Så har det varit påsk…vädret måste ju gå till historien, som vi har fått njuta av ljuset och värmen från solens strålar.

Skrivandet har tagit en paus och skulle nog vilja påstå att tankar och reflektioner inte haft samma angelägenhet att formas till skrivna ord.

Nä, påskhelgen har fyllts av härliga dagar med familj och vänner. Givande, förtroliga och utvecklande samtal. Älskar det!

Har gått ner i varv och känner andetaget lugnt och långt ner i magen.

Utflykter, bio, promenader, middagsbjudningar har liksom helt kravlöst avlöst varandra med sköna mellanrum av avkoppling.

Så påskledighet har gjort gott.

För ganska precis en vecka sedan skrev jag om en trötthet i kroppen. Sa det högt till mig själv och hade en utläggning för Nils att han måste stötta i tröttheten. Hjälpa mig hitta vilan. Kändes viktigt för att det liksom skulle få bli sant och tas på allvar. Mest för min egen skull!

Och nog är det väl lite intressant ändå..för vad händer? När jag liksom accepterade min trötthet kändes allt genast lättare.

Men planen är ändå fortsatt fokus återhämtning och påfyllnaden. Smörja olja, lyssna och låta kroppen vila i flödet av rörelse om den vill det. ❤️