Söndag 11/3

När jag hör ord som moms, skatt och bokföring får jag lite lätt ångest. Myndigheter och fönsterkuvert skapar samma känsla. Bottnar nog i att jag är rädd göra fel, missa nån regel eller glömma redovisa.

En värld med papper, siffror som kräver ordning och reda. Känner mig obekväm. okunnig och skulle vilja lägga till ointresserad oxå men det blir ju kanske tokigt och låter ansvarslöst. 😱

Nu med ett företag krävs det ju redovisning och att man har koll på grejerna.

Bara bita i det sura äpplet.

Alltså, Jennie – Tack tack tack! Så himla skön känsla efter vårt möte. Du lugnade mig, gav konkreta råd, förenklade och förklarade sådär pedagogiskt bra så det nästan kändes intressant. 😘

Införskaffat pärm, register och plastfickor och ångesten nästan borta.

Sen att vi hann surra om livet i övrigt, så trevligt. Skulle kunnat suttit hela dagen och tror ändå inte vi skulle känt oss klara. Energiutbyte delux. ❤️

Annonser

Lördag 10/3

Säg att det inte bara är vår relation som kan skapa ett världskrig av den mest banala lilla skitsak.

När det händer handlar det allt som oftast om dolda teman och ett egoistiskt tankesätt utan förståelse för den andra.

Gått kurs i kommunikation som bygger på ”tala och lyssna” men oxå:

Att förstå den andra.

Att förväntningar är upphov till mycket.

Att beteenden och saker man inte gillar eller stör sig på aldrig riktigt reds ut kan därför skapa triggers och blir dolda teman.

Verktygen vi fick på kursen är fantastiskt bra i teorin men inte alltid helt lätt i praktiken. Låser sig och känslor tar över.

Vi kommer från olika bakgrund. Olika saker och händelser har präglat oss. Sen det manliga och kvinnliga. Inte för att generalisera men bara där bor det tankevurpor, tolkningar och olikheter som ger utrymme till konflikt. Vi ser inte alltid saker på samma sätt.

Finns något i mig som vill diskutera fram en gemensam syn i skön känsla. Lika med, jag vill få Nils att tycka som mig.

Varför lär jag mig inte? Det funkar inte riktigt så! Vi kan och får tycka och tänka olika i vissa saker.

Vet att bästa lösningen är att ta paus, nollställa, sen lyssna och försöka se det från ett annat håll än mitt eget. Typ från hans håll.

Mötas i förståelse och utifrån den platsen komma till lösningar!

Klyschigt..men visst ligger det nåt klokt i att välja sina strider, om man nu måste strida.

För vad har den här lilla skitsaken för betydelse i det stora hela? Typ förmodligen ingen!

Men tänker ibland är det ändå viktigt att ta upp, rensa och reda ut saker så att man kan bli kvitt dolda teman. ❤️

Fredag 9/3

Idag är det förmiddagsjobb. Hinner med familjefrukost, sådär lite kaosartat, rörigt och mysigt som det är med barn.

Man är liksom lika mycket på språng mellan diskbänk, pappersrulle och kylskåp som man sitter still på stolen. Upp, ner, ner och upp!

När man hämtat kanelen så är det en sked som saknas och när skeden är på plats råkar ett glas tippa och det är havremjölk över hela bordet.

När jag går genom dörren kan jag inte låta bli att känna någon liten form av skuld. Skuld över att jag känner någon form av skön frihet och att det är rätt skönt att åka till jobbet. Andetaget kommer ner i magen och säger hej och godmorgon!

Kan i den här stunden konstatera att en morgontur med luft och rörelse grundar mig på många plan. Alt att få göra några korta andnings och rörelseövningarna på mattan.

Att på något sätt innan jag möter livet möta mig själv. Säga godmorgon till kropp, tanke och känsla.

Men idag blev det inte så och skön insikt att konstatera att det absolut går ändå.

Kanske inte lika bra? Vem vet? Kanske möter jag livet på ett annat sätt? Kanske möter jag omgivningen annorlunda?

Tror Nils och jag har olika behov. Vilket är bra. Upplever inte han har samma behov av en morgonrutin som jag. Han behöver mer andningshål i form av att emellanåt komma iväg för jakt, fiske och elda.

