Ossians barndomsminne: ”Alla andra barn fick tablettask på bion vår mamma gav oss hundmat”

Hämtade tidigare på förskola för sportlovsbio på Folkan. Nyckelpiga som bjuder på godis och tablettask. Suck..så blir man blir den tråkiga, taskiga mamman som inte låter sina barn på 2 och 5 år äta godis!

”-Jaha, vill dom inte ha?”

”-Jooooooo…det vill dom garanterat!!!! Men vi försöker att välja tillfällen och hålla igen på onödigt sött”

Nu fick Ossian iallafall ta med en ask – och vi bestämmer att han ska få smaka senare. Tänker att det kommer komma en tid när dom hinner uppleva godis ändå. Dom behöver inte börja när dom är två.

På riktigt tror jag varken Assar eller Ossian lider nåt märkbart av detta än. Dom är uppspelta av att få gå på bio och när jag viskar att vi har äppelklyftor, majskakor, havreringar och en liten smoothie i väskan så lyser ögon upp!

”Jaaaaa…vi kan äta när dom släcker och filmen börjat”

Ja, det är klart att det gör allt ännu lite mysigare när man får tugga på nåt. Vi vuxna är ju likadana. Så varför skulle det vara skillnad för våra barn.

Däremot är vi mer upplysta och förhållandevis mer medvetna. Ibland välja nyttigt och ibland onyttigt.

Vi hannar bredvid en förskolekompis till Ossian. Hon mumsar tablettask och Ossian tar fram sin burk med havreringar. Ni vet sånna där grova helt utan socker som nästan ser ut som hundmat. Så håller han fram och bjuder.

Sen hör jag bara fnitter. Små händer som i mörkret gräver i burken. Det smaskas och jag ser hur dom tittar på varann med kinder som små hamstrar.

”-Mmmm, vilka goda Ossian, verkligen jättegoda!”

Ler inombords och just då känner jag mig ändå som en ganska bra mamma. Vet att förbud inte är bra i längden. Vet att det såklart kan få andra konsekvenser längre fram och kan slå tillbaka. Men samtidigt har jag svårt att bara blunda, acceptera och följa med och låta samhällets normer sätta våra vanor. Mysigt med bio och tablettasken ligger uppe i skåpet här hemma. Får se om och när den kommer på tal.

Fattar att det kommer bli svårare och svårare för mig att påverka men oxå för barnen när frestelser kommer och det söta blir en självklar del i sociala sammanhang.

Förväntar mig absolut inte att dom kommer tacka nej och knapra havreringar. Men hoppas ändå att vi lägger nån bra grund.

Att jag själv har en förkärlek till sött och inte riktigt kan nöja mig med exempelvis en chokladbit om jag börjar är en helt annan historia. Sockret har en stark inverkan och en otrolig kraft som är svår att stå emot.

Rätt vet man aldrig om man gör och perfekt kommer det ändå aldrig att bli. Vi gör alla så gott vi kan. Barnen är framtiden.

Nu är det fredag – Njut av det goda och må det vara havreringar eller inte 💖

Kropp, knopp och utveckling

Att återbesöka platser, miljöer eller möta människor som varit en väldigt stor del perioder i ens liv kan ju framkalla både minnen och känslor…oxå föra med sig någon typ av bekräftelse på att man utvecklats. Att saker förändrats både på in och utsidan.

Öppet hus på Brux sportcenter. Ett ställe där jag tillbringat många timmar – nötandes på nån stepmaskin eller löpband.

Just där och då var ju det en helt naturlig del av livet. En självklarhet att göra nån eller några timmar på gymmet. Kanske inte helt hälsosamt när jag tittar tillbaka, men tror inte jag funderade så mycket på det då.

Hur ser livet ut idag? Äger inget kort – däremot blir det träning – på andra sätt och platser som passar bättre. Kanske på ett mer balanserat sätt – för behovet och lusten av rörelsen är kvar och hoppas det fortsätter vara så.

Känner att tightsen är lite för trånga, magen tar sin plats och min kropp är allt annat nu än var den var då.

Nog för att det finns sina anledningar men oavsett en gravidkropp så får jag en inre bekräftelse. En känsla av utveckling.

Då inre jobb och förändringar är svåra att mäta är det fint att få känna – Tankar och känslor som bodde i mig då, bor inte kvar. Den jag var då har förändrats och gillar mitt nya jag bättre. Tränar i stort sett nåt varje dag även idag men känslan kring det medför nåt bra.

Ossian testar på löparbana, boxningssäck och vi tar en fruktpaus. Åker därifrån imponerad över hur fint dom gjort. Så kul att dom satsar.

Inget tvivel på att gym och samlingsplatser för träning är bra. Men balansen att det inte skapar stress, jämförelse eller beroende kan vara det kluriga i vårt kroppsfixerad samhälle – eller var iallafall så för mig.

Tror inte det blir nåt månadskort närmsta tiden men skulle kunna tänka mig ett tiokort framöver. ❤️

Sen på tal om att även möten med människor skapar minnen och känslor – Haft besök av en vän med familj i helgen. Behöver bara mötas i dörren, en kram, en blick så får jag minnen. Av yogautbildning, Ängsbacka och alla utvecklande samtal vi delat.

Enkelt, fnittrigt, ärligt, härligt och okomplicerat ❤️ Tack för trevlig helg!

Barnen – En förlängning av mig

Utvecklingssamtal med Ossian på förskolan. Vi får följa fröken till ett rum och hon tar fram lite papper.

Dom har fått uppskatta olika saker som miljöer och aktiviteter. Det är glada, neutrala eller ledsna gubbar. Han har glada gubbar på allt. Han älskar verkligen förskolan. Han sa det själv påväg dit när vi undrade om det var nåt vi skulle ta upp: ”jag vill aldrig gå hem, det är så bra där”

Fröken berättar att han har många kompisar och att han är en bra kompis. Känner hur jag blir varm och glad inombords.

Nils sa det så fint häromdagen: Barnen är ju en förlängning av en själv så när man är iväg eller borta från dom så är det nåt som saknas. Och visst är det så!

Gäller ju såklart även hur dom mår och hur det för dom går.

Än så länge har vi ju relativt små barn och känner att vi som förälder ändå har rätt stor kontroll och inverkan.

Vi går ut på skolgårdar och ser dom stora skolbarnen leka. En del av mig blir nostalgisk, minns tillbaka på den tiden med glada minnen samtidigt som en del av mig känner någon form av lättnad av att vi inte är där med våra barn än.

För tänker att nånstans bor det nog någon sanning i att små barn ändå rent generellt medför små utmaningar och stora barn större – eller iallafall andra utmaningar.

Var tid har väl sin tjusning och man växer med i faserna, när det är dax för skola ska jag nog vara rustad för det.

Men idag är fredag och att mammahjärtat får kännas lätt och glatt är värt att fira.

Typ nåt bubbligt – som gravid har jag fått en väldigt konstig crawing. Från att inte druckit läsk på säkert 15 års tid har Trocadero visat sig vara en dryck man kan köra en extra tur till affären för. Glad fredag ❤️