Allt upplagt för lång sovmorgon. Ingen väckare ställd vilket intressant skapar nån form av okontroll – Tänk om vi missar frukost, den serveras till tolv. Frågar Nils om vi inte ska ställa den på tio iallafall, men konstaterar fort att det är huuuur onödigt som helst.

Ligger nu här, klockan är sju och pigg som en mört. Eller iallafall vaken och inget tyder på att jag kommer kunna somna om.

Tittar runt i rummet, vi fick ett fantastiskt hörnrum – fascineras av vilka meter tyg det gått åt till gardiner. Spårar iväg i tankar på huuuuur mycket gardiner ett hotell behöver, det är ju massor! Djupa tankar på morgonkvist.

Möttes igår av ett välkomnade kort och choklad på sängen vid incheckning. Min fina vän Sara som ligger bakom. Blev så himla glad.

Ni vet den där känslan när någon överraskar och gör något man inte förväntat. När någon gör det lilla extra för ”lilla mig” den känslan är fin.

Tänker på vad Ulrika med glimten i ögat brukar säga: -Ingen ansträngning är förgäves. Ligger mycket i det. 😍

Nöjd över att vi igår köpte ett tiopack strumpor till Ossian som han ska få idag – helt bara så där. Han har pratat om att han är less på rocka sockar varje dag och vill ha lika.

Jammen jaha, klarvaken och rätt mätt. Så glider smidigt över till tema sockar till socker. Just idag blir vinklingen en lite annan än inlägget häromdagen.

Igår bokade vi bord rätt tidigt för att kunna landa i hotellsängen lagom till schlager. Passerade en affär för inköp av lite snacks och den där spärren ”LAGOM är bäst” försvann nånstans.

Känns som sängen blev som ett hav av ostkrokar, smågodis, nötter och vindruvor. Herregud – önskade jag fotat. Men mysigt var det och en gnutta humoristiskt, småbarnsföräldrar åker iväg på weekend och hänger på hotellrummet. Men när vi släcker lampan delar vi samma känsla. Det här vad precis vad vi behövde.

Konstaterar oxå att det är tur att dessa ”frosseri-tillfällena” inte tillhör vardagen för bådas magar är som ballonger och vi kan båda skriva under på lätt illamående över sockerchocken.

Som sagt ligger nu här vaken och fortfarande lite mätt.

Känner mig otroligt glad över att icebugs och träningskläder är med. När Nils vaknar ska vi ta en tur. Inte nån form av kompensationsträning utan mer för att faktiskt kunna njuta av en lång frukost. För mig smakar den så mycket bättre efter luft och rörelse ✨

Nu dax för spring!