Kanske egoistiskt att förvänta sig egentid och förverkliga sina egna behov som småbarnsföräldrar?

JA, kanske! Det är naturligtvis en balans och finns en realistisk verklighet i vad som i praktiken och livspusslet är möjligt.

Men tänker iallafall om jag lyssnar på mina behov så blir jag så mycket bättre människa och kan möta livet med ett leende. Har jag tur ler livet då tillbaka!

Så tittar jag ner på dagens klädsel…kan inte låta bli att le. Min sommarklänning gör mig glad, det här blir en bra dag! ❤️

Torsdag 8/3

Det finns stunder när tanken på hus känns lite lockande. Typ igår. Sex barn, tre vuxna och en hund, 96 kvadrat och öppen planlösning!

Jag älskar vår lägenhet men just då hade jag inte haft något emot ett stort lekrum eller typ gillestuga även om jag egentligen inte gillar gillestugor. Men kan faktiskt se och ana fördelar.

Rita, spela memory, bygga torn. Ossian visar stolt sin nya våningssäng. Vi vuxna hann faktiskt prata lite och jag fick fin present bara sådär..Tack Maria..verkligen helt i min smak.

Det var faktiskt inte allt för längesen som hon gav mig ett par helt fantastiska fjällräven retrohängseltäckbyxor med kommentaren:

”-Tyckte dom var lite du”.

Byxorna behövde ny ägare. Så dubbel YES på den. Det var verkligen så mycket jag!

Att veta vad någon annan tycker om. Att lägga saker på minnet, observera och registrera. Man känner sig sedd och det värmer fint!

Så tacksam över att ha vänner som mig känner.❤️ och som vet vad jag gillar!

Igår gick jag och la mig 20.30, Nils var i Finland. Det blir liksom ofta så när han är borta. Då passar jag på att göra kväll sådär extremt tidigt.

Men ikväll är ordning återställd och han tillbaka. Så håller mig nog uppe minst en timme längre 😍

Onsdag 7/3

Ena stunden vill jag bredda blicken, försöka hitta information från trovärdiga källor och läsa på innan jag bestämmer mig för att ta ställning.

Vid andra tillfällen kan jag välja att bestämma mig innan jag vet så mycket. Beror lite på vad magkänslan säger.

Nils har lånat hem en Sous Vide och är lyrisk! Det är en köksmaskin typ ser ut som en stavmixer.

Tillvägagångssättet är att man vakuumförpackar köttet/fisken/grönsakerna i plastpåsar.

Redan där har han förlorat mig! Laga mat i plast! Stort NEJ!

Sedan lägger man dom vakuumförpackade matplastpåsarna i vattenbad och sätter sen in köksapparaten i ett eluttag, där kommer andra NEJET!

Det som klingar dåligt i mig är 1) den allmänna känslan av att skaffa fler köksapparater när jag snarare väljer att gallrar bort dom 2) att låta plastpåsarna avge plastpartiklar i maten 3) låta köksmaskinen under lång tid strömföras.

Som sagt, Nils är lyrisk och supernöjd med resultatet, smaken och saftigheten.

Jag delar min oro, tankar och känslor varpå han googlar en hel förmiddag. Vilket jag iofs gillar. Han anstränger sig, läser på och hittar information.

Han hittar argument om att tillvägagångssättet gör att all näring stannar kvar i maten och inte avdunstar eller hamnar i nåt avkok.

Visst, det kan jag köpa!

Han hittar nån video på youtube med en läkare som i samarbetet med Sous Vide företaget uttalar sig om att plast absolut är farligt men att dom nu tagit fram en plast som är ofarlig och jättebra.

Jag inser att jag inte vill lyssna! Vill inte ha någon Sous Vide i vårt kök!

Skulle ju oxå kunna djupdyka och läsa på. Gör ju ofta det när något engagerar mig. Men i det här fallet har jag ingen lust!

Däremot för Nils skull efterlyser jag nu här en trovärdig studie kring denna köksapparat! Är det någon som har, var snäll och skicka den till mig! 😘

Vad som blir tydligt med internet är att vi hittar det vi söker. Att internet är en källa för all typ av information och frågan är vilken som är trovärdig. Det är fasen inte lätt!

