Kan inte låta bli att känna – vilken värld ger vi våra barn?

Hamnar numera väldigt ofta i tankar på ”Vart är världen påväg och hur kommer framtiden se ut för våra barn och deras framtida barn?” Kanske helt naturligt med tanke på både hormoner och förberedelser att välkomna ett nytt barn till världen. Det finns så många frågor som väcker oro och att djupdyka i alla skulle göra livet helt omöjligt att leva.

Dom frågor och områden som väcker mycket i mig just nu är klimatet, människans livssituation med stress, kost och även hela läkemedelsindustrin. Stora frågor som inte går att greppa och några av dom där jag känner att vi människor har tappat greppet. Alla källor där man kan hitta information har sina ”argument och avsikter” och ännu mer opålitligt blir allt om det finns en ekonomisk vinning i saker och ting. Det känns på något otäckt sätt som små tickande bomber.

Jag tillåter mig grotta, läsa, fundera över vad lilla jag kan göra för att bidra till en bättre värld och sen behöver jag bestämma mig för att släppa ett tag. Försöka att se allt det vackra som finns runtomkring. Försöka leva och vara en bra mamma och medmänniska. Göra val med hjärtat och följa sanningarna som bor i mig.

Idag är det torsdag och just nu skiner solen. Jag är tacksam för att fått födas i Sverige. Att jag har en fantastisk familj, mat och tak över huvudet. Saker som tas för givna och kan te sig som en självklarhet – men vet att så är inte fallet – Verkligen inte ❤️



Annonser

Hur kunde det ske?

Så otroligt förargligt! Vi missade på en dag! Hur kunde det ske? Vad tusan ska vi skylla på? Jag brukar ju vara rätt bra på sånt här.

Tja, får bli livets vardag, det dagliga pusslet av bestyr och kanske en liten uns ouppmärksamhet. Första åren vi var tillsammans var vi sjukt noga – alltså inte att varje 26:e var en fest men vi var rätt ”duktiga” på att iallafall komma ihåg att uppmärksamma. Och nu glömma ÅRSDAGEN! Herregud herregud!

Jaja..vi kommer komma över detta, är helt säker! Kommer fler år och nya chanser. Idag firar vi 7 år och 1 dag.

Nils min stjärna ⭐️ Du ger så mycket kärlek samtidigt som du utvecklar och utmanar! Livet som människa blir spännande med dig! 😍

Får helt enkelt fira annan dag eller egentligen är väl det bästa – Fira kärleken varje dag…gäller bara att komma ihåg❤️

Denna kväll, 28 februari 2012 startade ett nytt kapitel i mitt liv. Glad att någon fångade oss på bild och är evigt tacksam över denna blind-date @saritanath ❤️

Längtan efter barn – skaffade hund

Jag längtade så mycket efter barn. Längtade efter att bli familj och på något sätt så redo att ta ett steg till något annat. Redo att få ge kärlek och sätta något/någon annan i fokus. Skaffade hund, Diaz blev som min bebis och han och jag blev en liten familj. Han följde mig på det mesta och utan problem valde jag bort saker och aktiviteter för hans skull.

Hans första nyår firade jag ensam med honom. Kanske var det andra omständigheter oxå som gjorde att det blev bara vi men kommer ihåg att det blev fint, man är aldrig ensam med en hund.

Så mitt i livet när man trodde det var kört dök Nils upp som en gåva från ovan ❤️

Att det fanns en singel utan barn, i min hemstad, med en lägenhet som behövde en hyresgäst och jag som saknade boende. Det var ju nästan lite för bra för att vara sant. Sen att han var snygg och allt annat fantastiskt oxå var ju en bonus. 😍 Jag och Diaz flyttade in och helt plötsligt så var vi en lite större familj.

Sen kom Ossian – Eftersom han ville ge oss en annorlunda start så tillbringade vi rätt mycket tid på Sundsvalls sjukhus. Så Diaz fick bo med mina föräldrar men kom ner till Sundsvall på besök. Kommer ihåg när jag satt utanför sjukhuset på en bänk med honom. Allt kändes jobbigt och hopplöst. Ville bara hem. Kramade hårt och tårarna rann, han bara fanns där – trygga vän!

Sen efter några år kom vår vilding Assar, ganska oberäknelig och rätt högljudd i en hunds ögon men från dag ett var han medlem i Diaz flock.

Det blev väldigt tydligt igår när vi körde leksaksbil i garaget. Man kan verkligen se hur Diaz värnar och är rädd om Assar och Ossian. Håller sig så nära, övervakar med stort ansvar. Han kollar på mig för att försäkra sig att jag är med och att vi på något sätt har gemensam koll. Samma lika i stugan när vi är nere vid bryggan och det finns vatten. Fina Diaz!

Nu väntar vi en till liten stjärna, känner att han vet, för det vilar något väldigt klokt i hans ögon. Han finns där för oss och för vår flock. Som en hund men oxå som en självklar familjemedlem. ❤️

Lärt mig så mycket

Två event med Ulrika och ett själv. Det har varit så fantastiskt på många sätt. Men oxå otroligt mycket jobb. Är så otroligt tacksam och glad att vi vågade Ulrika 🙌🏼

Lärt mig så obeskrivligt mycket. Mycket om mig själv, hur jag funkar i stress, när saker inte går min väg eller när allt helt enkelt går min väg. För man får liksom smaka på allt. Man löser problem som uppstår och lägger med dom bland sina erfarenheter.

