Måndag 23/4

Massor av ord som velat skrivas men ingen riktig tid.

Andra saker har tagit plats. Livet har haft fokus på annat. Kan erkänna att tanken iofs slagit mig…Tänk, nu undrar ALLA (iallafall min morfar) var är hon? Varför skriver hon inget? Har det hänt nåt?

Och JA, Nils blev sjuk. Det sa liksom bara pang så var han helt däckad. Måste erkänna att det tog ett tag innan jag förstod att han var riktigt dålig!

Hostan och hög feber tillhör ju influensan så vila vila och vila borde ju hjälpa. Men det blev bara värre och värre så hej akuten, hej akuten men ingen riktig hjälp…tillslut vårdcentralen och vi fick träffa en jättebra läkare…undersökte, lyssnade, förklarade och lugnade. Konstaterade lunginflammation!

Hade vid det laget hunnit bygga upp både oro och otäcka scenarier som välkomnade ett oskönt stresspåslag.

När man liksom inte känner igen sin partner usch och fy…att någon ”när och kär” blir jättedålig är ju fasen skitjobbigt! Hela livet stannar upp och det enda man vill är att sjukan ska försvinna.

Kan inte låta bli att ägna varma tankar till alla som drabbas av sjukdomar man tvingas leva med. Kroniska krämpor som liksom aldrig flyttar ut ur kroppen! Lätt att ta hälsan för given.

Så tacksam över att tillståndet som Nils hamnade i faktiskt inte är för alltid. Nä, nu är vi påväg åt rätt håll och livet påväg tillbaka så det känns bra.

Vad har hänt mer då..?,.Jo, min fantastiska mormor har hunnit fylla 90 år. Vilken gåva! Firade henne i lördags. Hon är pigg, klok och så vacker. Varit med om så mycket och så många intressanta historier att berätta.

Men att på ett naturligt sätt bara spontant börja prata minnen är inte alltid så lätt. Så åtog mig rollen som ”reporter” och ställde lite frågor om allt mellan himmel och jord. Sånt som man undrat men aldrig frågat.

Blev fint för oss alla och kul att se hur det glittrade till i ögonen när hon berättar om bröllopsdräkt med tillhörande klackeskor. Så längesen på nåt vis men tror minnet kändes som det var igår!

Mormor, du är fantastisk! Du har sån koll! Tack för allt du ger till oss! Kärlek 💕

Så till nästa stora händelse..

Har idag påbörjat inskolning för Assar. Han kändes så trygg, orädd och nyfiken. Blev så stor på den korta lilla stund vi var där. En spännande ny tid börjar. En tid när han kommer ha upplevelser och relationer utan att vi föräldrar är med. Ojoj, kluvna känslor men det kommer bli jättebra! 💕

Annonser

Onsdag 11/4

Jag är en mamma. En vän. En partner. En syster. En faster. En svärdotter. En arbetskollega. Jag är även någons granne och någons yogalärare!

Tänk vad många titlar och roller vi människor har. Flera av dom är vare sig vi vill eller inte förknippade med ett ansvar.

Just i det här sammanhanget reflekterar jag lite kring det vuxna ansvaret gentemot den yngre generationen,

Jag är Ossians mamma och till mina vänners barn är jag ju deras mammas vän och även Ossians mamma.

Dit jag vill komma är: Hur påverkas våran yngre generation utav allt som frikostigt delas på sociala medier? Tänker det vi vuxna delar.

Dom kan se sin lärare lägga ut bilder med beskrivande text över att livet är jobbigt..se någon kompis mamma posa med plutmun i bikini…osv! Menar inte att det behöver vara fel.

Är ju själv otroligt inne på att öppna upp för ärlighet och minska mänsklighetens fasader.

Tänker tillbaka lite på min uppväxt. Min mamma hade vänninor. Dom gick på gympa ihop på Alneskolan på måndagar och tog ibland en promenad. Jag följde dom varken på Instagram eller Facebook och hade faktiskt väldigt lite inblick i deras liv.

Bra eller dåligt? Bara ett konstaterande!

Dom var för mig liksom vuxna, trygga människor. Kanske fick jag egentligen en skev och förskönad bild av deras liv? Eller var allt annorlunda förr? Svårt att veta!

Att dom garanterat gick igenom tuffa perioder eller hamnade i kris är jag övertygad om. Men ärligt, ganska skönt att som barn inte veta allt.

Att lämna ut sina tankar och blotta delar av sitt liv i en blogg som jag gör innebär ett ansvar. Även om jag tvivlar på att ha många följare under 18 år.

