Relationer är spännande. Upplevt med åren att det blir mer och mer intressant att fundera kring. Tänker då inte bara på relationen till Nils utan lika mycket på relationen till vänner, familj, människor jag möter i min vardag och även till mig själv.

Vem jag är och vem jag vill vara? Hur vill jag få andra att känna runt mig och vad vill jag själv känna?

Det här med att möta andra som jag själv vill mötas. Det jag sänder ut är det som på ett eller annat sätt kommer tillbaka. Det känns logiskt. Faktiskt en livsfilosofi som jag väljer att tro på. Men ändå kan det ställa till problem och ta energi.

Om man möter någon med öppna armar och avskalad fasad och inte känner öppenheten tillbaka. Utan mer möts av en konstig och olustig känsla. En känsla som blir obekväm och ibland lockar fram nervositet och skapar osäkerhet.

Vem ligger det hos och vad händer i kroppen? Känner den personen sig oxå obekväm? Ja, kanske!

Finns relationer som alltid känns enkla. Sen finns det dom som känns självklara men däremot inte sagt att dom alltid är enkla. Finns relationer runt mig som nästan alltid får mig att fundera. Behöver inte vara negativt, snarare utvecklande där mitt ”jag” får sig en prövning.

Funderar…Får man välja och välja bort? Jammen det får man väl…iallafall ibland!

I vissa fall kommer relationer på köpet pga andra val man gör och gjort.

Tycker mig omges av fantastiska människor. Känner att ju mer avskalad och ärlig jag kan vara desto roligare och skönare blir livet.

Dyker det upp en människa som gör mig obekväm är strategin att acceptera det. Kanske sänder jag ut något som för den personen känns obekvämt och gör att han/hon varken vill öppna armar eller vara avskalad. Och det måste vara okej.

Relationer är intressanta ❤️