Utvecklingssamtal med Ossian på förskolan. Vi får följa fröken till ett rum och hon tar fram lite papper.

Dom har fått uppskatta olika saker som miljöer och aktiviteter. Det är glada, neutrala eller ledsna gubbar. Han har glada gubbar på allt. Han älskar verkligen förskolan. Han sa det själv påväg dit när vi undrade om det var nåt vi skulle ta upp: ”jag vill aldrig gå hem, det är så bra där”

Fröken berättar att han har många kompisar och att han är en bra kompis. Känner hur jag blir varm och glad inombords.

Nils sa det så fint häromdagen: Barnen är ju en förlängning av en själv så när man är iväg eller borta från dom så är det nåt som saknas. Och visst är det så!

Gäller ju såklart även hur dom mår och hur det för dom går.

Än så länge har vi ju relativt små barn och känner att vi som förälder ändå har rätt stor kontroll och inverkan.

Vi går ut på skolgårdar och ser dom stora skolbarnen leka. En del av mig blir nostalgisk, minns tillbaka på den tiden med glada minnen samtidigt som en del av mig känner någon form av lättnad av att vi inte är där med våra barn än.

För tänker att nånstans bor det nog någon sanning i att små barn ändå rent generellt medför små utmaningar och stora barn större – eller iallafall andra utmaningar.

Var tid har väl sin tjusning och man växer med i faserna, när det är dax för skola ska jag nog vara rustad för det.

Men idag är fredag och att mammahjärtat får kännas lätt och glatt är värt att fira.

Typ nåt bubbligt – som gravid har jag fått en väldigt konstig crawing. Från att inte druckit läsk på säkert 15 års tid har Trocadero visat sig vara en dryck man kan köra en extra tur till affären för. Glad fredag ❤️