Hämtade tidigare på förskola för sportlovsbio på Folkan. Nyckelpiga som bjuder på godis och tablettask. Suck..så blir man blir den tråkiga, taskiga mamman som inte låter sina barn på 2 och 5 år äta godis!

”-Jaha, vill dom inte ha?”

”-Jooooooo…det vill dom garanterat!!!! Men vi försöker att välja tillfällen och hålla igen på onödigt sött”

Nu fick Ossian iallafall ta med en ask – och vi bestämmer att han ska få smaka senare. Tänker att det kommer komma en tid när dom hinner uppleva godis ändå. Dom behöver inte börja när dom är två.

På riktigt tror jag varken Assar eller Ossian lider nåt märkbart av detta än. Dom är uppspelta av att få gå på bio och när jag viskar att vi har äppelklyftor, majskakor, havreringar och en liten smoothie i väskan så lyser ögon upp!

”Jaaaaa…vi kan äta när dom släcker och filmen börjat”

Ja, det är klart att det gör allt ännu lite mysigare när man får tugga på nåt. Vi vuxna är ju likadana. Så varför skulle det vara skillnad för våra barn.

Däremot är vi mer upplysta och förhållandevis mer medvetna. Ibland välja nyttigt och ibland onyttigt.

Vi hannar bredvid en förskolekompis till Ossian. Hon mumsar tablettask och Ossian tar fram sin burk med havreringar. Ni vet sånna där grova helt utan socker som nästan ser ut som hundmat. Så håller han fram och bjuder.

Sen hör jag bara fnitter. Små händer som i mörkret gräver i burken. Det smaskas och jag ser hur dom tittar på varann med kinder som små hamstrar.

”-Mmmm, vilka goda Ossian, verkligen jättegoda!”

Ler inombords och just då känner jag mig ändå som en ganska bra mamma. Vet att förbud inte är bra i längden. Vet att det såklart kan få andra konsekvenser längre fram och kan slå tillbaka. Men samtidigt har jag svårt att bara blunda, acceptera och följa med och låta samhällets normer sätta våra vanor. Mysigt med bio och tablettasken ligger uppe i skåpet här hemma. Får se om och när den kommer på tal.

Fattar att det kommer bli svårare och svårare för mig att påverka men oxå för barnen när frestelser kommer och det söta blir en självklar del i sociala sammanhang.

Förväntar mig absolut inte att dom kommer tacka nej och knapra havreringar. Men hoppas ändå att vi lägger nån bra grund.

Att jag själv har en förkärlek till sött och inte riktigt kan nöja mig med exempelvis en chokladbit om jag börjar är en helt annan historia. Sockret har en stark inverkan och en otrolig kraft som är svår att stå emot.

Rätt vet man aldrig om man gör och perfekt kommer det ändå aldrig att bli. Vi gör alla så gott vi kan. Barnen är framtiden.

Nu är det fredag – Njut av det goda och må det vara havreringar eller inte 💖