Dagen började bra med vacker utsikt och fågelkvitter för att sen hastigt och lustigt övergå till klump i magen och gråtkänsla i halsen.

För den snabba känslomässiga förflyttningen behövdes bara ett meddelande med några rader om att Ossian inte skulle få behålla sin plats på Hållängetskolan till hösten då vi tillhör annat område – det vill säga stan.

Vad innebär det? Hundra tankar på samma gång gör det helt omöjligt att se bra lösningar utan det bara känns åt skogen jobbigt.

Till hösten är barn nummer tre här. Assar kommer gå på 15-timmars, hur blir det med hämtningar och lämningar? Två olika ställen och olika tider och ska Ossian behöva lämna sina vänner? Ska vi ge oss på att skola om Assar?!

Vill inte vill inte! TRIVS SÅÅÅÅ BRA MED HÅLLÄNGET och vill inte byta och förflyttas. En rätt obetydlig sak i det stora hela världsalltet men för mig just där och då – megastor!

Utan att tänka en tanke klart har jag redan slagit numret till förskolechefen…och han svarar direkt – Varför är jag så impulsiv? Kan ju inte sitta och böla i telefon, hade åtminstone kunnat sansat mig lite – men nu är det för sent – min kropp säger åt mig att andas andas andas och jag andas.

Rösten på andra sidan gör mig lugn och jag lyckas utan allt för mycket dramatik förklara och beskriva situation. Varav han säger att han inte riktigt hade koll på vår adress, att han självklart förstår situation och att när områden ritades in fanns inte ens kusthöjden.

”Så såklart får Ossian en plats hos. Vi löser det och jag lägger in honom på listan”

Hela situationen är rätt banal och min reaktion såhär i efterhand när jag återger den kan verka en aningen överdriven.

Men just där och då tog alla känslor över – Alla tankar på hur dåligt och besvärligt allt skulle ha blivit med den förändringen som Ossians förflyttning hade medfört.

Men tänk – vi vet ju inte alls, förflyttningen hade kanske blivit toppen och med nån fin och positiv mening – Men just nu känner jag mig väldigt glad och lättad över att det blev som vi ville.

Tack tack tack förskolechefen – den här gången var min impulsivitet nåt positivt och det här slipper gnaga i mig i helgen eftersom det löste sig så bra. Tjohoooo för att vi får fortsätta där vi trivs toppen. ✨

Dax för hämtning och sen drar jag och Ossian till Umeå. Bara han och jag! Lyxigt värre. ✨