lite bikarbonat, mandelmjöl och ghee..strör över solrosfrön och in i ugnen.

Faktiskt rätt nöjd med både utseendet och doften. Men om nån skulle be oss göra en repris av samma kaka..helt helt omöjligt!

Packar ner kaka i ryggsäcken, passerar farmor på våning 2 som gärna hänger med Assar en stund. Ingen av oss fyra är svårövertalad. Assar får egentid med farmor och jag och Ossian kan ta bobben ner till stan.

Alltså, det finns inte ord för hur praktiskt, fantastiskt och vansinnigt bra det är att ha farmor och farfar i samma hus.

Om man ska punkta upp för och nackdelar med att bo kvar i lägenhet – köpa hus så ligger nog farmor och farfar nästan högre upp än utsikten. Vilket säger en hel del.

Har full förståelse om vissa tycker att bara tanken med svärföräldrar i samma hus känns otänkbar. Men jag måste ha fått typ dom allra bästa och kan faktiskt inte se en enda nackdel. Den dag vi nu flyttar skulle jag hjärtans gärna ta dom med på något sätt!

Vi kommer ner på kontoret och bjuder på kakan. Varpå Nils säger:

”Mmm…goda, dom här känner man igen”

Kan inte låta bli att le. Antingen har han dåliga smaklökar, är lite disträ, bara säger något utan att tänka eller är våran kaka helt enkelt en kopia av någon kaka som tidigare bakats. Det får vara vilket som! Kakan blev helt klart godkänd! ❤️