Checkade ut veckan lite tidigare. Den mindre lämnades hos farmor och jag och Ossian vidare mot Umeå.

Två hotellhelger inom loppet av två veckor hör INTE till vanligheten. Nä, nu var det snarare omständigheten som gav möjligheten! Tack alla inblandade!

Fokus på Ossian fre-lör och sen för mig fokus på min vän Emma som fyllt 40-år från lördagkväll.

Precis vinkat av Ossian och känner mig så glad över kvalitetstid. Han är en stjärna och blir mer och mera en ”egen liten människa” med tankar och åsikter.

..och funderingar på varför det är E på tvålen, varför den är fyrkantig och hur många ägg som kokas varje morgon.

Han kan inte riktigt acceptera när jag ”påpekar” att det heter Hotell och inte Botell, vilket han kallat det fram till nu.

”-Men mamma varför heter det hotell och inte Botell, man bor ju där???” //Funderingar från en femåring

Han har gillat alla mina idéer på aktiviteter och föreslag på mat och annat. Varit positiv till allt och gladast hela hela tiden.

Utan att behöva överanalysera så är det lätt att dra slutsatsen – Det är fokuset han gillat – att få min fulla närvaro.

Mysigt, värdefullt och insiktsfullt.

För upplever verkligen inte i huvudsak att det är vad vi hittat på som varit det bästa utan mer att vi varit tillsammans utan så mycket stök runtomkring. Att jag kunnat fokusera på just oss – honom och vara tillsammans.

Visst, hela upplevelsen blir extra mysig med hotell och miljöombyte – men kanske är det mest för min skull?

För vet innerst inne att ögonblick och stunder som dessa kan vi skapa och skapar vi på vår baksida, i stugan eller hemma i soffan – men här får och blir känslan och upplevelsen inte störd av saker som ”måste” göras.

Att ge ett pärlband av tid och närvaro är väl det finaste vi kan ge våra barn – hitta stunder tillsammans och släppa fokus på ”måsten” vi har och hela tiden skapar.

Funderar på om det skulle vara bra att som med allt annat – avsätta tid i kalendern emellanåt för kvalitetstid – eftersom vi är så sjukt styrd och bokar in allt annat kanske det skulle vara en hjälp och stilla känslan av att inte räcka till och att det då skulle vara lättare att stänga av ”måsten”.

Nånstans sorgligt att det kanske behövs men bara tankar 💖

I vilket fall som helst, grymt mysigt med egentid, fokus och full närvaro med ett barn.