Man hamnar i ett lätt euforiskt tillstånd med starkt dopaminpåslag när man i hela kroppen kan känna att det man skapar öppnar upp så mycket i så många. Det är stort!

Här det började – vårt första event

Att planera, koordinera, sprida, sälja och hinna känna efter så allt känns bra och att det man skapar kommer från hjärtat kräver en hel del.

Nu var tanken att jag själv igen skulle köra ett ytterligare event i slutet på mars men efter övervägande, intressekoll och lite realistiska samtal så landade beslutet om att ställa in tillslut mjukt och skönt.

Men är rätt säker på att jag kommer vilja skapa fler och mer event och mötesplatser framöver när tajmingen är rätt.

För känslan när man tillsammans med andra människor möts. Hjärtan öppnas, andetag blir djupare och axlar sänks är oslagbar. Vi har så mycket att ge varandra – vi är mer lika än olika.

Nu ska jag lägga energi och fokus på annat ett tag. På familj, på det lilla liv som växer och klyschigt nog så ligger det mycket i: När en dörr stängs öppnas en ny. Det skapas utrymme och tid för att plocka in nåt annat. Kanske mer blogg! Vem vet! ❤️

Feelgood winter, dig lägger vi på framtid!


Söndag och upp över öronen boostad

En söndag i all enkelhet. Startade med en morgonjogg med båda barn i vagnen och fick även med mig Nils. Skön känsla att jag fortfarande orkar och skön känsla att Ossian emellanåt fick ställa fråga: ”Var är pappa” och jag kunde svara ”Jommen, han är här bakom” 🙊 Tror dock det var av kärlek han lät mig känna att jag ”still got it”.

Har för övrigt vuxit ur alla mina träningskläder vilket innebär att jag börjat nalla på hans garderob. (Lite sådär i smyg, som jag tänker att han inte märker nåt)

Skulle nog själv bli lite lätt irriterad om jag upptäckte att mina kläder som jag planerat att ha satt på nån annan. Särskilt när man/han inte har en massa uppsättningar av löparkläder! Förlåt, jag ska komplettera min garderob!

En sväng till stugan där blåsten gjorde det nästintill omöjligt att vara ute så blev mest till att hänga inne framför brasan. Assar visade sig i något obevakat ögonblick vara grym med tuschpenna på trägolv men förutom det, en mysig dag och inget att klaga på.

En sak till med denna dag. Att få dela med sig av sin glädje och sen mötas av så mycket fina grattis gör mig alldeles varm i hjärtat. Var inte riktigt beredd på det. Känner mig väldigt uppfylld, glad och fick nån form av ”ego-boost”😘

….som om det inte räckte så ändrade jag profilbild på Facebook – bara sådär! Tyckte att det var dax att ändra från sommarbild och bad Nils ta en ny, hux flux så får man ännu mera boost. Tror jag kommer sova på små moln inatt 😘 🙏🏼

Mirakel, galet och helt fantastiskt – Nu kommer hon!

Har nog alltid varit väldigt känslostyrd. Det här med att min sanning sitter i min kropp, närmare bestämt i magen är inget nytt.

Men när jag hamnar i situationer där jag ändå inte riktigt vet, vad är vad? Allt bara rörigt. Vågar inte lita på magkänslan, för tänk om det bara är en längtan eller önskan.

Från dagen när vi gav upp IVF har kroppen viskat att det kommer mer barn och Assar kom tillslut. Helt bara sådär precis vad känslan sa men helt emot vad sjukvården hade sagt.

Lyckan när kroppen och jag tillsammans lyckas och känslan i att faktiskt få känna ”visste det innerst inne hela tiden”, den är obeskrivlig

Bli gravid är verkligen en gåva och herregud vilket mirakel. Att få bli mamma till två friska, livliga pojkar som dagligen utmanar, utvecklar och håller mig sysselsatt är fantastiskt.

Välkommen underbara, efterlängtade, väntade barn.

Magkänslan, vad har den sagt mer…jo nästan direkt efter Assar kom så har den viskat ibland lågt och ibland väldigt högt: Det finns ett till barn, en flicka.

Är man 42 år gammal med en historia och bakgrund som min så är det liksom inte direkt så stor sannolikhet att det skulle ske.

Men magkänslan har varit där hela tiden. En flicka kommer att komma. Och nu är hon här! Har sett henne på bild. Hjärtat pickar och även hon verkar livlig. ❤️

Ta plats

Märker att jag hamnar i faser då jag vill isolera mig från sociala medier, stänga av, inte läsa, inte dela. Inte vara en del av den världen överhuvudtaget då den helt enkel bara tar för mycket energi och tid ibland!

Kan oxå reflekterar och landa i att det finns mycket fint och användbart i flöden. Även fånga upp nyheter. Konsten är kanske att sortera lite och hitta ett välbalanserat och hälsosamt sätt.

En tröskel i mitt liv just nu är nog en rädsla över vad andra ska tycka, att ta plats och rädsla i att sticka ut hakan i någon fråga för att sen behöva argumentera och försvara.

Nils och jag brukar ibland använda uttrycket ”men om vi bara hade ett år kvar att leva…skulle man lägga så mycket energi och rädsla på andras åsikter?”

Så nu kliver jag ut här igen som ”Livet som människa” och så vad som händer!

Blir det nåt fler inlägg eller inte! Det återstår att se! 😍