Jag är en mamma. En vän. En partner. En syster. En faster. En svärdotter. En arbetskollega. Jag är även någons granne och någons yogalärare!

Tänk vad många titlar och roller vi människor har. Flera av dom är vare sig vi vill eller inte förknippade med ett ansvar.

Just i det här sammanhanget reflekterar jag lite kring det vuxna ansvaret gentemot den yngre generationen,

Jag är Ossians mamma och till mina vänners barn är jag ju deras mammas vän och även Ossians mamma.

Dit jag vill komma är: Hur påverkas våran yngre generation utav allt som frikostigt delas på sociala medier? Tänker det vi vuxna delar.

Dom kan se sin lärare lägga ut bilder med beskrivande text över att livet är jobbigt..se någon kompis mamma posa med plutmun i bikini…osv! Menar inte att det behöver vara fel.

Är ju själv otroligt inne på att öppna upp för ärlighet och minska mänsklighetens fasader.

Tänker tillbaka lite på min uppväxt. Min mamma hade vänninor. Dom gick på gympa ihop på Alneskolan på måndagar och tog ibland en promenad. Jag följde dom varken på Instagram eller Facebook och hade faktiskt väldigt lite inblick i deras liv.

Bra eller dåligt? Bara ett konstaterande!

Dom var för mig liksom vuxna, trygga människor. Kanske fick jag egentligen en skev och förskönad bild av deras liv? Eller var allt annorlunda förr? Svårt att veta!

Att dom garanterat gick igenom tuffa perioder eller hamnade i kris är jag övertygad om. Men ärligt, ganska skönt att som barn inte veta allt.

Att lämna ut sina tankar och blotta delar av sitt liv i en blogg som jag gör innebär ett ansvar. Även om jag tvivlar på att ha många följare under 18 år.

Men försöker ha det i åtanke. Att vem som helst kan läsa. Men om någon följare är barn så hoppas jag inte mina ibland knasiga tankar och harmlösa liv gör någon skada utan isåfall mer nytta!

Liksom svårt att veta men viktigt att ha i åtanke. Vi vuxna är förebilder och vi har ett ansvar! Våra barn är framtiden ❤️