Men försöker ha det i åtanke. Att vem som helst kan läsa. Men om någon följare är barn så hoppas jag inte mina ibland knasiga tankar och harmlösa liv gör någon skada utan isåfall mer nytta!

Liksom svårt att veta men viktigt att ha i åtanke. Vi vuxna är förebilder och vi har ett ansvar! Våra barn är framtiden ❤️

Tisdag 10/4

Aj, vad det gör ont i mammahjärtat när man ser sitt barn vara sjuk. Spak, rödblommig  och ynklig. Men idag var det ändå bättre än igår. Rösten svag och halsen ont.

Diffusern har gått på högvarv och vi inhalera så det står härliga till..Breath som öppnar upp och är vidgande och melaleuca som är bakteriedödande. Ni som inte har en diffuser…rekommenderar det varmt. Och skaffa ett husapotek med lite oljor att experimentera med.

Ibland kanske man glömmer vilka vägar man kan gå för att sjukdomen nå 😊 man snöar in sig på att det enda sättet är med medicin via munnen.

Men som sagt. Inhalera är ett och smörja är ett annat. Huden är ju faktiskt en helt fantastisk väg in. Så Ossians hals och halsmandlar har fått sig lite Ong Gard olja.

Nu är det dax att sova..Kan meddela att sovrummet redan innan natten börjat är överbokat. Övervåningssängen som annars är det självklara valet står tom..tryggare att ligga vågrät i mamma och pappas säng. Godnatt med lite lavendel doft ❤️

Tisdag 10/4

Relationer är spännande. Upplevt med åren att det blir mer och mer intressant att fundera kring. Tänker då inte bara på relationen till Nils utan lika mycket på relationen till vänner, familj, människor jag möter i min vardag och även till mig själv.

Vem jag är och vem jag vill vara? Hur vill jag få andra att känna runt mig och vad vill jag själv känna?

Det här med att möta andra som jag själv vill mötas. Det jag sänder ut är det som på ett eller annat sätt kommer tillbaka. Det känns logiskt. Faktiskt en livsfilosofi som jag väljer att tro på. Men ändå kan det ställa till problem och ta energi.

Om man möter någon med öppna armar och avskalad fasad och inte känner öppenheten tillbaka. Utan mer möts av en konstig och olustig känsla. En känsla som blir obekväm och ibland lockar fram nervositet och skapar osäkerhet.

Vem ligger det hos och vad händer i kroppen? Känner den personen sig oxå obekväm? Ja, kanske!

Finns relationer som alltid känns enkla. Sen finns det dom som känns självklara men däremot inte sagt att dom alltid är enkla. Finns relationer runt mig som nästan alltid får mig att fundera. Behöver inte vara negativt, snarare utvecklande där mitt ”jag” får sig en prövning.

Funderar…Får man välja och välja bort? Jammen det får man väl…iallafall ibland!

I vissa fall kommer relationer på köpet pga andra val man gör och gjort.

Tycker mig omges av fantastiska människor. Känner att ju mer avskalad och ärlig jag kan vara desto roligare och skönare blir livet.

Dyker det upp en människa som gör mig obekväm är strategin att acceptera det. Kanske sänder jag ut något som för den personen känns obekvämt och gör att han/hon varken vill öppna armar eller vara avskalad. Och det måste vara okej.

Relationer är intressanta ❤️

Måndag 9/4

En rapport från helgens tripp till umeå skulle kunna beskrivas med skimrande och glittrande ord men då skulle delar av verkligheten utelämnas och sanningen förvrängas. Började med att vi hamnade i en konflikt. Småsak kan tyckas men känslomässigt blev det i mig en stor grej. Känslan sätter sig i kroppen och vi försöker prata oss ur den. Vi som skulle ha mysigt. Barnfria och allt.

Varför blir det så?

För Nils är det lättare att säga nu släpper vi det här och väljer att ha trevligt. För mig går det ibland men ibland inte. Har väl känslan flyttat in så är den fasen lite bökigt att få den att flytta ut.

Extra komplicerat blir det när man har en förväntan och krav på sig själv att liksom dagen till ära vara sitt bästa jag! Så blir det tvärtom.

När situationen blivit infekterad så finns det ju massor av vägar att gå för att försonas. Eller välja fortsätta spä på och addera andra saker i diskussion som egentligen inte är relevanta. Som ligger och gror och tar tillfället i akt att komma upp till ytan.

Bilresan till Umeå behövdes. Det fanns saker vi behövde ventilera och kanske är det inte så konstigt att det blev precis när vi var barnfria. Det är ju då tid finns.

Efter en känslomässig detox blev helgen perfekt .