Ska försöka påminna mig själv om det när jag ibland blir sådär svart eller vit av något jag läst och tror på!

…en liten koppling till förra inlägget. Tänker att den kunskapen och informationen man själv har erfarenhet av är ju faktiskt den mest trovärdiga! ❤️

Tisdag 6/3

Man behöver inte högt, vitt och brett berätta om privata saker. Behöver inte dela varken tankar, värderingar eller problem med andra.

Kanske mår vissa bäst av att behålla privata saker inom sig själv eller inom sina fyra väggar hemma med familjen.

Min personliga upptäckt är att när man öppnar upp och blottar problem eller jobbiga saker med någon man känner sig trygg med så får man så mycket tillbaka.

Att hitta en vän eller ett forum där man liksom inte behöver linda in saker utan helt avskalat får låta känslor, tankar och problem bara komma ut.

Att prata med någon som lyssnar, som har förståelse och någon som kanske ställer frågor innebär att man själv tvingas sätta ord på sina tankar och känslor.

Kanske läskigt i början men oxå otroligt skönt. Ibland kan det dock vara skönt med någon helt utomstående, någon som inte känner en, ibland söker man sig till någon med socionomutbildning och ibland kanske det räcker med en helt vanlig människa.

Har funderat mycket kring det här med kunskap. Att utbilda sig och examineras, att gå kurser och få diplom. Att få kvitton på att man kan saker.

Jag har mina utbildningar på papper men vill nog ödmjukt påstå att min största kunskap är mina egna erfarenheter. Mina egna upplevda motgångar, utmaningar och kriser.

För att nämna några av mina största livserfarenheter står nog ätstörning, marathon-satsning, barnlöshet och att få ett barn i vecka 28 på topp. Även att vara småbarnsföräldrar sätter saker och ting på sin spets och leder till både mognad och utveckling.

Har funderat, läst massor och fördjupat mig. Hittat verktyg, hittat vägar, förhållningssätt och kunskap. Utan att påstå jag besitter svar eller lösningar inom nåt kan jag till dom som går igenom samma säga:

”Jag har full förståelse! Jag vet! Jag har oxå varit där..eller till och med i vissa fall fortfarande är där”

Ibland är det kanske det man behöver höra när man fastnat i nåt. Höra någon säga, jag förstår!

Min filosofi är att vi växer tillsammans och att vara nyfiken på människan du möter leder allt som oftast till att man lär sig något nytt om sig själv.

Vid sidan av mitt uppdrag på Paradiset så låter jag även mitt företag ta form. Att identifiera och hitta min företagsprofil och skapa en hemsida, jättespännande och samtidigt svårt.

Men grunden och kärnan är lätt, den bygger och utgår ifrån:

Att erfarenhet är min allra bästa kunskap, den vill jag gärna dela! ❤️

Fångades ovetande på bild, tycker om den. No filter, no smink, otvättat hår och skrattrynkor. Har faktiskt rätt mycket rynkor..men inget som stör. Låtsas att även dom hör ihop med kunskap och livserfarenhet, då blir dom fina!

Måndag 5/3

MammaMåndag och mildare väder.

Det här med att mormor och morfar är mina föräldrar är inga konstigheter. Att dom är kusin Noras farmor och farfar är oxå okej. Men varför? Och varför är farmor och farfar kusin Rasmus mormor och morfar?

Efter ett långt verbalt försök till att förklara hur allt hänger ihop inser jag att det är helt omöjligt.

Nä, går över till att rita och nja, gick väl sådär! Tror jag tappade Ossian rätt tidigt. Men han sitter ändå artigt kvar och lyssnar på mitt tappra försök att förklara.

Sen vill han att jag ska rita hjärtan mellan mormor och morfar och mellan mig och Mikael. Vilket jag gör, för att sen fråga varför.

Svaret blir: Jo, för dom är gifta!

Oj, inser att det finns mer att fördjupa sig i. Väljer dock att avstå det just nu och förklarar bara att Mikael är gift med Dina och JA, mormor och morfar är gifta.

Han är nöjd med svaret och jag behöver inte gå närmare in på varför mamman och pappan inte är gifta än.

Kanske kan vi fördjupa oss i giftermål nästa MammaMåndag. ❤️