Tack Nils, vi är the perfect match och att det finns olikheter är helt klart övervägande bra på flera sätt 😘

Landade hemma och möts av en febrig Ossian med halsont och hosta. Hej vardag!

Lilla husapoteket har åkt fram och istället för febernedsättande smörjer vi pepparmint under fötterna…DET FUNKAR!

Ledsen över att han är sjuk men glad över att börjat lära känna oljorna och kan hitta alternativ till alvedon och hostmedicin.

Idag blir det vila, vila och diffusern sprider eucalyptus och melaleuca! Håller tummar att det vänder snabbt! ❤️

Lördag 7/4

Nils ❤️

Idag fyller du år. Sjätte födelsedagen då jag får äran att fira dig. Slår in dina presenter och roar mig att tänka tillbaka på den första.

Herregud, vi hade liksom känt varandra två månader och du frågade om jag skulle hänga på eran familj till Borgafjäll. Tror inte jag funderade så länge. Såklart jag skulle.

Bekom mig inte att vi skulle dela en liten fjällstuga med dina föräldrar. Nä, kändes bara som ett ypperligt tillfälle att lära känna varandra. Vad jag däremot hade ett jäkla schå med var vad jag skulle ge dig i födelsedagspresent.

Bestämde en tröja. Att du liksom var sport, frilufts och idrottskille hade jag noterat. Köpte en grön huvtröja från Peak. Men tänk om du inte gillade grönt och inte gillade Peak..garderade med att köpa en blå Salomon Hood oxå. Nykär och rädd att det skulle bli fel.

Tänkte ger först en och ser på ditt uttryck om du gillar den. Om inte så kunde jag ta fram den andra. Slutande med att du fick båda och båda finns kvar i garderoben.

En har dock fungerat som ”gravid tröja” och ser den numera som min.

Dagens presenter har oxå inneburit lite schå men jobbar inte med garderingar.

Känner dig bättre idá..hoppas du blir glá!

Puss och grattis älskling…snart åker vi till Umeå och checkar in på hotell ❤️

Fredag 6/4

Oups, vad hände?! Nu blev det vinter igen! Morgonpromenad i ett vinterlandskap med en podd i öronen.

Kan dock avslöja att podd verkligen inte hör till vanligheten. Har oftast tyst, sällan musik och typ nästintill aldrig en podd.

Nä, inte riktigt anammat det där med poddlyssnandet.

Känns som alla lyssnar på poddar utom jag. Har vid ett fåtal tillfällen sökt upp något avsnitt och lyssnat. Men det stora utbudet gör att jag nästan blir stressad. Vilken ska jag välja? Tänk om jag väljer fel? När jag väl ska ta mig tid att lyssna vill jag välja det bästa.

Känner lite samma med Netflix och alla dessa serier man hör om. Den ena bättre än den andra. Verkar finnas obegränsat och jag ser ingen.

Eller det var en lögn, har faktiskt tillsammans med Nils påbörjat några, sett ett par avsnitt men sen hoppat av. Kanske är det så att tiden inte riktigt finns. Eller så handlar det om prioriteringar. Tillfällen där Netflix är aktuellt är ju kvällar, typ när barnen somnat. Då väljer/behöver och prioriterar jag nog annat.

Åter till podd. Lyssnade iallafall i morse. På en yogapodd som handlade om livet. Avskalat, härligt och ärligt.

Man pratade om uppfostran. Vad vi ger våra barn för bagage. Hur vi genom att låta barnen vara med på mattan gör deras relation med yogan okomplicerad och självklar.

På ett naturligt sätt ger man dom en verktygslåda med rörelser, andning och avslappning.

Min matta ligger i vardagsrummet och när den rullas ut så går det inte många minuter innan jag har sällskap. Diaz kommer först..sen Ossian och tätt efter kommer Assar. Det slår nästan aldrig fel. Mattan är som en magnet.

Har lärt mig att om jag involverar och låter dom delta blir dom nöjda, lessnar efter en stund och jag kan fortsätta själv. Alt att vi dansar. Det funkar oxå. Dans är lite som yoga. Rörelse, flöde, andning och total närvaro i kroppen.

Tidigare har yogan nästan alltid inneburit egen avsatt tid, tända ljus och ofta med slutna ögon. Men som livet är just nu kan det ju faktiskt bli lite vad som helst. Varken är eller behöver vara så komplicerat.

Tacksam över att kunna lägga med dans och yoga som en liten verktygslåda i mina barns bagage och glad över att jag idag lyssnade på en podd ❤️

https://madelenesundberg.files.wordpress.com/2018/04/img_4229.mov